Låt oss prata lite film!

Jag är egentligen inte jättebra på film, men nu har jag varit på bio tre gånger på sex dagar och även frekventerat min första Göteborg Filmfestival, så det kanske börjar vända? Jag skulle egentligen vilja se mycket mer film, men jag är dålig på att koncentrera mig så länge som det krävs... men jag ska öva. 
 
Låt oss prata kort om filmerna jag har sett i år, shall we? Bra! 
 
 
Första föreställningen jag såg på Filmfestivalen var Un Amour Impossible, eller En omöjlig kärlek, på Chalmers. En fransk dramafilm som är alldeles fantastisk. Gräsligt hemsk, men ett riktigt mästerverk. Och så väldigt fransk! Underbart. 
 
 
Samma kväll var det dags för High Life på Handelshögskolan. Det är väldigt speciellt tycker jag (på ett bra sätt!) att Robert Pattinson, som ju spelade Cedric i Harry Potter och Edward i Twilight, nu gör smalare grejer och indiefilm. Detta var kanske ingenting för mig, direkt, sci-fi och sen söndagskväll var inte bästa kombinationen till att börja med, men den var lite flummig. En av tjejerna som var med sa "But what do they WANT with this movie" och jag förstår lite vad hon menar. Tanken är intressant, ett antal dödsdömda fångar skickas ut i rymden och på rymdskeppet finns en läkare eller vetenskapsman (Juliet Binoche, underbara kvinna) som experimenterar på resten av besättningen. Nåväl, det var ganska underhållande ändå. Men ja. Inte min genre. 
 
 
Can you ever forgive me? visades en onsdagskväll på Draken och jag tyckte att den var fantastisk. Melissa McCarthy har jag nog bara sett i Gilmore Girls och Bridesmaids där hon är hysteriskt rolig, och hon är rolig här också, fast filmen är allvarlig. Den är baserad på den sanna historien om den stora förfalskerskan Lee Israel och det är en fantastisk film som verkligen förtjänar all uppmärksamhet den fått. 
 
 
Sista visningen på hela festivalen var The man who killed Don Quixote av Terry Gilliam, som varit på gång i tjugofyra år eller något sådant. Det var lite orättvist mot filmen att det var groteskt dåligt väder ute och att jag av oförklarlig anledning hade hemskt ont i magen, för jag ville bara därifrån och hem till sängen. Men det var en stökig film, visst är det äventyr som gäller men det var för mycket. Hela tiden när det kändes som om det måste räcka nu så kom ett nytt spår. Och jag gillar inte Adam Driver. Men det är kul för Gilliam, som ju ändå är något av en hjälte, att filmen blev gjord! 
 
 
Förra onsdagen bjöd min kompis Line med mig på förhandsvisningen av Eld & Lågor som Interflora körde på Bio Capitol. Jag har aldrig varit där förut så bara det var spännande! Och jag gillade verkligen filmen, den var pampig och färgglad och romantisk och sorglig och musikalisk och härlig - överträffade mina förväntningar! Dessutom var det extra trevligt att det bjöds på popcorn, Ramlösa Granatäpple och en bukett tulpaner ;-) 
 
I lördags var vi på Bergakungen och såg Sune vs. Sune. Sune har varit med mig i närmare trettio år och det är ju otroligt kul att det håller, för det gör det! Jag har förstått att böckerna har blivit lite mer anpassade till tidens anda, och det är ju skönt, för de var väl inte så fräscha förr. Och tänk hur många inkarnationer av familjen Andersson vi sett - från tecknade pappersdockor till Peter Haber som Rudolf, via Morgan Alling, och nu Fredrik Hallgren. Och fantastiska Sissela Benn som mamma Karin! Detta var en otroligt rolig film, men även tänkvärd för vuxna, vad gäller saker såsom avundsjuka och god kommunikation ;-) 
 
 
Det var meningen att vi skulle ha sett Help! efter middagen i torsdags, men då blev jag så gräsligt förkyld och mådde som en rishög, så den fick vänta till i söndags. Vilket var perfekt, faktiskt, alldeles lagom! Jag kände såklart till filmen, men hade ingen aning om vad den handlar om - en rafflande historia om människooffer... med massor av insprängd musik, förstås. Jättefin! Och dessa frisyrer... vi spekulerade ganska mycket kring om grabbarna hade egna fönansvariga som fixade till dem varje morgon... 
 
 
Och igår - If Beale Street could talk på Aftonstjärnan på Slottsberget på Hisingen. Den sålde ut på nolltid på Filmfestivalen, så det var roligt att se att Aftonstjärnan skulle köra den. Jag har aldrig varit där förut, men kommer gärna tillbaks för åh, så charmigt det var. Och vilken underbar film! Jag blev så himla tagen av den. Så vackert, så mycket stämning, så mycket orättvisa. Och så himla väl skådespelat! Jag började på boken av James Baldwin som filmen bygger på när jag kom hem fast klockan egentligen var alldeles för mycket, och ser fram emot att spendera lite mer tid med Tish, Fonny och de andra - även om jag vet hur det går... 

Kommentera här: