Alltid fucka upp av Moa Romanova

Jag tycker att det är väldigt roligt med ordvitsiga titlar, särskilt på grafiska romaner. Sara Granérs Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera är en fantastisk titel, och Alltid fucka upp som en passning till Jens Lapidus Aldrig fucka upp är också väldigt kul. Och det är ett fantatiskt bra album! 
 
Man får tänka sig att detta är autofiktion, efetersom huvudpersonen heter just Moa. Hon befinner sig i en gräslig livskris - hon bor i kollektiv med en massa gubbar efter att ha blivit utslängd av sin kille, hon har fått panikångest, hon är sjukskriven och, får jag lov att gissa, kämpar med en bipolär diagnos. Ena dagen ligger hon platt, andra dagen är hon manisk och i full färd att leta efter Något som ska Hända. 
 
Mitt ibland detta finns kompisarna som hon inte förstår sig på, sjukvården som inte hjälper och Mediamannen, som hon hittat på Tinder och som pendlar mellan att verka vilja vara pojkvän och mecenat.
 
(Ja, det är svårt att inte försöka ägna för mycket tid åt att gissa vem Mediamannen är. Han har papperspåse på huvudet i hela albumet vilket är ett underbart drag.) 
 
Det mesta är alltså rätt så gräsligt - men Romanova berättar med humor, och jag får på något vis känslan av att det hela handlar om hur viktigt det är att nyttja sitt sinne för humor även när allt suger och man fuckar upp det mesta. För i slutändan så måste man ju faktiskt tro på att det löser sig. Det kommer att ordna sig.  
 
Läs! Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: