Au Pair av Cecilia Hansson

Jag tror att det var på Fredrik Strages Instagram som jag först hörde talas om Cecilia Hanssons Au Pair. Sedan stod den i skyltfönstret på Hedengrens när jag var i Stockholm senast och då blev jag påmind - sedan tog det ett litet tag till innan jag faktiskt plockade upp den. Det är en tät vår vad gäller bokcirklar, författarsamtal, föreläsningar och annat.
 
Men den fanns charmerande nog som e-bok i någon av mina appar, och det blev nästan sträckläsning av den, jag tror att det tog två sittningar. 
 
Huvudrollen i Au Pair kan sägas vara Wien, då staden återkommer flera gånger under berättarens liv. Cecilia Hansson är poeten mitt i livet som mött Wien om och om igen under livet, och hon berättar om första gången hon kom dit, som saxofonspelande ung kvinna i slutet av tonåren, då hon blev kär i sin tysklärare. Var det ingenting? Eller någonting? 
 
Genom åren återkommer hon till Wien. På reportageresor, för att läsa filosofi, för att hälsa på vänner, för att skriva poesi. I sinom tid blir hon hustru och mor, men Wien - och Walter - verkar hela tiden finnas med. När hon är 40+ och återvänder till samma korridor där hon först träffade Walter funderar hon över kärlekshistorien och dess betydelse. Det är intensivt och mycket fascinerande. 
 
Det är mycket nostalgi kring ungdomen, eller tiden som ung vuxen, vilket jag älskar. Det är även mycket litteratur, många passningar till andra författare, och jag blir särskilt sugen på att äntligen läsa Marguerite Duras. 
 
Älskade att läsa Au Pair! Rekommenderas varmt. Köp här eller här

Kommentera här: