Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson

Det är nästan en månad sedan jag läste ut denna, men det är inte helt lätt att veta var jag ska börja. Jag har haft väldigt skilda tankar om Amanda Svenssons tidigare böcker, men jag blev ändå väldigt sugen på denna när jag fick nys om och syn på den. Don't judge a book by its cover, säger vi på engelska, men jag gör det - jättemycket. Lustigt nog nämner enligt O exakt detta i sitt inlägg idag, och En förbannad podd pratade om det i sin Årets bok-podd, som jag lyssnade på igår när jag lagade middag och njöt av ledig vårkväll. 
 
Men jag ska försöka skriva några rader om denna - med mina mått mätt - veritabla tegelsten. Det är inte alltid jag tar mig igenom böcker på 550 inbundna sidor, det är det inte. 
 
Trillingarna Sebastian, Clara och Matilda är uppvuxna i Lund, men vi träffar dem först när de är 26 år gamla och skingrade ute i världen. Sebastian befinner sig på ett hjärnforskningsinstitut i London, Clara är på Påskön för att intervjua en person ur en domedagssekt, och Matilda reser från Berlin till Västerbotten, där hon agerar bonusmamma och lider av sin synestesi. Något gräsligt har hänt ett år tidigare, och nu kommer hemligheter upp till ytan. Förvecklingarna är invecklade, sammanträffanden - eller ödet - spelar en stor roll, och det är på många ställen omöjligt att förstå hur detta ska hänga ihop. Men Svensson lyckas, och det är ett fantastiskt hantverk. Vilken research! 
 
Kärlek och förluster, sorg och skratt, det mesta finns här. Jag älskar London-delarna, då mycket av dem utspelar sig på platser jag älskar (Bloomsbury och Camden) och alltid gärna återbesöker i litteraturen. Jag tycker att boken är för lång, men egentligen kunde inte berättelsen vara kortare, så jag får böja mig för detta och acceptera att böcker ibland måste få vara mer än 350 sidor ;-) 
 
Boken finns att köpa här eller här

Kommentera här: