Vuxna människor av Marie Grønborg Aubert

 
 
Jag gillar kompakta, lagom korta och kärnfulla romaner och Aubert lyckas bra med detta här. 
 
Ida närmar sig 40-årsstrecket. Hon har en lyckad karriär som arkitekt, men gör sig skyldig till en stor skam i samhällets ögon - hon har varken barn eller fast partner. Hon har tagit steget att söka sig till Sverige för att frysa ner sina ägg, till den dag i framtiden då hon räknar med att hitta den rätte som passar som far till hennes framtida barn. 
 
Nu är det dags att fira mammans 65-årsdag, och Ida tar bussen till landstället där de ska ha trevligt, äta skaldjur och dricka vin och umgås. Här finns även systern Marthe och hennes man, och hans dotter från ett tidigare äktenskap, och när Marthe släpper en stor nyhet blir ingenting som tänkt.  
 
Annars är det svårt att tycka om någon i boken, egentligen. Alla tycker så hemskt synd om sig själva och jag har svårt att ta till mig karaktärer som är så tätt insvepta i offerkoftor som detta är. Temat familjerelationer och avundsjuka inom familjen är annars intressant, men jag önskar att jag kunde ta till mig huvudpersonerna lite bättre. Vi kommer tyvärr inte överens. 
 
Men jag gillar tonen i boken och jag gillar språket. Och som sagt - det är skickligt att lyckas säga så mycket på så få sidor, den inbunda boken består bara av 111 sidor - utan att det känns avhugget eller framstressat i slutet. 

Kommentera här: