Svärmodern av Moa Herngren

Moa Herngren är fantastisk på att berätta om familjesituationer, mer eller mindre självvalda relationer och konflikter. Själv har jag sett det i Bonusfamiljen, men jag förstår att även Finaste familjen och Sjölyckan, som jag knappt sett själv men känner till, behandlar dessa ämnen och även där är hon delaktig som manusförfattare. Här skiner hon verkligen. En riktigt bra roman. 
 
Åsa har alltid haft en tät relation till sin son Andreas, då hon varit ensamstående under större delen av hans uppväxt. Hon var hemskt förtjust i hans första flickvän, som även var dotter till deras bästa vänner, men när han träffar Josefin blir relationen dem emellan komplicerad. Åsa gör sitt bästa (i sitt sinne) för att de ska ha ett gott förhållande till varandra, men när hon gör en dumhet som skrider över Josefins gränser rasar allt samman. När vi träffar Åsa får hon inte längre umgås med dem, eller med sin lille sonson som hon är mycket förtjust i. 
 
Missförstånd staplas på missförstånd, och även om jag kan bli galen på Åsa blir jag lika galen på de andra. Jag tror nog faktiskt att Åsa vill väl, men hon vet inte hur hon ska gå tillväga för att göra rätt. Lustigt nog är hon en aktad kommunikationskonsult med uppdrag över hela Sverige. 
 
Vi får även ta del av andra karaktärers perspektiv - det är som om boken vill att man ska välja sida, men det är lätt att bli förledd... 
 
Underhållande med stänk av svärta och smärta. Lättläst text utan att vara banalt. Och - alldeles lagom lång!