Tre små lögner av Laura Marshall

Jag fick frågan från Bokförlaget Nona om jag ville läsa och recensera denna. Tack Nona! Jag skrev om den på instagram redan i januari, men i mitt lilla projekt att komma ikapp med (och igång med) bloggen igen är den näst på tur här, sådär två månader senare. Jojo. 
 
Jag var halvimponerad av Laura Marshalls förra bok, Vänförfrågan, men jag gillade det typiskt brittiska i den och att spänningen höll i sig hela vägen. Detsamma gäller för Tre små lögner. So very, very British och ja, den krypande spänningen funkar hela vägen igenom även här. 
 
År 2005 träffas Ellen och Sascha, 17 år. Ellen blir alldeles förtrollad av Sasha och hennes utstrålning och glamour, och hon blir välkomnad i Sashas bohemiska konstnärsfamilj. Men bakom musikaliteten och frigjordheten finns ett mörker, och under en nyårsfest sker något fruktansvärt, som slutar i rättegång där Ellens vittnesmål leder till att en person får ett längre fängelsestraff. 
 
År 2018 bor Ellen och Sascha tillsammans i London, men en helg försvinner Sascha spårlöst. Polisen gör inte så mycket åt saken då det hänt förut, men Ellen tror att sanningen om vad som hände, den där gången för 13 år sedan, har kommit ikapp dem. Det skulle betyda att de båda svävar i livsfara. 
 
Jag tycker att storyn är bra och det flyter på, men att somliga sidospår gör att berättelsen tappar spåret och blir lite platt. Sedan - nu ska jag inte spoila - tycker jag att hela lögngrejen är lite konstig, för det handlar om känsliga ämnen vad gäller lögner och offrets ord mot gärningsmannen och jag vet inte om man ska elda på just tankar kring lögner om vittnesmål. 
 
Pluspoäng för att den är alldeles lagom lång, till skillnad från många spänningsromaner som håller på i 600 sidor till synes utan anledning. Tre små lögner är behändiga 330 sidor. Föredömligt. 

Kommentera här: