Boken om Blanche och Marie av P O Enquist

 
 
Jag har just nu nästan trettio böcker i mina utkast här och ska försöka komma ikapp lite grann. Därmed blir det inte världens längsta texter här det närmaste, om jag inte har något alldeles särskilt att berätta om... hösten har flugit förbi, på ett bra sätt, och nu är det ju nästan jul! Och denna helgen är jag bortrest fredag kväll till söndag förmiddag, dessutom. Men det kommer! 
 
Nåväl - jag behövde en bok till rutan om eller av nobelpristagare till Höstbingot, och fick tips om Boken om Blanche och Marie av P O Enquist. Jag trodde aldrig att jag skulle röra något av honom igen efter Liknelseboken som jag tyckte var otroligt påfrestande, men nu blev det såhär och det är jag glad för. 
 
Detta är en form av litterär fantasi om Blanche Wittman, hysterikornas drottning som vårdades av Charcot och Freud på sjukhuset La Salpêtrière i Paris i slutet på 1800-talet. Vad det egentligen var för fel på henne har väl ingen riktigt kommit fram till - man trodde först att det handlade om epilepsi, sedan det något mer diffusa hysteri. Hon blev dock frisk, och började arbeta tillsammans med Marie Curie. Somligt är fakta, somligt definitiv fantasi. 
 
Jag är mest intresserad av faktum i detta fallet och förfäras av att läsa om Blanches öde, som en sorts martyr för vetenskapen. Hon påverkades naturligtvis otroligt negativt fysiskt av arbetet med radium, och när vi möter henne har hon bara högerarmen kvar efter omfattande amputationer på grund av strålningen, och lever i en trälåda på hjul. Helt otroligt. Tre av hennes anteckningsböcker återfanns tjugofem år efter hennes död, och det är dessa som format någon sorts bas till Enquists bok. 
 
Jag hade kanske föredragit att läsa om dessa kvinnor och händelserna kring dem i en mer faktisk och ordnad form - men jag tyckte väldigt mycket om detta också, och det har gett mig blodad tand för att läsa mer om Madame Curie och de omkring henne. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Belgravia av Julian Fellowes

 
 
Detta var en bokcirkelbok som jag aldrig hade plockat upp om det inte hade varit en sådan. Jag har aldrig sett ett helt avsnitt av Downton Abbey och jag är inget större fan av kostymdrama i stort... ni vet. Och det var inte helt lätt läsning heller, jag tycker att det blir så mycket transportsträcka. Men så, natten till dagen då vi skulle diskutera den, vaknade jag 03:30 och tänkte att tja, jag kan ju se om jag antingen läser ut den eller somnar av den. Det blev det första alternativet och ja, jag fastnade faktiskt till slut. 
 
Boken tar avstamp i Bryssel, samma kväll som slaget vid Waterloo tar sin början. Därefter tar vi ett kliv på tjugofem år framåt i tiden och befinner oss, just det, i Belgravia - de tjusiga kvarteren i sydvästra London som fortfarande är mycket välbärgade, även om de nu är uppblandade med kedjerestauranger och förvirrade turister på väg till Victoria Coach Station och/eller Gatwick Airport. 
 
Vi följer ett par familjer som knappt känner varann men som bär på en gemensam hemlighet. Nu visar det sig finnas en annan hemlighet också som inte uppdagas förrän alldeles i slutet och det känns ju lite segt. Hade vi som läsare känt till det som den omniscienta berättaren vet lite tidigare hade det blivit lite mer fart i det hela. Nu är det lätt underhållning som jag önskar att jag hade kunnat se som tv-serie istället på grund av alla dessa namn. Det räcker inte med ett för- och efternamn, utan det ska till lite adelstitlar med olika beteckningar och ibland är någon mrs och ibland lady och det hade varit så mycket enklare med ett utseende att hänga upp sig på. 
 
Hur som helst - helt okej men alldeles för lång och detta är fortfarande inte riktigt min genre. Dock har den fått mig att vilja se Downton Abbey någon gång... 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Beas bokhylla, Johannas deckarhörna, What you readin?
 
Boken finns att köpa till exempel här eller här! Jag läste den på engelska från Amazon Kindle Store