2015: 204 - Lysande utsikter av Charles Dickens

Jag fattade ju ett beslut för ett tag sedan om att det är tillåtet att läsa lättlästa böcker om man nu händelsevis inte kan ta sig igenom klassikerna. Lysande utsikter var först ut! Alla känner till titeln men har man koll på vad som egentligen händer? Nä, det hade inte jag, insåg jag under läsningen. 
 
Philip Pirrip - Pip - är en ung pojke som bor ihop med sin elaka syster och hennes snälle man, som är smed, på landet i Kent. En dag träffar han en straffånge på rymmen, som han hjälper. Ungefär samtidigt träffar han för första gången Miss Havisham, den gamla damen som sitter instängd med gardinerna fördragna i alla lägen, iklädd en gulnad brudklänning - och hennes fosterdotter Estella, som han genast förälskar sig i, men som är elak och kall, och säger att hon aldrig kommer att kunna älska någon. 
 
Åren går, och Pip flyttar till London tack vare en anonym välgörare, där han får studera för en privatlärare och dela lägenhet med en ung man, Herbert Pocket. Han har mer pengar än han vet vad han ska göra med, och det slutar illa när pengarna tar slut. Estella hamnar också i London för att studera, och de börjar återigen träffas. Men det blir ju, som bekant, aldrig som man har tänkt sig... 
 
En Bildungsroman, if there ever was one - från barndomen till att Pip inser sanningen om livet, sin välgörare, kärleken - och främst och viktigast - sig själv. 
 
Härlig historia som är ganska rafflande på sina ställen. Jag är glad att jag valde en lättläst version, för då fick jag ju veta vad som hände snabbare! ;) Jag kan mycket väl tänka mig att läsa den riktiga berättelsen någon gång, men just nu var detta perfekt! Stolthet och fördom skall intagas på samma sätt, för det passade väldigt bra och den har jag ju försökt läsa i tjugo år nu...