The yellow wallpaper av Charlotte Perkins Gilman

 
Jag har förstås hört talas om The Yellow Wallpaper - eller Den gula tapeten - länge, men det har inte blivit av att jag har läst den. Lite oklart varför egentligen, för jag gillar gotisk skräck, men antagligen för att jag inte är så bra på det här med noveller och kortromaner egentligen. (Vilket förstås också är konstigt efter som jag gillar korta böcker... ;-)) Nu släppte Modernista en nyutgåva för ett par månader sedan så jag blev påmind. 
 
Nåväl. Nu läste jag den i alla fall och oj, vad jag är glad för det, för vilken intensiv läsupplevelse det är. 
 
Charlotte Perkins GIlman var sociolog och feminist, och novellen kom ut för första gången 1892. 
 
En kvinna har just fött barn, och är mycket nedstämd. Hennes man hittar lösningen genom att hyra en vind i ett gammalt förfallet hus, där hon ska ligga och vila och bli bättre och fri från hysterin. Hon är förbjuden från att lämna rummet och naturligtvis fungerar inte hans plan särskilt bra - kvinnan börjar hallucinera, fantiserar om andra kvinnor bakom rummets gula tapet och till slut ser hon sig själva krypa omkring bakom tapeten med dem. Hon blir en fånge i sitt kön och i berättelsen - och, symboliskt, bakom tapeten. 
 
Fantastisk berättelse. Så otroligt krypande läskig. Läs! Finns att köpa här eller här

Ormen i Essex av Sarah Perry

                                              
 
Det är några veckor sedan jag läste denna nu, men jag har inte riktigt lyckats ta mig samman för att skriva om den. Det är en så otroligt speciell bok. 
 
Det är viktorianskt, det är brittiskt - det är 1893, och Cora Seaborne har just blivit änka efter sin hemske make. Omgivningen tror att hon ska klä sig i svart och dra åt korsetten, men istället tar hon sin sällskapsdam Martha, med socialistiska tendenser, och sin förmodligen autistiske son Francis och drar ut på landsbygden i Essex - närmare bestämt i Colchester, där omgivningen just blivit förskräckta inför rykten om ett förfärligt odjur - The Essex Serpent. 
 
Cora, med stort intresse och stor kärlek för naturen, tror att det handlar om en oupptäckt djurart och bestämmer sig för att ta reda på vad det handlar om. Hon blir nära vän med kyrkoherden William Ransome, hennes jämlike på det intellektuella planet och en mycket kär bekantskap. 
 
Det finns massor av andra karaktärer med i texten - somliga känns något överflödiga och somliga tröttnar jag på under läsningen, det ska jag erkänna - men det är Cora och William och deras närmaste som står i fokus. Sarah Perry befäste ju under sitt samtal med Ingrid Elam på Internationall Författarscen i veckan att detta är en roman om vänskap och inget annat, och det var så jag läste den. Jag tycker, liksom Sarah, att det är nyttigt att vidga sina tankar och vyer kring vänskap och intimitet. 
 
Det är en fantastiskt vacker bok. Så genomarbetad - det märks att varje ord är vägt på guldvåg och Perry bekräftade något jag tänkt på - att även namnen har sin alldeles särskilda betydelse. 
 
Det tog lite tid att smälta boken - jag satte en trea på den först, för jag var lite trött på en karaktär... men efter ett litet tag och eftertanke ändrades det till en fyra. Det känns bra. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här
 

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

 
Jag har skrivit om Gösta Berlings saga många gånger här. Inte för att jag har läst den många gånger, utan för att jag INTE har läst den många gånger. Jag har börjat och tappat tråden säkert fem-sex gånger under de senaste åren och kan inte riktigt förklara vad det är som har gjort att jag kör fast. Kanske en ovana vid språket. Jag läste ju litteraturvetenskap i England och har därmed missat alla svenska klassiker förutom det lilla vi tog oss igenom i skolan. Ja, och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som jag läste som barn, då. Eller ja, Löwensköldska ringen läste jag ju faktiskt ganska nyss. 
 
Nåväl. Stadsbiblioteket i Göteborg håller bokcirklar kring Selma Lagerlöf under våren och Gösta Berlings saga är först ut - så nu fick det faktiskt bli dags. Och när jag väl kom igång så flöt det på förvånansvärt bra. 
 
För vilket epos det är! Ibland är det lite tröttsamt, lite tjatigt, lite för mycket - men i stort, vilken debut. Och vilken teckning över Sverige, tidigt 1800-tal. Och miljöerna! Jag har åkt igenom Värmland ett antal gånger på väg till Sälen och minns mest skog, men tänk, vilka berättelser som kanske har utspelat sig där mellan granarna... den försupne och avsatte prästen Gösta, hans kavaljerskollegor med olika berättelser bakom sig, majorskan på Ekeby - och inte minst den illasinnade brukspatron Sintram... 
 
Nästa bok i tur är Jerusalem och nu är jag inte så rädd för att läsa Lagerlöf längre - även om jag blir lite avskräckt när Metta berättar att alla heter Ingemar Ingemarsson från Ingemarsgården - det är ju mitt problem med Jane Austen, fast där heter de Elizabeth snarare än Ingemar... ;-) 
 
Boken finns att köpa t.ex här elller här