Ormen i Essex av Sarah Perry

                                              
 
Det är några veckor sedan jag läste denna nu, men jag har inte riktigt lyckats ta mig samman för att skriva om den. Det är en så otroligt speciell bok. 
 
Det är viktorianskt, det är brittiskt - det är 1893, och Cora Seaborne har just blivit änka efter sin hemske make. Omgivningen tror att hon ska klä sig i svart och dra åt korsetten, men istället tar hon sin sällskapsdam Martha, med socialistiska tendenser, och sin förmodligen autistiske son Francis och drar ut på landsbygden i Essex - närmare bestämt i Colchester, där omgivningen just blivit förskräckta inför rykten om ett förfärligt odjur - The Essex Serpent. 
 
Cora, med stort intresse och stor kärlek för naturen, tror att det handlar om en oupptäckt djurart och bestämmer sig för att ta reda på vad det handlar om. Hon blir nära vän med kyrkoherden William Ransome, hennes jämlike på det intellektuella planet och en mycket kär bekantskap. 
 
Det finns massor av andra karaktärer med i texten - somliga känns något överflödiga och somliga tröttnar jag på under läsningen, det ska jag erkänna - men det är Cora och William och deras närmaste som står i fokus. Sarah Perry befäste ju under sitt samtal med Ingrid Elam på Internationall Författarscen i veckan att detta är en roman om vänskap och inget annat, och det var så jag läste den. Jag tycker, liksom Sarah, att det är nyttigt att vidga sina tankar och vyer kring vänskap och intimitet. 
 
Det är en fantastiskt vacker bok. Så genomarbetad - det märks att varje ord är vägt på guldvåg och Perry bekräftade något jag tänkt på - att även namnen har sin alldeles särskilda betydelse. 
 
Det tog lite tid att smälta boken - jag satte en trea på den först, för jag var lite trött på en karaktär... men efter ett litet tag och eftertanke ändrades det till en fyra. Det känns bra. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här
 

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

 
Jag har skrivit om Gösta Berlings saga många gånger här. Inte för att jag har läst den många gånger, utan för att jag INTE har läst den många gånger. Jag har börjat och tappat tråden säkert fem-sex gånger under de senaste åren och kan inte riktigt förklara vad det är som har gjort att jag kör fast. Kanske en ovana vid språket. Jag läste ju litteraturvetenskap i England och har därmed missat alla svenska klassiker förutom det lilla vi tog oss igenom i skolan. Ja, och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som jag läste som barn, då. Eller ja, Löwensköldska ringen läste jag ju faktiskt ganska nyss. 
 
Nåväl. Stadsbiblioteket i Göteborg håller bokcirklar kring Selma Lagerlöf under våren och Gösta Berlings saga är först ut - så nu fick det faktiskt bli dags. Och när jag väl kom igång så flöt det på förvånansvärt bra. 
 
För vilket epos det är! Ibland är det lite tröttsamt, lite tjatigt, lite för mycket - men i stort, vilken debut. Och vilken teckning över Sverige, tidigt 1800-tal. Och miljöerna! Jag har åkt igenom Värmland ett antal gånger på väg till Sälen och minns mest skog, men tänk, vilka berättelser som kanske har utspelat sig där mellan granarna... den försupne och avsatte prästen Gösta, hans kavaljerskollegor med olika berättelser bakom sig, majorskan på Ekeby - och inte minst den illasinnade brukspatron Sintram... 
 
Nästa bok i tur är Jerusalem och nu är jag inte så rädd för att läsa Lagerlöf längre - även om jag blir lite avskräckt när Metta berättar att alla heter Ingemar Ingemarsson från Ingemarsgården - det är ju mitt problem med Jane Austen, fast där heter de Elizabeth snarare än Ingemar... ;-) 
 
Boken finns att köpa t.ex här elller här

Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

 
                   
   
 
 
Jag är ganska säker på att jag läste denna för tre år sedan ungefär - men när det var dags att diskutera den på biblioteket i förra veckan kände jag att det hur som helst var dags för en uppfräschning. Första boken hade jag någorlunda koll på, men denna var jag mer osäker på. Sagt och gjort - en omläsning blev det. Jag började med att lyssna på den i Helge Skoogs strålande version, men kände att jag tappade koncentration och fokus och övergick till att läsa i tryckt form någonstans ungefär halvvägs igenom. Tänk, vad bra det är att man kan göra så! 
 
 Vi startar år 1880 och tar oss fram till sekelskiftet. Det är Hennings änka Lotten och dottern Emelie (och till viss del sonen August) som får vara huvudpersoner - det är på något vis extra fint med kvinnliga perspektiv. Jag blev visserligen väldigt tagen av och förtjust i Mina drömmars stad, men denna är på något sätt ännu mer gripande och intagande. Fantastiskt. Stockholm är en stad i förändring, Katarinahissen byggs och spårvagnar börjar gå - och det är jubileumsutställning i staden, för Oscar II:s 25-årsjubileum på tronen. (Läs gärna mer här!) Utställningen i sig var ju bokstavligt talat en uppvisning i industrialism och den spelar en stor roll i berättelsen. 
 
Vid sidan av detta fortsätter arbetarrörelser och nykterhetsdito att växa fram - det är ett otroligt porträtt över den arbetande klassen, den växande staden och det explosiva som på något sätt finns i hela berättelsen, trots att den är stillsam och lågmäld. 
 
Helt underbar. Jag ser verkligen fram emot att nu läsa resterande delar!