Where angels fear to tread av E M Forster

 
När jag gick på universitetet fanns en kurs som kanske inte var obligatorisk (jag minns inte riktigt), men som nästan alla blev "tvungna" att läsa andra året för att få ihop schemat på ett vettigt sätt. Kursen hette Literary Theory och hölls av den bäste lärare jag någonsin haft (shoutout till Trevor Norris) men var så frukt-ans-värt svår. Kraven var höga och uppsatserna långa och texterna så täta att man blev skelögd. En av de kritiker och teoretiker som vi läste, utöver Foucault och Barthes och de andra herrarna, var då E M Forster. Visserligen var han nog faktiskt lättast att ta sig till av dem alla, jag har kvar hans textbok, men trots att jag faktiskt lyckades bra med kursen (några av mina vänner gick om två gånger så jag trodde aldrig att det skulle gå vägen) var jag smått allergisk mot alla de där gubbarna. 
 
Men så läste jag ju Ett rum med utsikt som "Read on location" i Toscana i somras och tyckte riktigt bra om den, så nu var det dags att överkomma Forsterskräcken på riktigt och läsa även Where angels fear to tread, som var hans första roman, och som kom ut 1905. Jag började lyssna på den men blev mest full i skratt för inläsningen var så ofantligt pompös - så jag bytte. Det gick också bra. 
 
Även här följer vi med till Italien - den unga änkan Lilia lämnar sin dotter hemma hos svärmor (så gjorde man visst då ;-)) och reser med sin sällskapsdam Caroline till Toscana, närmare bestämt till den fiktiva staden Monteriano - som verkar vara baserad på San Gimignano, som vi besökte i somras! Lilia blir rysligt kär i en fattig tandläkare och bestämmer sig för att stanna i Monteriano, vilket förstås river upp känslor i familjen hemma i England och hennes svåger Philip skickas dit för att få ordning på det hela. 
 
Det händer mycket på ett ganska litet antal sidor och det är högst dramatiskt, sorgligt som bara den och ganska omtumlande. Jag tyckte betydligt mycket bättre om Ett rum med utsikt, men jag gillade denna också och läser gärna mer av Forster. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Jerusalem av Selma Lagerlöf

Jerusalem var bok nummer två i bokcirklarna som hålls i Stadsbibliotekets regi nu under våren. Den gavs ut i två band 1901 och 1902, men vi läste båda två till en träff. Det är en ganska mastig volym, och jag ska villigt erkänna att jag inte minns vartenda ord, såhär någon månad i efterhand. 
 
Jerusalem är baserad på en sann historia, om väckelsevågen som drog igenom Mellansverige under det sena 1800-talet, när en grupp bondfolk från Nås socken i Dalarna emigrerade till det förlovade landet. Vi följer en hel hög Ingmar - det är Lill Ingmar och Stor Ingmar och Stark Ingmar och Ingmarsson hit och dit - inte helt lätt att hålla reda på dem, men lite smått komiskt på sina ställen. När en kvinna från bygden återvänder från Amerika med sin nye make och han lyckas bota en förlamad kvinna ansluter sig fler och fler till deras sekt, och första delen slutar med avfärden till Jerusalem. Citatet från barnen som avslutar volymen är vida känt "Vi bryr oss inte om att fara till Jerusalem. Vi vill gå hem." 
 
Andra volymen berättar om livet väl i Palestina, om anslutningen till The American Colony (som finns kvar än idag men numera sköter hotellrörelser) och om livet där borta. Relationer, konspirationer och återtåg... 
 
”Här är det, som katoliken talar illa om protestanten, metodisten om kväkaren, luteranen om den reformerte, ryssen om armeniern. Här smyger avunden, här misstror svärmaren helbrägdagöraren, här tvistar den renlärige med kättaren, här övas ingen miskund, här hatar man för Guds högre äras skull varje människa."
 
Fantastiskt, förstås - men väldigt långt och lite rörigt på sina ställen. Jag är dock väldigt glad att jag har börjat läsa Selma! 
 
 
Boken finns att köpa här eller här
 

Selected poems av e.e.cummings

 
 
Vi satt och pratade om lyrik på jobbet för några veckor sedan - fråga mig inte varför, det hör verkligen inte till vanligheterna. Så sa en kollega, amerikanska egentligen men har bott i Sverige i många år, att hon verkligen älskar att läsa dikter, även om hon inte förstår dem - och nämnde Cummings som ett exempel. (Han stiliserade sitt namn e.e.cummings, med små bokstäver, men nu skriver jag med stor versal ändå för ordningens skull.) 
 
Dels jobbar jag ju på den där att-läsa-listan på Goodreads, som för övrigt absolut inte krymper fast jag har lyckats läsa en del, och där visste jag att en Cummings-samling hade letat sig in. Dels förstår jag precis vad hon menar och lånade genast en samling på biblioteket. Eller ja, i ärlighetens namn fick de gräva upp den ur något magasin, så det tog ett par dagar. 
 
Det är väldigt tät läsning. Särskilt som det inte nödvändigtvis är särskilt begripligt på sina ställen - därför kan jag inte säga att jag har läst varenda en och analyserat. Absolut inte, jag har läst det jag känt för och det är ju så fantastiskt att kunna föras med av språket, även om inte alls är förståeligt. 
 
Min relation till Cummings började med en blogg c:a 2000 - Mo Pie som tyvärr inte skriver där längre. Hon brukade skriva roliga betraktelser om sin holländska mormor, om The Sims - och om poesi, som hon är doktor i - främst Elizabeth Bishop och Cummings. Så jag sökte väl upp lite Cummings och gillade det - och när jag sedan läste Jennifer Weiner och fick ännu mer till livs var jag fast. 
 
Jag ska ge er ett exempel - detta är dikten som en av systrarna i just Weiners In her shoes läser på den andras bröllop: 
 
 
Stiliseringen är också typisk för Cummings, jag älskar det. Denna - kanske min favorit - är också en riktig höjdare (bild lånad från ModernistPoets.com): 
 
 
 
 
Just denna finns att köpa här eller här, men se gärna vad ditt bibliotek har att erbjuda - det finns massor av olika samlingar och jag vågar gissa på att de är, om inte lika, så likvärdiga.