En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström

                                          
 
Efter att ha läst den fantastiska Ett jävla solsken ville jag såklart gärna läsa något av Ester Blenda Nordström själv. Jag trodde inte att det skulle vara alltför lätt att få tag på något - kanske är mycket på väg i nytryck efter Bremmers bok, men så fort kanske det inte går - så döm om min förvåning och glädje när jag upptäckte att En piga bland pigor fanns som e-bok på biblioteket! Riktigt rolig läsning över julhelgen. 
 
För ja - det är roligt. Dråpligt, på sina ställen! Även här kan jag dra paralleller till såväl Fogelström som Bricken-boken jag läste nästan samtidigt - och här är ju faktiskt en blandning! Ester Blenda själv är van vid Stockholm och livet där, men tar en månads semester och ger sig ut på landsbygden för att tjäna piga, naturligtvis under cover - för att skriva om livet som tjänsteflicka. Och detta är produkten! 
 
Och det är så intressant. Och som sagt, väldigt roligt. Mycket är skrivet på dialekt och det blir ju alltid lite extra skojigt då. Men som de slet, de stackars flickorna! Och bondmoran också för den delen, men det  behövdes väl med en försupen och lat make. Ja, bonden blev förstås förbannad när boken kom ut och skrev en egen bok, ett svar - Ett pennskaft till piga - men som jag förstår det togs den inte emot med några större öppna famnar utan verkade ganska generisk. 
 
Ett spännande historiskt dokument av en av de mest intressanta svenska kvinnor jag kommit i kontakt med på sistone! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Máni Steinn: Pojken som inte fanns av Sjón

 
För några veckor sedan, när det var dags för nobelpriset att tillkännages, pratade vi lite fram och tillbaka om olika nationaliteter och jag insåg att jag aldrig hört talas om den isländske Sjón tidigare. Men när denna, som jag fick rekommenderad mig, råkade finnas som e-bok att låna på biblioteket var det ju inte så mycket att dividera om. (Jag insåg sedan att jag faktiskt har hört talas om Sjón tidigare, men som samarbetspartner till Björk...) 
 
Jag förstod ganska fort att jag, på många sätt, fick behandla boken som lyrik. Dels för att jag inte kunde förstå eller hålla ihop alla meningar på en gång, dels för att språket är så oerhört bildligt och dels för att det är så tätt. Den är bara 125 sidor lång, och jag ville egentligen aldrig sluta läsa men det tog ändå några dagar - det var inget att stressa igenom. 
 
Men berättelsen finns. Om Máni Steinn, den homosexuella pojken som älskar film och söker en mystisk flicka som liknar en flicka i en fransk vampyrfilm, som prostituerar sig, som går på bio så mycket han bara kan. Spanska sjukan härjar i Reykjavik, vulkanen Katla får utbrott, Máni Steinns älskade biografer stänger då läkarna tror att det är där spanskan sprids som värst. 
 
Otroligt vackert, vemodigt, gåtfullt. Är Máni Steinn en riktig person, eller någon form av symbol för tiden, ett historiskt objekt? Handlar det i själva verket om hiv? Förstår jag egentligen hälften? Underbar bok, jag ska absolut läsa mer av Sjón så fort jag kan. 
 
 
Läs gärna mer hos Kulturloggen, Fiktiviteter och Ugglan och Boken. Boken finns att köpa här eller här

2015: 224 - Glödens färger av Vibeke Olsson

Som jag har gått och sparat på denna, femte boken om Bricken! Och inte blev jag besviken heller. 
 
Bricken har hunnit bli 40 år gammal nu. Barnen blir större och hennes älskade pappa har hamnat på fattighuset. Som visserligen är mycket bättre nu än förr - nu får de frisk luft och det är högt i tak för att undvika smittor - men ändå. 
 
Hemma sliter hon på med kostkarlar och barnuppfostran - och bykarbetet. Arbetarrörelsen tar en större del i denna bok än i de tidigare, då den mest varit fantastisk och solidarisk. Nu dras alla åt olika håll, och det blir i det närmaste kaos kring strejker och lockouts. 
 
Vi får reda på ännu en kärlekshistoria och ett svek som ägt rum sedan vi senast lämnade Bricken och det gör så ont att läsa om. Hon är både jordnära och naiv på en gång tycker jag. 
 
Och så blir man vansinnig på att hon vägrar att se möjligheter för barnen! Redan i förra boken ville hon inte skicka iväg äldste sonen för att få läsa vidare och det fortsätter så nu också - hon är livrädd för att barnen ska "bli herrskap". Och man förstår henne, för hon är ju rädd för det okända - men blir ändå tokig. Det är 1910-tal nu, det är dags att... gå vidare, kanske? 
 
Hur som helst är det så underbart att läsa böckerna, för man är verkligen... med. Man hänger med henne till tvättrännan och när hon kokar soppa eller går med kaffe i bleckhämtaren till bruket. Det är väldigt imponerande att kunna skriva så engagerande. 
 
Hoppas, hoppas att detta inte är sista boken om Bricken! Hon är ju ännu bara fyrtio, hon har just fått ett barnbarn, vi måste veta mer!