2016: 131 - Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn

Som jag skrev förra helgen så var det Helena på Dark Places som tipsade mig om denna! (Hon är dessutom tackad i efterordet, respect!)
 
Författaren kallar den "en litterär fantasi" - det är alltså varken biografi eller roman. Vissa saker vet vi är sanna, vissa saker kanske är helt uppdiktade. Men det spelar ingen roll, för det är en sådan fröjd att läsa denna fantastiska bok! 
 
Vi vet att Karin Boye spenderade ett år i Berlin, och det är under detta året vi får följa henne, genom Kolterjahns berättande. Hon är fattig och skör, frustrerad över sina översättningsarbeten och verkar lite allmänt trött på det mesta. En anledning till vistelsen i Berlin är för att gå i psykoanalys hos en dr. Schindler - hon hoppas att han ska kunna bota hennes homosexualitet, som hela tiden frestar och pockar på uppmärksamhet - hon vill inget hellre än att slippa denna dragningskraft! 
 
Det är dessutom tidigt trettiotal i Berlin, och vi vet ju vad som höll på att hända i Tyskland då. Det finns flera antydningar och tankar kring detta, men det märks mest när Boye går och lyssnar på Göring tillsammans med vänner - riktigt skrämmande, tal om att folk blir sönderslagna om de inte höjer handen i ett heil. Karin håller armen nere! (Jag lyssnade förresten på avsnittet Bang i Berlin från Historiepodden häromdagen, det var några år senare men nu när jag kom på det nämner jag det ändå. Lyssna, för all del!) 
 
enligt O skrev för ett par år sedan att det känns som om man verkligen kommer Boye nära i och med Kolterhagns berättelse, och jag håller med. Det är riktigt omtumlande, jag trodde att jag skulle sträckläsa den på en dag eller två, men det tog lite längre tid. Kanske för att jag behövde smälta och läsa annat emellan, helt enkelt. 
 
Jag älskade denna, om det inte redan var uppenbart. Och jag älskar att jag faktiskt känner till flera av platserna i Berlin som omnämns, och båda gatorna som hon bodde på ligger alldeles nära hotellet där jag bodde i vintras i Charlottenburg. Det är ju, som vi pratat om tidigare, väldigt trevligt när man känner igen sig i litteratur och annan kultur! 
 
Lustigt nog dök Boye upp i en annan roman jag nyss läst som jag ska försöka hinna skriva om ikväll. Det vore trevligt att för en gångs skull ha hunnit blogga om alla lästa böcker i en månad när månaden faktiskt är slut och det är dags för summering i diverse utmaningar! 

2016: 28 - Möss och människor av John Steinbeck

Jag tror att jag har läst Vredens druvor en gång i tiden - men det var längesen. Annars är Steinbeck nytt territorium för mig. Vi läste visserligen om honom på universitetet, men vi kom aldrig till någon av hans romaner. 
 
Möss och människor lyssnade jag på som ljudbok, inläst av Helge Skoog. Så bra. Jag vill alltid lyssna på Helge. Tänk om man kunde få välja uppläsare på ljudböckerna, som man kan på sådana där GPS-grejer i bilen! Alla är ju inte så himla bra. Moa Gammel, till exempel, som läste Försoningen - det drog ner min "läsupplevelse" med många taggar. 
 
Hur som helst. Möss och människor är ju en riktig klassiker, och den får därför agera punkt 14 i Bokutmaningen 2016. Den omnämns ju i hur mycket (amerikansk) populärkultur som helst, dessutom - så fort någon är lite väl kärvänlig, särskilt mot djur, blir hen ju lätt dubbad en "Lennie". 
 
Vi följer två män, George och Lennie, som är lantbruksarbetare och försörjer sig genom att gå runt på olika gårdar och ta kortare arbeten där det finns. Lennie är förståndshandikappad, men tas väl om hand av George och är duktig på att ta i - han är nämligen råstark. Och väldigt förtjust i att smeka mjuka saker. Som klänningen på en av gårdsägarnas fruar - de får ganska snart gå ifrån det arbetet. 
 
De tar plats på en ny gård, där de träffar nya vänner - och fiender. Och ännu en fru med mjukt hår... 
 
Ja - det är en rafflande men vacker historia, om vänskap och barmhärtighet. Isolering, kärlek och kanske den mycket raserade amerikanska drömmen. Utmärkt. Det är inte svårt att förstå varför den blivit en klassiker, och jag vill gärna läsa mer Steinbeck framöver. Läs den, hörni - den är dessutom kort och mycket lättläst - eller lättlyssnad.