Farligt att förtära av Maria Lang

 
 
Åh, jag älskar dessa gamla svenska deckare så gränslöst! Stieg Trenter och Maria Lang är favoriterna. Jag är ganska säker på att jag redan har läst denna för några år sedan, men det verkar inte som om jag har skrivit om den när jag söker i bloggen. (Fast nu när jag sökte i arkivet här hittade jag den och jag hade faktiskt skrivit om den här. Googlefunktionen i bloggen är hopplöst dålig.) 
 
Det är en Puck-bok, och den andra av Langs deckare. Jag tycker, nu när jag har läst fler, att man känner av skrivarglädjen i denna på ett annat sätt än i de som kom längre fram. Det är härligt. Jag gillar skildringarna av Stockholm skarpt också, jag är inte särskilt bevandrad i hufvudstaden men gillar verkligen att läsa om den! 
 
Puck har fått ett vikariat i ett läroverk där även fästmannen Eje arbetar. Hon ska undervisa i litteraturhistoria inför studenttentorna, och på avslutningsfesten ska ett litet drama som Eje skrivit uppföras. Men det blir inte riktigt som tänkt, då en av skådespelarna segnar ner död mitt i skådespelet och inom kort hittas ännu en person mördad - båda med gift som kan hittas i kemicum - men vem har nyckeln dit? 

Christer Wijk kommer såklart farande och reder upp det hela. Och det är läsnjutning på hög nivå! Jag blir lite sotis på alla som hittar en massa Langdeckare så fort de får syn på en loppis - jag antar att jag bevistar fel ställen. 
 
Jag använde frasen "gemytliga giftmord" för att beskriva denna på Instagram, och vidhåller vid att detta är en ypperlig beskrivning. Det är ju, trots ond bråd död, väldigt mysigt. 
 
 
 
Boken finns att köpa här och här

Fem svarta höns av Nevil Shute

 
Detta var sista boken jag behövde klämma för att bli klar med Bokutmaningen 2016 och punkten En bok din mamma rekommenderat. Mamma har pratat om denna länge men jag har väl känt på mig att det inte riktigt är min sorts bok. Och det kan jag inte säga att det är heller, men jag kan fortfarande uppskatta att det är en bra och välskriven roman. Den är bara lite lång. Och långsam. Och så. 
 
Boken börjar med att en ung kvinna i efterkrigstidens London, Jean Paget, får reda på att hon har ärvt massor av pengar. Hon bestämmer sig för att lägga en del av pengarna på att anlägga en brunn i Malaya, där hon spenderat tid under kriget. Vi får sedan följa hennes minnen ifrån den tiden, dels som krigsfånge och dels som del av ett malayiskt samhälle och till slut när hon återvänder till England. 
 
Och till slut, i "nutid" har hon fått sina pengar och reser åter till Malaya för att bygga brunnen. Hon får reda på att en man hon träffade under sin första tid där, Joe Herman som var den som stal titelns fem svarta höns och dömdes till döden för brottet, har överlevt sitt straff och åkt till Australien. Hon reser dit för att leta rätt på honom - det är bara det att han i sin tur har rest till England för att leta rätt på henne. 
 
Så ja. Mycket romantiskt och väldigt l å n g s a m t - men en fin berättelse ändå, som hade kunnat vara 150 sidor kortare. Ja, jag vet, jag säger så ganska ofta ;-) 
 
Och den historiska aspekten är väldigt, väldigt intressant. Trots att jag har läst en kurs i Post-Colonial Fiction just i England vet jag nästan ingenting om Malaya. Nu vet jag mycket mer! 
 
 
 
Det är inte så lätt att hitta andra som har skrivit om boken på svenska, men det finns en hel del engelska recensioner om man googlar på A town like Alice, som den heter på engelska och som väl är en betydligt klatschigare titel. Den har blivit film också och fick då den upplyftande svenska titeln Våld i Malaya
 
Jag kan heller inte hitta den på svenska på någon nätbokhandel, men jag läste den på engelska och den är inte svår. Här eller här kan man klicka hem den. 

2016: 340-342 - Det är Lotta förstås, Ja, se Lotta och Lotta är sig lik av Merri Vik

Skriv inläggstext 

Jag har redan skrivit om min lycka över att Lotta-serien kommer som e-böcker till Storytel - nu har två till kommit, ser jag! Men detta är de tre första, och jag tänkte att jag kan slå ihop dem till ett inlägg eftersom de är korta och jag läste dem i rask följd. 


Dessa tre kom ut 1958 och 1959, och ja, de är ju gammalmodiga på många sätt med tydliga tidsmarkörer och gubbiga pojkar i övre tonåren. Ja, det var väl så på den tiden, och det finns faktiskt en varning i början av boken om att texten är tryckt i sin originalform och kan verka stötande. Hittills har inget stötande uppkommit om man inte räknar sexism, men det var så då och det får man ju acceptera. Dessutom är Lotta och hennes systrar och vänner ganska duktiga feminister för sin tid! 

Det är en härlig blandning av dråpligheter, känslor, vänskap, skola, familjeliv, framtidsdrömmar, lakritsbåtar, nylonstrumpor och tanter och farbröder. Och det är så härligt! Hoppas att Lottaserien kan få en revival såhär, snart 60 år tidigare - att de kommer som e-böcker bådar väl gott! 

Det finns väl ett femtiotal böcker kanske, jag har nog läst åtminstone hälften och ägde tio, eller så, inköpta på loppis, donerade och ett par faktiskt i egen "nyutgåva" på 90-talet, bland annat den första jag läste, Hejda dig Lotta! där Lotta går på popkonsert med några Beatleskopior som heter Pantrarna - den fick jag av mamma på B&W 1991!