Polis, polis, potatismos av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

 
 
Detta är sjätte delen i sviten Roman om ett brott av Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Kanske blir det i år jag blir klar, ändå? 
 
Martin Beck kallas ner till Malmö efter att en affärsman skjutits på en restaurang av en okänd, iskall gärningsman som sonika klev in i lokalen, sköt mannen bakom ena örat mitt under pågående tal, klev ut genom fönstret och försvann till synes spårlöst. Klart ett fall för Rikskrim, alltså - men det visar sig vara otroligt känsligt och komplicerat. Spännande, humoristiskt och skarpt samhällskritiskt. Jag tycker att de är fantastiska!
 
Jag har dock en invändning - Piratförlaget gav ju ut serien som e-böcker för några år sedan, med förord av olika namnkunniga personer inom deckar- och författarvärlden. Men de är knökade med spoilers! I förordet till denna boken berättar Arne Dahl om en händelse i sista boken, till exempel - det känns så onödigt. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Jag blev Stockholmssyndromet av Kristin Enmark

 
Jag såg Kristin Enmark på Skavlan för ett tag sedan, jag hörde P3 Dokumentär-programmet där hon medverkar - trots det var jag nyfiken på att läsa hennes bok. Särskilt då efter att ha läst Janne Olssons bok för ungefär ett år sedan, en ypperlig skildring för övrigt. 
 
Jag tyckte väl att hon verkade lite spånig i de programmen hon medverkat i, och jag blev ju inte direkt överbevisad i läsningen av denna, mycket spretiga och otroligt konstiga bok. Den är skriven tillsammans med en journalist, vilket är smått chockerande eftersom den är väldigt dåligt skriven. Det började liksom med en felstavning på ingenjör (ingengör) och sedan flöt det bara på... hohoho. 
 
Det är en sorts varvning av berättelser om vad som händer under dramat som väl är skrivet av den här journalisten som heter Gunnar Wesslén, och Kristins egen berättelse. Texten är satt i olika typsnitt vilket kanske är nödvändigt, men jag vet inte, det är bara hackigt. Ibland känns det som om det börjar bli intressant, kanske ta en vändning - sedan gör det inte det ändå. Somliga kommenterar att de verkligen kan förstå hur det var där i valvet och hur man resonerade, jag kan absolut inte göra det. 
 
Det som gjorde att jag trots allt gav boken två stjärnor på Goodreads är att funderingarna kring Stockholmssyndromet som en sorts ursäkt eller urskuldning för polisens misslyckande i gisslansituationer är intressanta och relevanta. Jag kan omöjligt säga om polisen gjorde rätt eller fel i detta fallet (även om vissa grejer, som att ta dit en tonårsgrabb som man trodde var bror till rånaren för att "förhandla" såklart är helt uppåt väggarna) - men det är intressant att fundera lite kring. 
 
Sedan kan vi ju heller inte veta vad som är sant och inte vad gäller inspelningen av samtalet mellan Enmark och Olof Palme - det är ju fastställt att man har klippt bort vissa bitar, men omöjligt för oss att säga eller tro hur det var. Hela samtalet finns för övrigt återgivet i text i slutet av boken, fullt med särskrivningar och annat krafs. Man kan väl omöjligt säga att faktumet att det är en transkribering ursäktar särskrivningar och stavfel, eftersom just sådana inte tenderar att vara närvarande i tal. 
 
Läs inte denna. Men läs gärna Janne Olssons bok för den är, som sagt, riktigt bra. Jag tänkte nog läsa Clark Olofssons variant också, faktiskt, det är ett fascinerande fall i svensk historia men Enmarks berättelse är inte bra. 
 
 
Vill du läsa boken finns den just nu på Adlibris pocketrea för 24:-. 

Star Wars (Episode IV, A new hope: 1977)

 
Alla har ju några sådana där grejer som gör att folk gapar när man berättar det. Det kan ju vara mer eller mindre dramatiska saker förstås, men en sak som brukar orsaka tappade hakor och högljudda VA?! är när jag berättar att jag inte har sett Star Wars
 
Nu kommer detta inte längre att ske - en liten del av min tidigare identitet är borta, för nu har jag sett Stjärnornas Krig! Episod IV, alltså, den från 1977. Jag har försökt se den några gånger tidigare med mer eller mindre engagemang (okej, antagligen mindre) - men igår kändes det plötsligt rätt. Min pizza var färdig i ugnen och jag ville ha något lite lagom spännande att se på med lamporna släckta och en massa milt ljus... sagt och gjort - det blev Star Wars
 
Och jag gillade den så mycket! Har inget minne av att jag har sett början, förutom när orden flyger genom rymden, alls - jag blev ju helkär i R2D2 och C3PO från första sekund och vill nu se om hela Red Dwarf - så antagligen har det där tidigare engagemanget varit helt obefintligt. 
 
Så - min Star Wars-oskuld är borta för alltid och jag är mycket glad för detta, det känns som om jag har tagit ännu ett steg mot vuxenlivet ;-)