Julböckerna av Per Anders Fogelström

 
'
En mycket rar liten skrift om barndomens julklappsböcker och arbetet i en bokhandel med att sälja, rekommendera och slå in julklappsböcker. Böckerna som fanns i barndomshemmet och böckerna i vuxenlivet. 
 
Skriften kom ut för första gången 1973, då i endast 1200 numrerade exemplar. Nu finns den som e-singel i en app nära dig, eller så kan du köpa den för mindre än en kopp kaffe här eller här

I en skog av sumak av Klas Östergren

Jag har aldrig läst något av Klas Östergren tidigare - jag tror att jag har trott att hans böcker har varit pretentiösa och krångliga, kanske lite gubbiga och ingenting för mig. Men nu hörde jag så mycket gott om I en skog av sumak, som ju även var nominerad till Augustpriset i år, att jag inte kunde låta bli att prova. Särskilt som jag hörde att ljudboken, i inläsning av författaren själv, var så trevlig att lyssna på. Det stämde! Jag orkar inte alltid med längre romaner i ljudboksform, jag tappar bort mig alldeles för lätt - men det var faktiskt inget problem här. Dessutom kunde jag utan större bekymmer skifta mellan ljudbok på bussen och e-bok i sängen.  
 
Det har just blivit 70-tal i Stockholm. Kenneth går sista året i skolan i ett arbetarklassområde i västerort, där slagorden från kontinenten mot Vietnamkriget står sprayade på fasaden. En dag kommer en ny elev till skolan - Dan Shoultze, med sina blanka läderskor och buddhistiska visdomar. Föräldrarna tjänstgör i Saigon för den amerikanska militären, och Dan och systern Hellen bor ensamma i en stor villa, på gränsen till en sumakskog, dit Kenneth kommer. Nästan för att stanna. De bygger ett ashram i skogen, lyssnar på skivor och röker marijuana, allt i någon sorts magisk aura av gränsland, mellan tider och skeden. 
 
Ingenting händer, egentligen - samtidigt som precis allting händer. Vi kommer ingen särskilt långt in på livet, ändå känner jag mig ganska engagerad i samtliga huvudpersoner och vill gärna veta mer, men accepterar att det stannar där det gör. Huvudpersonen Kenneth är en betraktare och hela boken är en betraktelse snarare än en berättelse. Jag gillar det. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Julkalenderbloggstafett - Bäst i bokhyllan - Lucka 15

 
Årets tema i Julkalenderbloggstafetten 2017 som Sofies bokblogg så fint anordnar är Bäst i bokhyllan. Jag funderade en stund och ville välja något som kanske ingen annan valt... och så plötsligt var det så tydligt vad det skulle bli! Lucka 15 blev min och nu ska jag få berätta om en av mina absoluta favoriter. Igår berättade I regnet om Extremely loud and incredibly close, och imorgon får ni titta in hos Mias bokhörna och se vad hon vill tipsa om! 
 
 
Boken jag vill berätta om är en av få där jag faktiskt såg filmen (mästerlig debut av Sofia Coppola) flera år innan jag läste boken - innan jag ens visste att boken fanns, faktiskt. Jag såg den på Hagabion på Kulturnatta 1999 och blev alldeles betagen av Josh Hartnetts sammetskostym. (Give me a break, jag var sjutton... ;-)) 
 
Den är inte glättig och julig på något vis, vilket man förstår redan av titeln - The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. 
 
   
   
 
Jag ramlade över boken på en rea hos HMV vid Tottenham Court Road, och sedan dess har jag nog köpt den tjugo gånger. Detta eftersom jag gett bort den så många gånger, och lånat ut den så många gånger och sedan inte velat ha den tillbaka... för jag vill ju att alla ska läsa den. Den är ljuvlig och fruktansvärt hemsk, allt på en gång. 
 
De fem flickorna Lisbon - Mary, Bonnie, Lux, Therese och den yngsta, Cecilia, växer upp i en liten ort i Michigan på 1970-talet, hårt vaktade av sina föräldrar. Pappan är dessutom mattelärare i skolan där de går. De får aldrig gå ut eller göra något annat än att vara hemma efter skolan, de måste klä sig så heltäckande som möjligt och får absolut inte gå på skoldanser. Inom ett år kommer alla fem att ha tagit sina liv - det är knappast någon spoiler, det får vi reda på redan på baksidan. 
 
Berättarrösterna är pojkarna som bor tvärsöver gatan. Som signalerar med ficklampor till flickorna och spelar musik i telefon för dem. 
 
Den första raden i boken lyder: "On the morning the last Lisbon daughter took her turn at suicide—it was Mary this time, and sleeping pills, like Therese—the two paramedics arrived at the house knowing exactly where the knife drawer was, and the gas oven, and the beam in the basement from which it was possible to tie a rope." - fruktansvärt, men denna stil, som är lågmäld och dramatisk på samma gång, i långa, poetiska meningar genomsyrar hela romanen. 
 
Men flickorna sitter faktiskt inte inomhus hela romanen igenom. Vi får följa med på en ödesdiger fest i deras egen källare, när föräldrarna insett att de kanske måste ändra lite på sig efter Cecilias död, på en skoldans, en lång natt på en fotbollsplan, och en middag där en kille faktiskt blir inbjuden av pappan själv. Och vilken kille, sen. Trip Fontaine vänder upp och ner på Lux unga liv - och ja, det är honom som Josh Hartnett spelar i filmen. 
 
Jag har säkert läst boken femton gånger och vill gärna läsa om den. Det är ett litet mästerverk i all sin melankoli och känslostorm - för hur det än är så är flickorna inte olyckliga hela tiden. Det finns lycka, kärlek, sexualitet, vänskap och ett oerhört sammansvetsat syskonskap. Helt fantastisk. 
 
Boken översattes på svenska till Dödens jungfrur men den verkar inte gå att få tag på i de vanliga bokhandlarna längre. Men med tanke på den tråkigt översatta titeln tror jag att man ska läsa den på originalspråk. Det är ljuvligt. (Hannele meddelar att den svenska översättningen finns att få tag på på biblioteket.) 
 
Nu handlar inte detta främst om filmen - men jag måste avsluta med att berätta att soundtracket, till viss del originalskrivet av Air - är helt underbart. Detta är en av mina favoritlåtar i alla sammanhang, men den är extra, extra fin när pojkarna tvärsöver gatan, som så gärna vill få veta mer om vad som pågår där på andra sidan, spelar The Hollies för dem i telefon: