Lida av Stephen King

                                    
 
Jag behövde ju läsa en Stephen King-bok för att bli klar med Bokutmaningen 2016 - var helt säker på att jag inte hade läst något av honom förut men kom på att det har jag ju visst gjort - jag läste Carrie för några år sedan.
 
 
Varför jag valde just Lida är lite av ett mysterium - jag har ju velat läsa Varsel ett bra tag, men av någon anledning blev det denna. Jag minns att min kusin E läste den när hon var kanske tolv-tretton, så jag kanske blev nyfiken? (Och är nu förundrad över att hon vågade!) 
 
 
Nåväl. Författaren Paul Sheldon vaknar efter en svår bilolycka hemma hos Annie Wilkes, en sjuksköterska som "tagit hand" om honom efter kraschen. Hon är dessutom ett av hans största fans, hon älskar hans serie om hjältinnan Lida Chastain. Men när hon upptäcker att han tagit kål på hjältinnan i den senaste boken blir hon vansinnig och kräver att han återupplivar henne, och att han bränner manuskriptet han arbetar på nu. Paul har inget val - han är beroende av morfinpreparatet hon ger honom och det är bara att skriva. 
 
 
Naturligtvis spårar det ur fullständigt, Annie är spritt språngande galen och det blir en enda orgie i tortyr och blod och paranoia. Läskigt? Nja. Lite grann i slutet kanske. Skräck har aldrig riktigt funkat på mig, vare sig i skrift eller på film, och det gjorde det inte här heller. Dessutom är den alldeles, alldeles för lång - man hade kunnat kapa 150 sidor där inget särskilt händer. Antagligen är det meningen att det långsamma förloppet ska bygga upp spänningen och det kanske funkar på vanliga människor, men jag är visst smått immun mot det ;-) 
 
 
En fyra får det bli, i alla fall, för det är en intressant berättelse. 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Booksessed, I bokhyllan
 
Boken kan man köpa till exempel här eller här

2016: 265 - Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson

   
 

Jeanette växer upp i fosterhem i Lancashire, i en före detta bruksort. Fosterföräldrarna är mycket aktiva evangelister inom pingstkyrkan, och Jeanette uppfostras helt enkelt till att bli missionär. Det är det finaste man kan vara. Tyvärr sätter skolan tidigt käppar i hjulen när de menar att Jeanette måste... gå i skolan. Till hennes mors stora förtret. Vad kan skolan lära henne som hon inte kan lära sig hemifrån av Herren, modern själv och hennes kompisar? 

Lösningen på alla problem är bön och apelsiner. Och Jeanette finner ändå en ganska varm och fin gemenskap bland pingstvännerna. De hänger en filt över TV:n på söndagarna och lyssnar på gudstjänster och missionsrapporteringar på radion istället. 

Men när Jeanette blir tonåring och träffar en flicka som hon blir förälskad i sviker gemenskapen henne. Hon blir utkastad hemifrån och tvingas försörja sig som glassbilschaufför och sminkös på en begravningsbyrå, hankandes fram i livet. Men det blir, trots allt, ganska bra. 

Detta är förstås en ganska hemsk berättelse egentligen (dock förstår jag att uppföljaren, Varför vara lycklig när du kan vara normal? är betydligt hemskare då den är mer självbiografisk medan denna är fiktiv med självbiografiska inslag eller kanske tvärtom) - men den är skriven med en stor skopa humor. Jag minns inte exakt vad det var nu, men jag började gapskratta åt ett av moderns påhitt vid ett tillfälle - det är inget jag brukar göra när jag läser. 

Varvat med den raka berättelsen finns myter och legender som jag inte alls fastnade för utan skummade mig igenom. Så får man också göra ibland. 

Som helhet tyckte jag hemskt mycket om boken. Galghumor är underbart och jag tycker att Wintersons språk är härligt. Lär läsa nästa bok också men får nog lov att smälta denna lite grann först :-) 

2016: 209 - Life moves pretty fast av Hadley Freeman

 
Jag lyssnade på ett avsnitt av podcasten All the books förra veckan där de pratade om Hadley Freemans bok Life moves pretty fast - även om jag inte har sett hälften av alla 80-talsfilmer som den handlar om blev jag väldigt intresserad, eftersom man tenderar att åtminstone känna igen titlarna och i vissa fall har jag definitivt koll. The Breakfast Club och Dirty Dancing har jag ju sett minst tjugo gånger. 
 
Sedan fick jag klart för mig att den innehåller listor av olika slag. Jag gillar listor. Rätt mycket. Så jag blev naturligtvis sugen, och väldigt nöjd när jag såg att den fanns på Storytel. Detta är nämligen en typisk bok som jag gärna konsumerar i ljudform - det blir ju lite som ett enda långt podcastavsnitt, man måste inte höra varenda ord utan kan lyssna medan man pysslar med annat. 
 
Jag rekommenderar den varmt, och gärna i ljudboksform. Jag vet förstås inte om det finns en massa bilder och illustrationer i pappersutgåvan, så missa inte att bläddra i den om du får chansen. Förstås. Men den är väldigt väl inläst av Cassandra Harwood. Mycket behaglig att lyssna på. 
 
Undertiteln är "The lessons we learned from eighties movies (and why we don't learn them from movies anymore) - ganska wysiwyg. Det är intressant att tänka på somliga aspekter på det viset, och Freeman tar upp massor av olika saker som är kul att titta på ur olika perspektiv. Hon gör även vissa väldigt träffsäkra jämförelser med dagens filmer och ideal som är viktiga att tänka på, och hon har med massor av citat från regissörer, stylister och självaste Molly Ringwald. 
 
Så ja - jag älskade varenda minut. Och gjorde en lista i Wunderlist på 80-talsfilmer som jag verkligen borde se. Kan ni fatta att jag inte har sett Pretty in pink ännu? Jag hade till och med en hemsida som hette så på 90-talet!