Julkalenderbloggstafett - Bäst i bokhyllan - Lucka 15

 
Årets tema i Julkalenderbloggstafetten 2017 som Sofies bokblogg så fint anordnar är Bäst i bokhyllan. Jag funderade en stund och ville välja något som kanske ingen annan valt... och så plötsligt var det så tydligt vad det skulle bli! Lucka 15 blev min och nu ska jag få berätta om en av mina absoluta favoriter. Igår berättade I regnet om Extremely loud and incredibly close, och imorgon får ni titta in hos Mias bokhörna och se vad hon vill tipsa om! 
 
 
Boken jag vill berätta om är en av få där jag faktiskt såg filmen (mästerlig debut av Sofia Coppola) flera år innan jag läste boken - innan jag ens visste att boken fanns, faktiskt. Jag såg den på Hagabion på Kulturnatta 1999 och blev alldeles betagen av Josh Hartnetts sammetskostym. (Give me a break, jag var sjutton... ;-)) 
 
Den är inte glättig och julig på något vis, vilket man förstår redan av titeln - The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. 
 
   
   
 
Jag ramlade över boken på en rea hos HMV vid Tottenham Court Road, och sedan dess har jag nog köpt den tjugo gånger. Detta eftersom jag gett bort den så många gånger, och lånat ut den så många gånger och sedan inte velat ha den tillbaka... för jag vill ju att alla ska läsa den. Den är ljuvlig och fruktansvärt hemsk, allt på en gång. 
 
De fem flickorna Lisbon - Mary, Bonnie, Lux, Therese och den yngsta, Cecilia, växer upp i en liten ort i Michigan på 1970-talet, hårt vaktade av sina föräldrar. Pappan är dessutom mattelärare i skolan där de går. De får aldrig gå ut eller göra något annat än att vara hemma efter skolan, de måste klä sig så heltäckande som möjligt och får absolut inte gå på skoldanser. Inom ett år kommer alla fem att ha tagit sina liv - det är knappast någon spoiler, det får vi reda på redan på baksidan. 
 
Berättarrösterna är pojkarna som bor tvärsöver gatan. Som signalerar med ficklampor till flickorna och spelar musik i telefon för dem. 
 
Den första raden i boken lyder: "On the morning the last Lisbon daughter took her turn at suicide—it was Mary this time, and sleeping pills, like Therese—the two paramedics arrived at the house knowing exactly where the knife drawer was, and the gas oven, and the beam in the basement from which it was possible to tie a rope." - fruktansvärt, men denna stil, som är lågmäld och dramatisk på samma gång, i långa, poetiska meningar genomsyrar hela romanen. 
 
Men flickorna sitter faktiskt inte inomhus hela romanen igenom. Vi får följa med på en ödesdiger fest i deras egen källare, när föräldrarna insett att de kanske måste ändra lite på sig efter Cecilias död, på en skoldans, en lång natt på en fotbollsplan, och en middag där en kille faktiskt blir inbjuden av pappan själv. Och vilken kille, sen. Trip Fontaine vänder upp och ner på Lux unga liv - och ja, det är honom som Josh Hartnett spelar i filmen. 
 
Jag har säkert läst boken femton gånger och vill gärna läsa om den. Det är ett litet mästerverk i all sin melankoli och känslostorm - för hur det än är så är flickorna inte olyckliga hela tiden. Det finns lycka, kärlek, sexualitet, vänskap och ett oerhört sammansvetsat syskonskap. Helt fantastisk. 
 
Boken översattes på svenska till Dödens jungfrur men den verkar inte gå att få tag på i de vanliga bokhandlarna längre. Men med tanke på den tråkigt översatta titeln tror jag att man ska läsa den på originalspråk. Det är ljuvligt. (Hannele meddelar att den svenska översättningen finns att få tag på på biblioteket.) 
 
Nu handlar inte detta främst om filmen - men jag måste avsluta med att berätta att soundtracket, till viss del originalskrivet av Air - är helt underbart. Detta är en av mina favoritlåtar i alla sammanhang, men den är extra, extra fin när pojkarna tvärsöver gatan, som så gärna vill få veta mer om vad som pågår där på andra sidan, spelar The Hollies för dem i telefon: 
 
 

Det ordnar sig, Lotta; Helt otroligt, Lotta och Liselott, Lottas dotter av Merri Vik

                     
 
 
Nu finns nästan alla Lotta-böckerna ute som e-böcker på Storytel och Nextory - utom den nästa sista, nummer 46, i mitten häruppe. Jag vet inte varför, men kanske är det för att den är rätt kass ur ett modernt perspektiv ;) Jag har läst den förut, så jag tar med den i detta inlägg för att runda av hela serien. Tänk, ändå, att jag har läst 47 Lotta-böcker i år! De går ju väldigt fort, men ändå! 
 
I Det ordnar sig, Lotta är Lotta och Paul relativt nygifta. Hon har tjänstledigt från Valentins förlag och pluggar engelska medan Paul jobbar på Electrona som ingenjör. Det händer inte så värst mycket här, det firas jul, Lotta bråkar med en kille om en julgran, killen visar sig vara pappans nya assistent och broder Knatt förlovar sig. Tja. De blir inte direkt bättre ju längre serien går framåt... ;-) 
 
Helt otroligt, Lotta är alltså den sämsta av dem alla, mycket för att Lotta är ett totalt mähä som bara curlar Paul där hemma. Den avslutar själva serien om Lotta, och på sista sidan avslöjar hon att hon är gravid med deras första barn. 
 
Snabbspolning sisådär sexton år framåt, och en liten bok om Liselott - ja, ni har gissat det - Lottas dotter. Vi får följa henne och hennes storebror Henrik, samt Giggis barn Cessi och Jonas, under en sommar i Rönnvik. Det är ganska underhållande men lite tramsigt. Paul och Lotta har plötsligt fått byta namn till Palle och Mammilotta, till exempel... men det är fint att återse Lottas rara föräldrar som morföräldrar! 
 
And thus concludes the story of Lotta. Om jag skulle läsa om dem? Garanterat, någon gång - de är verkligen underhållande. Men de första trettio är överlägsna - till slut kanske det blev lite tjatigt även för författaren. 
 
Böckerna finns alltså på såväl Nextory och Storytel, men finns även att köpa som e-böcker här och här

Hello Love av Charlotta Cederlöf

En repris från 2012! Jag läser nämligen inlägget och inser att jag inte har så mycket att tillägga... 
 
 
 

Någon gång i högstadiet fick jag ...och likväl rör hon sig av Charlotta Cederlöf av min kusin Emma i julklapp. Underbar tonårsskildring i sjuttiotalets småstads-mellan-Sverige. Inte för att jag var med på den tiden, men det känns som om jag var det. Varma mackor och snusiga moppekillar och häxblandningar och smygrökning. Inte för att jag direkt befattade mig med moppekillar, snus, häxblandningar eller smygrökning i högstadiet, men i alla fall.

Så kom Hello Love! ut 1999, och snacka om att jag fastnade när jag läste på baksidan att det handlade om mitten på åttiotalet, och Helena, 21 år, byter Gävle mot London... jag sög ju tag i den på Backa Bibliotek på en sekund och läste den väl ungefär lika snabbt. Och nu fanns den att beställa från Hisingens Bibliotek! (Denna gången fanns den på Älvstrandens bibliotek men det är samma bok från Backa Bibliotek som förr - kanske samma som jag läste tiotalet gånger på gymnasiet... reds anm.) Så jag var ju tvungen...


Så. Helena bor i Gävle,  jobbar på fabrik som internpostutdelare, och... inte så mycket mer. Fikar i timmar, röker för mycket, går på lite fester då och då, går på konserter när hennes ex spelar, och är allmänt förvirrad över livet. Kompisen Anna-Lena har redan flyttat till London, och skriver långa brev om supertights och Camden Market och snygga italienare... så snart blir det dags för Helena att dra iväg.


Underbara skildringar av miljöer – man känner riktigt lukten av cafét på Victoria Station och det lilla iskalla rummet på vandrarhemmet där Helena bor. Anna-Lena åker hem till Sverige för att jobba ihop lite pengar och kommer inte tillbaks på länge – när hon väl kommer känner sig Helena redan helt hemma i London och har verkligen fått ett nytt liv. Anna-Lena blir gravid och flyttar ihop med Giorgio, Helena har en liten romans med Johannes Döparen och blir kompis med danska Line. Så kommer exet på besök och de ”råkar” ha sex på Royal Hotel. Hoppsan, det var inte meningen.


Och sen kommer Mange från Gävle på besök. Som hon en gång kom på med att hångla med henne i köket på en fest. Och vad händer då?

 
Den är så vansinnigt rolig - och känns så äkta. Jag var inte i London på åttiotalet, det dröjde femton år till, men nog kan jag känna igen mig i mångt och mycket. När Helena går till en liten pub nära bion på Parkway kan jag tänka mig tre-fyra stycken som det kan ha varit (jag hoppas förstås att det är Dublin Castle) och jag kan ju gatorna i Camden där hon bor och rör sig som min egen kappficka. Ljuvlig läsning! 
 
Jag blev hemskt glad när jag insåg vid återlämnandet av boken häromdagen att den var reserverad! Kanske har jag inspirerat någon annan att läsa den med mina hyllningar som dykt upp lite här och var på sistone :-) 
 
Boken finns inte längre att köpa, men som sagt kan du få tag på den på biblioteket - åtminstone i Göteborg. Här finns bokens sida på Goodreads!