Foxfire - confessions of a girl gang av Joyce Carol Oates

Jag har läst väldigt lite av Joyce Carol Oates. Med tanke på hennes produktion nligger jag nog i enkelsiffriga procent, till och med. Men på Göteborgs Romanfestival talades det en hel del om just JCO, och jag känner att jag behöver förkovra mig lite grann. Först ut blev Foxfire - confessions of a girl gang.  
 
Jag började läsa den på svenska. Sedan började jag lyssna på engelska. Sedan läsa på engelska. Det gick liksom inte, det var så himla stökigt - jag fick inte ihop någonting. Men så tog jag mig samman och började om med lyssning på engelska - och då funkade det! Det har med ovana vid stilen att göra, tror jag - det är inte svårt att hänga med egentligen. 
 
Sisådär 40 år efteråt berättar Maddy Wirtz, nu 50-årig astronomiassistent, om Foxfire och vad som hände då, på 50-talet, i norra delarna av delstaten New York. Legs Sadovsky, gängets mittpunkt, startar gänget på nyårsdagen 1953. Deras mål är att bekämpa fattigdom och män - de två saker som hindrar dem i livet. De skaffar egna, hemliga tatueringar och sätter ganska snabbt igång sina aktioner. Det första - att peka ut och förödmjuka en lärare som trakasserar en av tjejerna sexuellt. Därefter blir det mer effektfullt, mer farligt, mer riskabelt. Snart vill fler och fler flickor gå med i gänget och oundvikligen kopplas polis och myndigheter in. 
 
Som sagt - jag hade riktigt svårt att komma igång, men när jag väl hade gjort det var jag fast. Det är några veckor sedan jag läste den nu, men jag tänker fortfarande på somliga av händelserna och inser att detta är riktigt smart och effektfullt. Mer JCO åt folket! Eller i alla fall åt mig. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Julkalenderbloggstafett - Bäst i bokhyllan - Lucka 15

 
Årets tema i Julkalenderbloggstafetten 2017 som Sofies bokblogg så fint anordnar är Bäst i bokhyllan. Jag funderade en stund och ville välja något som kanske ingen annan valt... och så plötsligt var det så tydligt vad det skulle bli! Lucka 15 blev min och nu ska jag få berätta om en av mina absoluta favoriter. Igår berättade I regnet om Extremely loud and incredibly close, och imorgon får ni titta in hos Mias bokhörna och se vad hon vill tipsa om! 
 
 
Boken jag vill berätta om är en av få där jag faktiskt såg filmen (mästerlig debut av Sofia Coppola) flera år innan jag läste boken - innan jag ens visste att boken fanns, faktiskt. Jag såg den på Hagabion på Kulturnatta 1999 och blev alldeles betagen av Josh Hartnetts sammetskostym. (Give me a break, jag var sjutton... ;-)) 
 
Den är inte glättig och julig på något vis, vilket man förstår redan av titeln - The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. 
 
   
   
 
Jag ramlade över boken på en rea hos HMV vid Tottenham Court Road, och sedan dess har jag nog köpt den tjugo gånger. Detta eftersom jag gett bort den så många gånger, och lånat ut den så många gånger och sedan inte velat ha den tillbaka... för jag vill ju att alla ska läsa den. Den är ljuvlig och fruktansvärt hemsk, allt på en gång. 
 
De fem flickorna Lisbon - Mary, Bonnie, Lux, Therese och den yngsta, Cecilia, växer upp i en liten ort i Michigan på 1970-talet, hårt vaktade av sina föräldrar. Pappan är dessutom mattelärare i skolan där de går. De får aldrig gå ut eller göra något annat än att vara hemma efter skolan, de måste klä sig så heltäckande som möjligt och får absolut inte gå på skoldanser. Inom ett år kommer alla fem att ha tagit sina liv - det är knappast någon spoiler, det får vi reda på redan på baksidan. 
 
Berättarrösterna är pojkarna som bor tvärsöver gatan. Som signalerar med ficklampor till flickorna och spelar musik i telefon för dem. 
 
Den första raden i boken lyder: "On the morning the last Lisbon daughter took her turn at suicide—it was Mary this time, and sleeping pills, like Therese—the two paramedics arrived at the house knowing exactly where the knife drawer was, and the gas oven, and the beam in the basement from which it was possible to tie a rope." - fruktansvärt, men denna stil, som är lågmäld och dramatisk på samma gång, i långa, poetiska meningar genomsyrar hela romanen. 
 
Men flickorna sitter faktiskt inte inomhus hela romanen igenom. Vi får följa med på en ödesdiger fest i deras egen källare, när föräldrarna insett att de kanske måste ändra lite på sig efter Cecilias död, på en skoldans, en lång natt på en fotbollsplan, och en middag där en kille faktiskt blir inbjuden av pappan själv. Och vilken kille, sen. Trip Fontaine vänder upp och ner på Lux unga liv - och ja, det är honom som Josh Hartnett spelar i filmen. 
 
Jag har säkert läst boken femton gånger och vill gärna läsa om den. Det är ett litet mästerverk i all sin melankoli och känslostorm - för hur det än är så är flickorna inte olyckliga hela tiden. Det finns lycka, kärlek, sexualitet, vänskap och ett oerhört sammansvetsat syskonskap. Helt fantastisk. 
 
Boken översattes på svenska till Dödens jungfrur men den verkar inte gå att få tag på i de vanliga bokhandlarna längre. Men med tanke på den tråkigt översatta titeln tror jag att man ska läsa den på originalspråk. Det är ljuvligt. (Hannele meddelar att den svenska översättningen finns att få tag på på biblioteket.) 
 
Nu handlar inte detta främst om filmen - men jag måste avsluta med att berätta att soundtracket, till viss del originalskrivet av Air - är helt underbart. Detta är en av mina favoritlåtar i alla sammanhang, men den är extra, extra fin när pojkarna tvärsöver gatan, som så gärna vill få veta mer om vad som pågår där på andra sidan, spelar The Hollies för dem i telefon: 
 
 

Det ordnar sig, Lotta; Helt otroligt, Lotta och Liselott, Lottas dotter av Merri Vik

                     
 
 
Nu finns nästan alla Lotta-böckerna ute som e-böcker på Storytel och Nextory - utom den nästa sista, nummer 46, i mitten häruppe. Jag vet inte varför, men kanske är det för att den är rätt kass ur ett modernt perspektiv ;) Jag har läst den förut, så jag tar med den i detta inlägg för att runda av hela serien. Tänk, ändå, att jag har läst 47 Lotta-böcker i år! De går ju väldigt fort, men ändå! 
 
I Det ordnar sig, Lotta är Lotta och Paul relativt nygifta. Hon har tjänstledigt från Valentins förlag och pluggar engelska medan Paul jobbar på Electrona som ingenjör. Det händer inte så värst mycket här, det firas jul, Lotta bråkar med en kille om en julgran, killen visar sig vara pappans nya assistent och broder Knatt förlovar sig. Tja. De blir inte direkt bättre ju längre serien går framåt... ;-) 
 
Helt otroligt, Lotta är alltså den sämsta av dem alla, mycket för att Lotta är ett totalt mähä som bara curlar Paul där hemma. Den avslutar själva serien om Lotta, och på sista sidan avslöjar hon att hon är gravid med deras första barn. 
 
Snabbspolning sisådär sexton år framåt, och en liten bok om Liselott - ja, ni har gissat det - Lottas dotter. Vi får följa henne och hennes storebror Henrik, samt Giggis barn Cessi och Jonas, under en sommar i Rönnvik. Det är ganska underhållande men lite tramsigt. Paul och Lotta har plötsligt fått byta namn till Palle och Mammilotta, till exempel... men det är fint att återse Lottas rara föräldrar som morföräldrar! 
 
And thus concludes the story of Lotta. Om jag skulle läsa om dem? Garanterat, någon gång - de är verkligen underhållande. Men de första trettio är överlägsna - till slut kanske det blev lite tjatigt även för författaren. 
 
Böckerna finns alltså på såväl Nextory och Storytel, men finns även att köpa som e-böcker här och här