När oskulder kysser av Per Hagman

Det kom ut en massa svenska böcker under åren jag bodde utomlands som av diverse skäl aldrig nådde mitt blickfång. Somligt plockade jag förstås upp, både i bloggar och tidningar och ibland rent bokstavligt talat på diverse pocketbord på Landvetter när jag var hemma på besök (eller som jag önskade mig i julklapp, förstås), men långt ifrån allt. Per Hagman fanns på min radar eftersom jag läst och varit förtjust i Linda Skugges krönikor sedan jag kom över dem för första gången, men jag visste inte tillräckligt för att ha någon särskild koll. När oskulder kysser kom 1997 var jag för ung för att ha någon koll, och när den kom i nytryck 2010 var jag för utomlands. Dock hade jag ett samtal med en person någon gång i juni som fick mig att förstå att jag nog behövde jobba lite på min Hagman. Inledde som bekant med Att komma hem ska vara en schlager och köade sedan ohemult länge för att få tag på denna - När oskulder kysser. 
 
Jag var kanske lite svalt inställd till Schlagern, och jag är varmare inställd till denna. Även om jag tycker att den är för lång och alldeles för pratig på sina ställen så har den stråk av briljans och gyllene formuleringar och beskrivningar. Även jag, som knappt kan ett smack om Stockholm, blir lite hänförd av beskrivningarna av staden och haken, lägenheterna och barerna. Det är fint. 
 
Huvudpersonen är Benjamin, som någon gång på 80-talet inackorderas hos en familj som är vänner till hans föräldrar, utanför Töreboda då han ska gå gymnasiet i Skövde. Där finns dottern Nelly, knappt tonårig, som gör ett oerhört intryck på honom. Men det är till Stockholm han ska, och det är där han hamnar, inhyst hos den avdankade dragshowartisten Lilla Boy, tar sig artistnamnet Syrsa och med stor aptit på den dolda världen med sin sexuella ambivalens och smutsiga glamour. Och naturligtvis korsas hans och Nellys vägar ännu en gång. 
 
Ett kärleksdrama, kallas den av förlaget, och det kan jag hålla med om. Detta kärleksdrama tar dock en helt hysterisk vändning mot slutet och istället för thrillerartat, som förlaget säger, tycker jag att det blev farsartat. En helt okej, ibland väldigt trevlig, roman som antagligen var en genomgående fyra tappade stort på de sista femtio sidorna. Vilket förstås är tråkigt - men samtidigt, boken är tjugoett år gammal och jag är kanske inte lika lättförtrollad som jag hade varit om jag läste den när jag var i slutet av tonåren. 
 
Boken verkar inte finnas tillgänglig att köpa hos den vanliga nätbokhandlarna, men den finns till bra pris på Bokbörsen. Och på biblioteket, om du har lite tålamod ;-) 

Glappet av Christina Herrström

Jag såg aldrig Glappet när det gick på tv på 90-talet, men några av mina kompisar gjorde och tyckte väldigt mycket om det. Finns på Öppet Arkiv, men jag fick för mig att jag borde läsa boken först. Insåg sedan - förstås - att boken skrevs baserad på tv-serien snarare än tvärtom men strunt samma, nu kan jag i alla fall se serien med någon sorts gott samvete. (Det var Christina Herrström som skrev manus till serien, för övrigt - och det är även hon som skrivit Ebba och Didrik.) 
 
Jag visste lite grann om vad det handlar om - två unga tjejer som får ihop det med två äldre advokater som heter samma sak i förnamn. Visste dock ingenting om inramningen, som alltså är som så att Ella går i gymnasiet och bästa vännen Josefin har hoppat av och jobbar på porslinsavdelningen på ett av stadens varuhus. Där kommer en man in en dag, han ger Josefin sitt nummer och vill att de ska äta lunch tillsammans. De börjar dejta och efter ett tag börjar Ella följa med och träffa mannens vän och kollega. Båda männen är förstås gifta och de har inte alls samma romantiska planer som Ella och Josefin har. 
 
De ska nämligen inte bli som sina föräldrar. De ska bli något, de ska vara oberoende och självständiga och våga tro på kärleken - men ett av glappen i deras liv är det emellan deras manifest och det verkliga livet. Ett annat glapp är det emellan barndom och vuxenliv - och förstås, åldersglappet mellan dem och männen. 
 
Jag tycker att det hela är lite ojämnt. Det finns vissa bitar som jag inte riktigt förstår poängen med, och slutet gjorde mig först fullständigt vansinnig och sedan lite imponerad. Jag älskar vissa delar, när Ella och Josefin planerar och smider planer, men vill i nästa sekund dänga till dem med varsin kudde och säga åt dem att skärpa sig. 
 
Underhållande - ja. Tror jag att serien är bättre? Ja, det är jag faktiskt nästan övertygad om. Boken finns hur som helst att köpa här eller här

The wrong boy / Den andra pojken av Willy Russell

                                 
      
 
Detta boktips fick jag från Fredrik Strages Fans - ni vet hur förtjust jag är i intertextualitet - och det blev en lite skumpig resa att ta sig igenom. Den svenska biblioteksboken visade sig vara en gigantisk tegelsten som jag inte ens kunde läsa i sängen för den var så tung (ja, jag blir genast klen i armarna när jag lägger mig ner) - försökte få tag på en vettig e-bok men lyckades inte där heller, men hittade en ljudbok på Storytel, inläst av författaren. Hurra! Sedan insåg jag dock att det var en förkortad version, men resonerade som så att om författaren har läst in den är han nöjd med förkortningen, och även att det som är bortklippt antagligen är en massa fruktansvärt dåliga (men roliga) låttexter som huvudpersonen skriver. Därmed blev det alldeles ypperligt att lyssna på den förkortade versionen, som ändå var ganska många timmar lång. 
 
Men, det ska sägas - även jag, som bott i Storbritannien i ett antal år och hört och jobbat med de flesta dialekter, tyckte att det var en riktig utmaning att förstå Russells riktigt breda dialekt. Han pratar dessutom lite smågrötigt, så om du tycker att det är svårt med dialekt så lyssna sakta till en början. Men missa för all del inte, för detta är en riktigt bra bok. 
 
Liksom i How the trouble started möter vi en ung man, som en gång utpekats för att ha gjort något fruktansvärt. Och även här är modern ensamstående, då pappan blev förälskad i en banjo och drog när Raymond Marks, som huvudpersonen heter, var liten. Han har stort stöd och utbyte av sin mormor som önskar att hon gift sig med Jean-Paul Sartre - eller John Paul, som hon kallar honom - hon är änka, eftersom morfar ramlat ner från taket när han skulle ställa in parabolantennen för att få in porrkanaler. Som ni hör finns det definitivt ett stort mått humor här. Herregud, vad jag har skrattat åt vissa bitar. 
 
När vi träffar Raymond är han på väg till Grimsby, där han ska börja på sitt första arbete på en byggarbetsplats. Vi träffar honom helt och hållet genom breven han skriver till Morrissey (ja, den gamle svinpälsen men när boken skrevs var han fortfarande snäll), som han beundrar något alldeles gränslöst, och det är för Morrissey som han berättar om allt som händer och framför allt, om allt som har hänt. Det är snabba ryck och vansinniga svängar, det är väldigt mycket tidsmarkörer från 80- och 90-tal och det är väldigt brittiskt, särskilt nordengelskt. Jag älskar det, förstås. Rakt igenom. 
 
Boken verkar svår att få tag på (hittade en engelsk häftad här dock) men ljudboken är verkligen inte dum när man väl får ordning på huvudet. Värt att nämna här är även att det är Willy Russell som skrivit pjäserna Blodsbröder, Educating Rita och Shirley Valentine, som vi alla nog hört talas om. Jag planerar att åtminstone läsa Shirley Valentine snarast möjligt, då det inte är längesen den gick på Lorensbergsteatern med Maria Lundqvist (ni vet, Sally) i huvudrollen.