Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Jag lyssnar på En varg söker sin pod så ofta jag kan och är mycket förtjust i både Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Strömquists album har jag läst med stor behållning och jag såg Juicebaren som CRFD skrivit manus till med skräckblandad förtjusning. (Strax efter att jag sett den besökte jag Stockholm och av en slump ett kafé som jag tror faktiskt kan ha varit förlaga och inspelningsplats.) Hade även turen att få lyssna på CRFN under släppet av seminarieprogrammet till Bokmässan förra veckan - tyvärr var akustiken i lokalen riktigt dålig, men det är alltid roligt att se och höra folk "på riktigt" ändå. 
 
Rich boy följer tre generationer kvinnor genom 1900-talet. Det börjar med Gully, en begåvad ung kvinna som gifter sig med den välutbildade Tord och bosätter sig på Lidingö, där villorna har pool! De blir en fin, borgerlig, välplanerad familj - tills Tord dör, och Gully tvingas lägga all sin tid och energi på att överleva själv. Barnen, särskilt dottern Marianne, blir bortglömda. 
 
Marianne kommer in på psykologlinjen på högskolan och söker sig där till de engagerade och politiska grupperna. Hon träffar Kaj, som är hennes lärare och en framstående person inom vänstern, och de bildar familj. Men Kaj är inte så särdeles intresserad av familjen och den sortens behov - inte ens traumat som skakar familjen i grunden får honom att engagera sig något vidare. Men Marianne är djupt påverkad, såpass att hon hamnar på Beckomberga i perioder, och hon är inte förmögen att ta hand om dottern Annika på det sätt hon nog egentligen skulle vilja. Och Kaj fortsätter att köra sitt race, så Annika växer upp som ett ganska vilset barn och blir även en vilsen vuxen. Hennes liv i Stockholm är hårt bundet till sambon tack vare tryggheten som han ger, men när han lämnar henne står hon som ett rö för vinden, fullständigt utan stabilitet. 
 
Det är oerhört smärtsam läsning, det här, men så fruktansvärt bra! Jag blir helt golvad av språk och formuleringar och trots att det nu har gått ett tag sedan jag läste ut boken har jag verkligen inte släppt den. Så drivet och så genomtänkt. Fantastiskt bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Sacred Country av Rose Tremain

När vi hamnade på museet i Brighton fick vi syn på en City Reads-broschyr - ett projekt som Brighton och Hove kör varje år - för Sacred Country av Rose Tremain, som skulle bli årets City Reads-bok med start 23 april. Det kändes som en kul grej att köpa med sig boken som en sorts souvenir och förstås läsa den också :-) Jag trodde att den kanske skulle utspela sig i och omkring Brighton - det gör den inte, men bokens stora tema har stark anknytning till Brighton och Hove som en av Europas huvudstäder för HBTQ. Tänk på att det till och med finns en särskild utställning dedikerad till "transologi" på Brightons museum, där man bland annat kunde se amputerade bröst och annat. Otroligt starkt. 
 
Jag hade heller inte förstått att det är en riktig klassiker som kom ut redan 1992-  men det är ett universellt ämne och den utspelar sig ännu några decennier tidigare.  
 
Nåväl. Jag började läsa boken ganska omgående, det tog lite tid att komma in i den men jag var ganska snart helt fast och den fick en femma av mig på Goodreads - det händer faktiskt inte särskilt ofta, trots att en bokcirkelkollega häromveckan sa till mig att jag alltid är så positiv och aldrig dissar böcker. (Jag förklarade att jag sällan läser ut böcker jag inte gillar och påminde om att det inte var särskilt länge sen jag rådissade en titel vi läste ;-)) 
 
Nåväl. 
 
1952 står Mary på ett fält i Suffolk tillsammans med sin familj, för att hålla en tyst minut för kungen som just dött. Det är i detta ögonblick som sexåriga Mary inser att hon inte alls är en flicka. Hon är definitivt en pojke, det är inget snack om saken. Romanen följer sedan Mary - eller Martin - genom livet och kampen för sin identitet och för att få vara den han är. Det är inte helt lätt i en liten klaustrofobisk by på landsbygden, han har sin morfar som är en underbar karaktär men familjen är dysfunktionell och det är svårt att veta var han kan finna stöd och förståelse. Vi får även följa andra röster hos personer kring Martin och det är ofta plågsam läsning. Men alldeles briljant - jag läste ut den för drygt två veckor sedan nu och tänker fortfarande på Martin och de andra praktiskt taget varje dag. Så otroligt bra. 
 
Värt att notera är också humorn. Vissa bitar är helt otroligt roliga, trots att stora delar av boken är definitiv feelbad hela vägen igenom. Missa inte denna - så himla, himla bra. Den finns att köpa till exempel här eller här

Coal black mornings av Brett Anderson

 
I mitten på 90-talet trädde indiepopen in i mitt liv. Halleluja! Pulps Different class kom 1995 och Suedes Coming up 1996 och runt omkring kom en massa annat. Oasis (What's the story) Morning glory? som jag fick i 14-årspresent och lyssnade på under min första chartersemester i augusti 1996, och detta fantastiska samlingsalbum som jag köpte på Gekås... ja, det var mycket. (Det är skojigt att notera att Foo Fighters fanns med på denna samlingsskiva och om en månad, 23 år efter att albumet släpptes, ska jag se dem på Ullevi.)
 
Men Pulp och Suede spelade alltid en extra stor roll och det fortsatte de att göra långt in på 2000-talet. Gångerna jag och mina kompisar har släppt allt för att kasta oss ut på ett dansgolv när Common People eller Disco 2000 eller New Generation eller Trash eller Beautiful Ones har spelats är oräkneliga, det kan jag säga. Och vi var mest kära i Brett Anderson och nu har han skrivit en bok om sitt liv - livet före Suede slog igenom. Kul, tycker jag, för jag misstänker att det hade blivit ganska tjatigt med en massa knark, sprit- och turnéhistorier. 
 
Men detta blir istället en finstämd, humoristisk och varm berättelse om att växa upp i en liten stad i Sussex på 70- och 80-talet, om att hitta sina intressen och passioner, om att inte ha så mycket men ändå kunna göra det mesta av det man har. Om familj och vänskap och musiken, förstås - om sorg och glädje, föräldraskap och förluster. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig rent kvalitémässigt, men innan biblioteket hade fått in den läste jag en väninnas omdöme på instagram och hon var imponerad - därför fick jag höga förväntningar och därför är jag extra glad att de infriades. Man vill ju inte gärna att de gamla hjältarna blir en besvikelse! 
 
Så om du, som jag, har en relation till indiepopen - läs Coal black mornings. Det är en riktigt fin bok. (Och jag fick nog en liten tår i ögat när vi åkte genom Haywards Heath, orten där Brett växte upp, på väg in till Brighton från Gatwick någon vecka efter att jag läst ut boken.) 
 
Boken finns att köpa här eller här