Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman

Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman är första boken i trilogin Vargskinnet och den valdes till novemberbok i min ena bokcirkel. Jag röstade inte på den och hade aldrig valt att läsa den om det inte vore för bokcirkeln - som så ofta behöver man en spark någonstans för att komma sig för. Ofta blir jag positivt överraskad, vilket är en värdefull lärdom, men sådant var inte fallet denna gång. Det blev alldeles för långt och alldeles för segt. Och alldeles för svårläst, då en stor del av texten är på jämtska och norska - ohyggligt jobbigt att komma igenom. 
 
Det är 1916, och barnmorskan Hillevi reser från hemstaden Katrineholm till Jämtland för att börja arbeta som barnmorska. Hennes hemlige fästman, prästen Edvard, har fått tjänst däruppe och det är anledningen till att hon söker sig ditåt. Hennes hygien och moderna idéer tas inte enbart emot positivt - kulturkrocken är total. Hon blir fostermor åt en liten sameflicka, som sedan berättar en del av berättelsen många år senare, och istället för att gifta sig med den unge prästen för ödet henne samman med norrmannen Trond Halvorsen - deras kärlekshistoria är den största behållningen med boken. Och som Sara sa när vi pratade om den - äntligen en BRA MAN i en av våra böcker! 
 
Annars - ack så tungrott det var. Delen som handlar om den unge pojken Elis som rymmer hemifrån, kämpar sig igenom tbc och till slut tar sig till konstnärernas Berlin hade kunnat vara en egen novell, den bär sig egentligen men känns helt malplacerad i berättelsen om Hillevi och Kristin. Jag blir trött bara jag försöker sammanfatta här, det kändes så himla kämpigt att läsa. Jag lyssnade på delar av den i inläsning av Helena Brodin - ni minns väl Iris i Goda grannar? - men det blev också för jobbigt med all dialekt och sång. 
 
Boken finns att köpa här eller här, om du skulle känna dig manad trots att jag är så negativ ;-) 

Beatlesmanifestet av Einar Már Guðmundsson

Det är 1960-tal i Reykjavik, och klassens clown Jóhann Pétursson håller på att växa upp. The Beatles, med sina frisyrer och sin gitarrpop har just tagit över världen, och det tänker Jóhann nog också göra, fast kanske i lite mindre skala. Han startar garagebandet Matchbox, skriver hemliga lappar med låttexter på, sjunger i rektorns talarstol, retar gallfeber på lärarna, träffar kärleken och får hångla i ett garage och är, helt enkelt, tonåring. 
 
Jag läste några recensioner som kritiserar faktumet att det egentligen inte händer något i boken. Det gör det inte heller - men det gör ingenting. Många sådana här uppväxtskildringar, eller kanske till och med bildungsromaner, är som allra bäst för att det inte händer något särskilt. I de allra flesta tonårsliv är de största händelserna just sådant som att spela i ett band eller hångla i ett garage och då kan väl skildringarna få vara på den nivån också? Jag älskar det. 
 
Guðmundssons humor tilltalar mig också - somliga bitar, såsom framträdandet i talarstolen, är dråpliga och väldigt handgripligt roliga, men mycket av humorn flyter liksom med meningarna på ett alldeles lagom vis. Det är jättetrevligt! Dessutom är det trevligt att läsa böcker från länder som i mångt och mycket säkert är likt Sverige, men som i vissa influenser och hänseenden är ganska olikt. Jag gillade Beatlesmanifestet skarpt - den lämpar sig väldigt väl som läsa-i-sängen-på-kvällen-lektyr. 
 
Boken verkar inte finns att köpa hos våra vanliga bokhandlare längre, men kolla Bokbörsen

Under det rosa täcket av Nina Björk

Jag skrev just i ett inlägg på bloggens Facebook-sida att jag är så glad att jag satte igång med mitt TBR-projekt, för det är så många riktiga pärlor som har kommit i min väg - och det är ju fantastiskt. Jag har sagt många gånger nu att det är en travesti att somliga böcker inte blivit läste förrän nu, och det är ju verkligen sant i detta fallet. HUR har jag inte läst Under det rosa täcket förrän nu? Vansinne. Men det är klart, jag kanske var något ung när den kom ut (1996, jag var 14) - fast det är väl ingen ursäkt egentligen. Den har i alla fall stått i hyllan i minst fem år och ja - nu har jag läst den! 
 
Dock lyssnade jag på en stor del av den, i bra inläsning av Gunilla Leining. Om ljudböcker räknas som läsning? Naturligtvis gör det det. 
 
Det är inte helt lätt att skriva en kommentar på en sådan här bok - förutom att den var fantastiskt upplysande och verkligen fick upp mina ögon för somligt som jag inte riktigt tänkt på. Ja, det är 22 år sedan denna kom ut - mycket har förändrats, mycket är exakt likadant. Jag hoppas att Björks texter används i skolor nuförtiden, för det finns så väldigt mycket här som förklaras på ett tillgängligt och självklart sätt. 
 
Ljudboken var som sagt mycket väl inläst, men en sak ska sägas - boken består av många citat och utdrag, ur tidningar och böcker och andra publikationer, och precis som i Jack Werners bok som jag lyssnade på i våras kan man bli lite tokig på alla "citat - slutcitat". Detta är inte kritik, det är mer en reflektion över hur irriterande det blev. Det kan ju liksom inte vara på något annat vis. 
 
Jag gillade särskilt några bitar mot slutet med jämförelser i populärkulturen, med film och skönlitteratur och är nu otroligt sugen på att läsa om Ta vad man vill ha av Louise Boije af Gennäs med nytt tankesätt. Har väl läst den fyrtio gånger, men varför inte en gång till med nyslipade icke-rosa glasögon? 
 
Boken finns att köpa här eller här