Beatlesmanifestet av Einar Már Guðmundsson

Det är 1960-tal i Reykjavik, och klassens clown Jóhann Pétursson håller på att växa upp. The Beatles, med sina frisyrer och sin gitarrpop har just tagit över världen, och det tänker Jóhann nog också göra, fast kanske i lite mindre skala. Han startar garagebandet Matchbox, skriver hemliga lappar med låttexter på, sjunger i rektorns talarstol, retar gallfeber på lärarna, träffar kärleken och får hångla i ett garage och är, helt enkelt, tonåring. 
 
Jag läste några recensioner som kritiserar faktumet att det egentligen inte händer något i boken. Det gör det inte heller - men det gör ingenting. Många sådana här uppväxtskildringar, eller kanske till och med bildungsromaner, är som allra bäst för att det inte händer något särskilt. I de allra flesta tonårsliv är de största händelserna just sådant som att spela i ett band eller hångla i ett garage och då kan väl skildringarna få vara på den nivån också? Jag älskar det. 
 
Guðmundssons humor tilltalar mig också - somliga bitar, såsom framträdandet i talarstolen, är dråpliga och väldigt handgripligt roliga, men mycket av humorn flyter liksom med meningarna på ett alldeles lagom vis. Det är jättetrevligt! Dessutom är det trevligt att läsa böcker från länder som i mångt och mycket säkert är likt Sverige, men som i vissa influenser och hänseenden är ganska olikt. Jag gillade Beatlesmanifestet skarpt - den lämpar sig väldigt väl som läsa-i-sängen-på-kvällen-lektyr. 
 
Boken verkar inte finns att köpa hos våra vanliga bokhandlare längre, men kolla Bokbörsen

Wintering: a novel of Sylvia Plath av Kate Moses

Jag har läst Linda Skugges roman Ett tal till min systers bröllop flera gånger om, men jag verkar inte ha skrivit om den här någon gång, konstigt nog. Får ta itu med det! Det är hur som helst en berättelse med viss inspiration från Sylvia Plaths liv - huvudpersonen heter Sylvia Svensson, lever ihop med en Kulturman (denna skrevs långt innan detta uttryck myntades) och kämpar med två små barn, med att skriva och leverera och hjälpa till med syrrans bröllop... ja, ni förstår. Hon refererar ofta till Kathryn Harrisons Att söka hänryckningen (som jag sedan jag läste boken har haft i hyllan då jag hittade den på Coop Forums bokrea) och Övervintring av Kate Moses. Även den har stått i hyllan i en evighet, jag vet inte varför jag inte har läst den - men det är tydligen numera så att jag funkar bäst med e-böcker, så jag köpte den som Kindlebok. Sådär ja! 
 
Detta är även del av TBR-fight-projektet, då denna låg högt på listan :-) 
 
Wintering - eller Övervintring - är alltså Kate Moses roman, en litterär fantasi, om Sylvia Plaths sista månader i livet - tillsammans med tillbakablickar på lyckligare tider, i Devon och Spanien och Frankrike. Jag har klyschigt nog varit smått tokig i Sylvia Plath sedan tonåren, när jag själv skulle bli poet (jojomen) - har läst Glaskupan hundratals gånger, samt hennes brev och hennes dagböcker och troligen större delen av hennes lyrik. Gjorde specialarbeten om hennes dikter på universitetet, och söker mig nästan alltid till henne när jag letar efter ett citat eller en aforism. En så otroligt fascinerande kvinna. 
 
Hon får komma fram i ljuset hos Moses. Ofta minns man endast att hon var amerikan, gift med Ted Hughes och tog livet av sig genom att stoppa huvudet i gasugnen i lägenheten i Primrose Hill mitt i smällkalla februari efter att ha brett en smörgås åt barnen som låg i rummet bredvid, med blöta trasor kring dörren så att gasen inte skulle ta sig dit in. Det är så tragiskt - och så sant, förstås. Men här får vi veta mer, även om allt förstås inte är verifierat. Om hur hon bad om hjälp hon inte fick, om hur Ted betedde sig (svinpäls, reds anm) och om hur hopplöst och fruktansvärt det måste ha varit, där under vintern 1963. 

Det är plågsamt att läsa, hjärtskärande vackert och väldigt, väldigt gripande. Alla som intresserar sig för Sylvia Plath måste läsa Moses bok - detta är ett mästerverk. 
 
Boken finns att köpa här eller här - den verkar tyvärr vara slut på svenska men jag tycker nog att den ska läsas på engelska, ändå.  

Andres 1989 - 1998 och Lokko 1999 - 2009 av Andres Lokko

 
       
 
Tjugo års krönikor och andra texter av Andres Lokko är många pocketsidor, vill jag lova. Detta är två riktiga tegelstenar som jag släpade hem från bibblan - och nej, jag ska givetvis inte recensera dem, eller säga så värst mycket mer än att det var vansinnigt underhållande på sina ställen. Vissa intervjuer och krönikor läser jag med oerhört intresse och engagemang - vissa förstår jag knappt ett ord av. Och vissa bläddrar jag rakt förbi, om jag inte ens begriper rubriken och inledningen. Men det finns riktiga guldkorn för den som haft ett stort musikintresse under dessa år, och särskilt kanske för oss som är förtjusta i London. Lokko skriver ju fantastiskt bra, och hans intervjuer med tidiga indieidoler är ljuvliga. 
 
Första volymen, Andres, finns att köpa här eller här. Volym 2, Lokko, finns här eller här. Visst är de vrålsnygga sida vid sida?