Ett hjärtslag från döden av Maggie O'Farrell

Det är så oändligt svårt att skriva en text om memoarer - för det är just vad detta är. Sjutton berättelser som tecknar Maggie O'Farrells liv, genom hennes sjutton nära-döden-upplevelser. Som hon skriver i boken är nära-döden-upplevelser inget unikt - alla har haft dem, många utan att inse det. Och visst måste det vara så, särskilt när man börjar fundera på fjärilseffekter och slump. 
 
O'Farrells upplevelser är brett skilda - från att ha blivit utsatt för fara av en utomstående man, till svår sjukdom som barn, till en förlossning, till risktagande äventyr, till hennes dotters svåra sjukdom. Jag upplever berättelserna som ganska ojämna, men de är alla starka skildringar och O'Farrell skriver som en gudinna. Hennes språk är ofelbart. Vi bokcirklade denna tillsammans med Kulturkollo läser och Sekwa på Bokmässan - författarinnan kunde tyvärr inte resa till Göteborg på grund av dotterns sjukdom, men hon var med på Skype och även live, i tal, är hon helt fantastisk på att formulera sig. Hon är medryckande på ett väldigt speciellt sätt och en mycket sympatisk människa. 
 
Jag har tidigare läst Sommaren utan regn som jag tyckte hemskt mycket om, och håller just nu på med Den hand som först höll min. Jag hoppas att Sekwa fortsätter att ge ut henne, för är det någon som förtjänar en riktigt bred publik är det Maggie O'Farrell, som numera är en av mina idoler. 
 
Boken kan man köpa t.ex här eller här

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Till minne av en villkorslös kärlek leker Gardell med fantasin att han själv dog i en bilolycka 1998, i en rondell i närheten av Örebro. Boken tar därmed formen av en släktkrönika över den glömde författarens familj och förfäder - men allra främst Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. En egensinnig frikyrkoflicka som gick sin egen väg, blev akademiker, mor, hustru till framtidsmannen Bertil - nu skulle de två ta över världen. 
 
Det är episkt, förstås. Det är starkt, stundtals humoristiskt, högt och lågt, intensivt och lättsamt. Berättelsen om när Ingegärd tänker bli lärare men vägrar sticka ett par vantar med argumentet "Jag måste vara fri!" är en scen jag burit med mig i flera veckor sedan jag läste boken och det finns många andra citat och händelser i boken som bör få vara odödliga. 
 
Jag köper inte formen, dock. Berättelsen om familjen Gardell hade kunnat berättas rakt av, utan sidoberättelser om en död bortglömd författare som vi alla vet inte är det minsta död. Det blir svulstigt och stolpigt och det tycker jag är hemskt onödigt, då texten och berättelsen verkligen står för sig själv. Särskilt modern och berättelsen om henne - det finns ingen anledning att ställa den icke-döde författaren i fokus, tycker jag. 
 
Jag har läst det mesta Gardell har skrivit genom åren, utom de religiösa texterna, och därmed känner jag igen lite för mycket. Det finns scener här som vi redan läst om, nästan ordagrant, i Frestelsernas berg. Detta är förstås författarens privilegium, att använda scener ur verkligheten i romaner som sedan dyker upp i sanna berättelser, men det blir lite tjatigt. 
 
Läsvärt är det ändå, och boken kan man köpa här eller här

Gränsen av Elise Karlsson

Gränsen tar vid där Linjen slutar. Emma jobbar kvar på förlaget som ger ut självhjälpsböcker - på samma kontor, i samma byggnad, med samma kaffemaskin och samma kollegor. Böckerna ska säljas på marknad och mötena hålls som vanligt - men samhället förändras utanför. 

Emma blir sjuk av sitt slit och när hon kommer på bättringsvägen förändras hennes attityd till allt, såväl arbetet som livet i stort. Hon börjar engagera sig i politik, relationer och yoga och inom kort blir hon tillsammans med sin yogainstruktör. De flyttar ihop och inleder ett öppet förhållande och nu ska Emma vara bäst på att vara flickvän, sambo, partner. Och yogi och kollega och... ja, precis allt. Samtidigt försöker hon bli tillfreds med såväl kropp som själ. 
 
Jag skrev om Linjen att jag tycker att det känns som om Elise Karlsson skriver den nya tidens arbetarlitteratur, och det håller jag med om här också - men Gränsen är framför allt en otroligt stark skildring av vår samtid. Av vad vi prioriterar och lägger tid, pengar och energi på. Hur vi hela tiden förväntas adoptera nya tankesätt och attityder för att hänga med i det evigt förändrande samhället runtomkring. Det är både humoristiskt och desperat och stundtals jättestressigt. 
 
Språket är ljuvligt och passar perfekt till berättelsen. Jag tycker så mycket om Elise Karlssons avskalade och rakt-på-sakliga sätt att berätta och det gör sig så bra här. 
 
Boken finns att köpa här eller här