Gråleken av Maria Sveland

Jag läste ganska nyss Rakkniven av Eva Ström, och tyckte hemskt mycket om den. När pressmeddelandet kom från HarperCollins Nordic om Maria Svelands Gråleken som även den beskrivs som en pendang till Fröken Julie blev jag nyfiken. Tack så mycket för recensionsexet! 
 
Jag måste erkänna att jag glömde bort Fröken Julie-biten och den slog mig inte alls under läsningen heller. Nu i efterhand tänker jag igenom handlingen och förstår nog inte helt och hållet heller, förutom att huvudpersonernas namn matchar hyfsat - Julia och Jesper istället för Julie och Jean - och klasskillnaderna. Julia kommer från en bullrig, kulturell, härlig och hyfsat välbärgad Stockholmsfamilj, medan Jesper kommer från en tystlåten arbetarklassbakgrund i Skellefteå. 
 
Nu har Jesper och Julia träffats, av en slump på en tillställning, och Julia blev gravid efter ett drygt halvår. Dottern Alice är nu fem månader när de reser till danska Amholt för att spendera en månads semester där i ett hus som de lånar av vänner till Julias föräldrar. Boken inleds med sjösjuka, och jag måste säga att jag sällan läst en bok med så mycket kräkningar i. Enormt mycket kräkningar. Kanske med flit, som en gestaltning av den illamåendeframkallande dåliga relationen Julia och Jesper lever i. 
 
För den är kass. Av och till kommer små glimtar av kärlek och godhet dem emellan, men generellt är det gräsligt att läsa. Jesper är urtypen av en kränkt vit man, det är otroligt synd om honom hela tiden och han vet inte hur han ska hantera någonting. Julia är utmattad, ledsen, känner sig förbisedd och börjar dricka för mycket vin. Snart bråkar de hela tiden och Jesper lämnar ön ett tag. Julia ser syner, men hon vet inte om de är på riktigt, eller om det är hallucinationer på grund av sömnbrist och alkohol. Hennes mamma kommer och försöker styra upp, men det går väl sådär och snart är Jesper åter på ön, vilket får tråkiga konsekvenser. 
 
Så. Mycket bråk, amning, kräkningar, kränkningar, sprit, sorg, desperation och mer bråk. Det är liksom det som ryms här och det blir faktiskt ganska jobbigt. Jag har gett boken en 3:a på Goodreads, för hur det än var vill jag fortsätta läsa och få reda på vad som faktiskt kommer att hända - och somliga bitar är fantastiskt fint skrivna. Jag tycker om att läsa de instuckna kapitlen som får rubrikerna "Förtid", om barndom och om när Julia och Jesper träffas. Då tror man, ibland, att det kanske ska bli bra, i förälskelsens rosa skimmer. 
 
Boken kommer inte att fastna hos mig, tyvärr, men jag avråder inte från att läsa den - jag tror att många kommer att tycka mycket om den. Den finns att köpa här eller här

Månadens språk: Kantslag och Minna saknar en övningslokal av Dorthe Nors

Månadens språk hos Ugglan & Boken är en väldigt trevlig utmaning! Februaris språk är danska, och jag har valt att läsa novellsamlingen Kantslag av Dorthe Nors, med Minna saknar en övningslokal som kortroman "i andra änden" av boken. Kul upplägg! Jag har tidigare läst Blicken, pilen, filen av Nors som jag gillade mycket. 
 
Novellerna är korta, hårda, vardagliga och ibland smått surrealistiska. Och ofta väldigt roliga. Det är en buddhist som får sparken, till exempel, och en flicka som besöker sin pappa, en flicka som just förlorat oskulden, och en kvinna som just begått ett mord. Det finns ett ord på engelska, moreish, något som är så gott eller bra att man bara vill ha mer, och så känner jag för Dorthe Nors noveller. 
 
Minna saknar en övningslokal är skriven på en sorts lyrisk prosa som för tankarna till statusuppdateringar på Facebook. En mening i taget, de flesta inleds med "Minna..." såsom vi uppdaterade just Facebook förr, ni minns "Sven-Roger steker ryggbiff" och "Sara längtar till sommaren". Och, förstås, "Minna saknar en övningslokal". Minna är artist, och saknar förvisso just en replokal men även ganska mycket annat i livet. Hon kommer till insikt om vad hon behöver göra för att ordna plats åt det som saknas. 
 
Riktigt trevliga läsupplevelser! Det är roligt att Dorthe Nors med denna samling nått internationella framgångar, för det är hennes texter verkligen värda. Boken finns att köpa här eller här - jag lånade mina som e-böcker på Göteborgs folkbibliotek, där de av oklar anledning är separata. 

Puddin' av Julie Murphy

Jag tyckte så mycket om Dumplin' när den kom och har verkligen sett fram emot Puddin', som marknadsförs som en "companion novel" till Dumplin' snarare än en uppföljare. Uppfriskande! (Jag gillade hennes Ramona Blue också.) 
 
Puddin' har två berättarröster, vilket jag verkligen gillar. 
 
Det är Millie, som är väluppfostrad och lydig och har åkt till "fat camp", viktminskningsläger, vartenda år så länge hon kan minnas. Men i år tänker hon inte göra det - hon tänker ansöka till en sommarkurs i tv- och radiojournalistik på University of Texas i Austin istället. Och så tänker hon kyssa killen hon är kär i, också. 
 
Och Callie, som är en av stjärnorna i skolans danstrupp, The Shamrocks, liksom hennes mamma var i alla år innan henne. Populär och snygg med fotbollsstjärna till pojkvän - och ingenting gemensamt med Millie. 
 
Men naturligtvis korsas deras vägar, och innan de vet ordet av tvingas de jobba tillsammans och  inte minst tolerera varandra. Och kanske är det så att de har mer gemensamt än de kunde tänka sig? 
 
Det är mycket vänskap, värme, pyjamaspartyn och trevande tonårsförälskelse - men det är även mörkare än så. Anledningen till att Callie och Millie börjar arbeta tillsammans är allvarlig, liksom grupptryck, mobbing och hur jävliga tonåringar kan vara. Jag tyckte otroligt mycket om även denna bok, och blir så väldigt sugen på att åka till amerikanska södern! Roligt, varmt och underhållande. 
 
Boken finns att köpa här eller här
 
(Jag ser även nu att Dumplin' blivit film på Netflix, hoppas att den kommer till Sverige snart!)