2016: 33 - Me and Earl and the dying girl av Jesse Andrews

Det första jag ska säga är att detta inte är en ny The fault in our stars / Förr eller senare exploderar jag. Visst handlar den om tonåringar och cancer, och visst är den skriven av en amerikansk man, men det är nog egentligen de enda gemensamma beröringspunkterna värda att nämna. 
 
Ja. Och så att båda är utmärkta, då. 
 
Greg Gaines går sista året på high school. Han passar inte riktigt in någonstans, men är inte direkt utstött heller. Han pratar liksom lite med alla. Men mest med Earl, förstås. Earl kommer från en helt annan bakgrund än Greg - Gregs föräldrar är akademiker och han har en ganska vanlig hemmiljö - Earls familj är trasig och fattig. Men de blev kompisar ändå, för längesen, och har ägnat sig åt att göra mer eller mindre förfärliga filmer tillsammans i många år. 
 
En dag berättar Gregs mamma att hans gamla barndomsvän från yiddish-skolan, Rachel, har fått leukemi. Hon tycker att han borde återuppväcka vänskapen med henne, för att pigga upp henne lite grann. Greg är inte supersugen - han blev bara kompis med Rachel från första början för att komma närmare hennes kompis Madison - men kan inte komma ur det och gör därför som hans mamma vill. 
 
Och de blir vänner. Och efter ett tag blir även Earl inblandad i vänskapen, och han går med på att visa Rachel hans och Gregs filmer - som de svurit att aldrig visa för någon. Men kanske är de inte så dåliga ändå - ur ren uppiggningssynpunkt. 
 
Och på den vägen är det. En fantastiskt rolig och sorglig bok om vänskap, passion, identitet och, på en icke-klyschig nivå, kärlek. 
 
Boken har blivit film, som vann dubbla priser på Sundance Film Festival, och jag tänkte försöka se den i helgen. Hoppas att den är lika underbar som boken.