Memorys bok av Petina Gappah

 
 
I en kåkstad i Zimbabwe växer Memory upp, med sina syskon, sin rastlösa och sökande mamma och sin betydligt tryggare pappa. Memory är albino och det är problematiskt såväl fysiskt som psykiskt. Hon behöver ofta få vård, och det är alltid hennes pappa som följer med till sjukhuset. En dag blir hon tillsagd att ta på sig sin julklänning och följa med föräldrarna in till stan. Där lämnas hon över till den vite mannen Lloyd, och det är som misstänkt för mordet på honom som vi träffar henne, på livstidsavdelningen på ett fängelse där hon sitter och skriver ner sin historia i anteckningsböcker som ska postas till en amerikansk journalist. 
 
Memory är inte som de andra kvinnorna. Hon är välutbildad, har fått gå i fin flickskola. Nu hoppas hon på att få sitt fall omprövat. Hur kom det sig att hon hamnade hos Lloyd från början? Och hur dog han egentligen? Memory minns bara att hon hittade honom. Minnen spelar (förstås) en stor del i berättelsen, liksom andra begrepp som inte är definitiva - klass, interaktion, fördomar, vidskepelse. Dessutom blir det riktigt spännande i slutet - berättaren är ju inte allvetande - spännande och hjärtskärande. 
 
Detta var min första bok av Gappah, även om jag har hennes novellsamling Sorgesång för Easterly på vänt och har börjat så smått, och just laddade ner hennes senaste, Rotten Row - jag ser verkligen fram emot att läsa mer. Mycket skickligt, fantastiskt fint språk och en riktigt intressant berättelse. 
 
 
Läs gärna mer hos enligt O, Kulturloggen, Ms Hisingen, ...och dagarna går, Lyrans Noblesser, Fiktiviteter. Boken finns att köpa här eller här

Vända hem av Yaa Gyasi

Ja - det är bara mitten av mars ännu, men det känns som om jag redan läst Årets Bok. Nog för att det kan komma annat, men detta var en helt enorm läsupplevelse! Jag hade den i min läslista redan innan den blev vald till månadens bok i en av mina bokcirklar, men ibland behöver man ju den där sparken i baken för att plocka upp en särskild titel. 
 
Det är helt otroligt att detta är en debut. Jag blev helt tagen från start och det blev bara bättre och bättre. 
 
Boken startar med systrarna Esi och Effia, som inte vet att de är systrar, de träffas aldrig - i Ghana på 1700-talet. Den ena gifter sig med en vit brittisk slavhandlare, den andra blir såld som slav och hamnar på bomullsplantagerna i amerikanska Södern. Därefter följer vi deras ättlingar, en gren i vartannat kapitel, fram till nutid. 
 
Det är lite som att läsa en novellsamling, då alla karaktärer har skilda öden och då tiden förstås hela tiden rör sig framåt, men författaren lyckas väldigt bra med att koppla ihop dem utan att för den sakens skull rakt av återberätta något som hänt en anfader eller -moder. 
 
Så skickligt, så vackert. Så fruktansvärt och så fint. Alla måste läsa! Även denna delen av historien är en som jag aldrig riktigt fick till mig i skolan - nog för att vi läste om triangelhandeln, men det känns inte som om det pratades mer om att det handlades med människor än med socker, om ni förstår hur jag menar. Och visst har jag läst en hel del amerikansk historia tack vare valbara kurser i amerikansk litteratur och drama, men jag kände ändå att jag lärde mig massor av Gyasis mästerverk. 
 
Här finns en video där författarinnan läser ur och berättar om boken - tack Anna för tipset! 
 
 
 
 


 
Boken finns som e-bok på Storytel. Annars finns den att köpa till exempel här eller här

2016: 140 - Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie

 
Ja - titeln säger väl allt? Naturligtvis borde alla vara feminister! 
 
Detta är en bokversion av ett Ted Talk som Adichie gjorde. Som ni säkert redan vet distribuerades texten till alla elever i gymnasieårskurs 2 för inte så längesen. Fantastiskt initiativ. 
 
Och det är ju på den nivån det ligger - man ska inte förvänta sig några djuplodande analyser, utan det handlar helt enkelt om de basala kunskaperna om feminism, samt hur vi bör uppfostra våra barn - särskilt våra pojkar - i den feministiska andan. För de flesta av oss är detta självklart, men det var väldigt intressant att få lära sig mer om feminismen i Afrika. 
 
Jag lyssnade på denna i inläsning av Katarina Wennstam, och det var en fin stund! 
 
Jag blev dessutom påmind om att jag ju verkligen måste läsa Adichies romaner. Jag har börjat på Americanah ett par gånger men något har hela tiden kommit ivägen, och jag har både En halv gul sol och Lila hibiskus på plattan i väntan på läsning. Jag vet ju (mer eller mindre) att jag kommer att älska dem, så det är faktiskt bara att sätta fart och köra på. Snart!