Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite

Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig av denna bok. En titel såsom Min syster, seriemördaren är ju på sätt och vis väldigt explicit, men samtidigt - hur ska jag tolka den? 
 
Jag hade absolut inte räknat med att det skulle vara en så otroligt rolig bok. För det är den. Givetvis med stora doser mörker, men ändå. Fantastisk humor. 
 
Storasyster Korede börjar tröttna på att hennes lillasyster Ayoola ringer henne i tid och otid för att få hjälp med att ordna upp diverse stökiga situationer hon försatt sig i. Till exempel kan hon behöva hjälp med grovstädning, eftersom hon nu för tredje gången tagit död på en pojkvän - i hävdat "självförsvar". 
 
Korede vet förstås att det rätta vore att gå till polisen, för att skydda resten av Nigerias manliga befolkning, men hon kan inte bringa sig till att ange sin syster. Sitt eget kött och blod. Men när Ayoola plötsligt blir intresserad av en läkare som arbetar på samma sjukhus som Korede och som Korede varit kär i sedan första stund ställs situationen på sin spets. Eller knivsegg, kanske? 
 
Snabbläst, extremt underhållande men även tänkvärd. Hur långt går man för att försvara och skona dem man älskar? Fantastiskt bra.