I en förvandlad stad av Per Anders Fogelström

      
 
Jag är så glad för att jag hakade på Stadsbibliotekets cirklar om Fogelströms Stads-serie. Som jag så ofta upprepar behöver jag ibland en spark i baken - gärna i form av bokcirkel - för att komma vidare med viss litteratur och så är definitivt fallet med Fogelström. Inte för att jag inte gillade dem första gången jag försökte, men jag... tappade farten, helt enkelt.
 
Detta är fjärde och näst sista boken i serien och jag har redan lite separationsångest - fast samtidigt längtar jag verkligen efter att läsa den sista som utspelar sig in på 60-talet, alltså hundra år efter att Henning ställde kosan mot Stockholm i första boken. 
 
Nu är det 20-tal när vi återser Emelie och de andra. Det är arbetslöshet, strejker och ransonering, sjukdom och elände. Skotten i Ådalen skakar Sverige i början på 30-talet, och snart gör nazisterna framfart i Europa och kriget står för dörren. Fler och fler kvinnor kommer ut i arbetslivet, kjolarna blir kortare och Stockholm expanderar åt alla håll. Det kommer stadsbussar, man bygger om Katarinahissen och känslan av förändring och förvandling är verkligen påtaglig. 
 
Jag lyssnade faktiskt på hela denna - de andra har jag skiftat över till e-bok med efter ett tag, men denna fann jag av någon anledning lättare att hålla fokus på även i ljudform. Helge Skoogs inläsning är helt makalös! 
 
 
Läs gärna mer hos Boktanken, Hyllvärmarprojektet, Böcker i örat och Skrivande. Boken finns att köpa här eller här - men kom ihåg att jag rekommenderar inläsningen å det varmaste! 

Minns du den stad av Per Anders Fogelström

Jag är så otroligt glad att Stadsbiblioteket startade bokcirklar om Fogelström, nu när han skulle ha fyllt 100 år och allt. Som jag har skrivit förut läste jag första, Mina drömmars stad, för ett antal år sedan - sedan tror jag att jag läste Barn av sin stad också, men den fick jag fräscha upp minnet kring ganska rejält nu. Och i tisdags var det dags att prata om tredje boken i serien - Minns du den stad
 
Jag måste bara prata lite om den här cirkeln. För första gången kör de gemensamma cirklar för de som läst lättlästa varianter och de som läst den "vanliga" boken. Mycket intressant! Vi är en hög svenskor, ett par iranska kvinnor, en kinesisk kvinna var med i veckan, tidigare även en syrisk kvinna och en italienska. Det är så himla härligt! Bibliotekarien som håller i det hela är dessutom väldigt duktig på att se till att alla får komma till tals och alla är väldigt tålmodiga med varandra tycker jag - även om jag ibland blir lite rädd att jag använder onödigt svåra ord och svävar ut för långt. Men förhoppningsvis går det bra, det med. 
 
Vi fortsätter förstås att följa Henning och Lottens ättlingar även här - denna boken utspelar sig mellan 1900 och 1925. Emelie är fortfarande huvudperson, vilket är trevligt - hon är en riktig favorit. Men syskonen och de andra barnen omkring henne växer upp och något som verkligen fick klang hos mig var hennes känsla av att vara obetydlig, nu när hon inte längre har lika många hemma att passa upp på. Men de är väl ändå sex personer i ett rum och kök, så sysslolös blir hon inte... 
 
Det är något oerhört, hur Per Anders Fogelström lyckas måla bilder med språket. Jag berättade att jag hade ramlat över en sketch med Albert och Herbert för ett litet tag sedan och det fick mig att börja googla på bilder från Haga förr i världen och det klickade plötsligt, detta är ju Fogelströms värld! Helt otroligt. 
 
Jag var lite rädd att jag skulle tappa lusten och farten efter ett tag, det är ju så smutsigt och eländigt allting - men jag drabbades verkligen av någon sorts besatthet efter hundra sidor eller så i denna, jag vill bara veta mer! Också ett gott betyg. Ännu en gång, åh så glad jag är att jag nu äntligen läser dessa fantastiska böcker! 
 
 
Läs gärna mer hos Erika Lindblom, Hyllvärmarprojektet, Böcker i örat, Mest Lenas godsaker. Boken finns att köpa här eller här - inläsningen av Helge Skoog är också underbar! Jag lyssnade på ungefär halva Barn av sin stad och det är så fint. 

Memorys bok av Petina Gappah

 
 
I en kåkstad i Zimbabwe växer Memory upp, med sina syskon, sin rastlösa och sökande mamma och sin betydligt tryggare pappa. Memory är albino och det är problematiskt såväl fysiskt som psykiskt. Hon behöver ofta få vård, och det är alltid hennes pappa som följer med till sjukhuset. En dag blir hon tillsagd att ta på sig sin julklänning och följa med föräldrarna in till stan. Där lämnas hon över till den vite mannen Lloyd, och det är som misstänkt för mordet på honom som vi träffar henne, på livstidsavdelningen på ett fängelse där hon sitter och skriver ner sin historia i anteckningsböcker som ska postas till en amerikansk journalist. 
 
Memory är inte som de andra kvinnorna. Hon är välutbildad, har fått gå i fin flickskola. Nu hoppas hon på att få sitt fall omprövat. Hur kom det sig att hon hamnade hos Lloyd från början? Och hur dog han egentligen? Memory minns bara att hon hittade honom. Minnen spelar (förstås) en stor del i berättelsen, liksom andra begrepp som inte är definitiva - klass, interaktion, fördomar, vidskepelse. Dessutom blir det riktigt spännande i slutet - berättaren är ju inte allvetande - spännande och hjärtskärande. 
 
Detta var min första bok av Gappah, även om jag har hennes novellsamling Sorgesång för Easterly på vänt och har börjat så smått, och just laddade ner hennes senaste, Rotten Row - jag ser verkligen fram emot att läsa mer. Mycket skickligt, fantastiskt fint språk och en riktigt intressant berättelse. 
 
 
Läs gärna mer hos enligt O, Kulturloggen, Ms Hisingen, ...och dagarna går, Lyrans Noblesser, Fiktiviteter. Boken finns att köpa här eller här