Ett mörker mitt ibland oss av Mari Jungstedt

Årets bok om Knutas och Karin - den fjortonde i ordningen - är här! Och den är ungefär vad jag förväntade mig också - det är inga exceptionella läsupplevelser, men det är hemtamt och trevligt och underhållande. Det räcker ju alldeles utmärkt på sommaren, inte sant? 
 
Under Gotland Runt tvingas ett ekipage (heter det så, tro?) att bryta tävlingen när masten går av. Man går in i en vik för att invänta hjälp, och hittar där en död man, bakbunden, med munkavle och krossad skalle. Samtidigt försvinner en ung sommarkrögare spårlöst. Anders Knutas, som går och känner sig ensam och uppgiven efter uppbrottet från kollegan Karin Jacobsson (efter att han gått och lagt sig med sin exfru, så helt synd om honom kan jag inte tycka att det är), blir indragen i en utredning laddad med spänning, fart och fläkt och bruna politiska fläktar. 
 
Jag läste lite korta omdömen på diverse bokhandlars sidor och upptäckte en del gnäll om boken som någon sorts vänsterpropaganda - jag står inte på deras sida, dock håller jag med Anna om att brottet som tas upp är väl valt (!) ett år som detta. 
 
Helt okej wysiwyg-deckare - jag fortsätter att njuta av de gotländska miljöerna och blir fortsatt sugen på att resa dit. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Silvervägen av Stina Jackson

Detta var ett recensionsexemplar från Bonniers - tack för att ni tänkte på mig! Jag lyssnade faktiskt på större delen av boken då den redan fanns på Storytel när jag fick boken - den lämpade sig väldigt väl i det formatet och Marie Richardson gör ett strålande jobb som inläsare. 
 
För tre år sedan försvann Lelles dotter Lina. Han släppte av henne på en busshållplats på morgonen, men hon gick aldrig på bussen och är nu spårlöst försvunnen. Lelle spenderar nätterna med att köra utmed Silvervägen, en turistväg i norra Västerbotten, där han letar efter Lina på varenda plats han kan tänka sig. Han kommer aldrig att ge upp. Hon finns där, någonstans. Han pratar med otaliga människor och letar på otaliga platser, oförtrutet för det finns inget alternativ. 
 
Meja och hennes mamma Silje anländer till lilla Glimmerträsk för att Silje har träffat en man, Torbjörn, som de nu ska flytta in hos. De har bott på massor av ställen genom åren och är utan en fast punkt - kanske skall Glimmersträsk bli tryggheten? Silje ägnar sig mest åt att dricka vin och röka, Torbjörn är förvisso snäll men när Meja träffar Carl-Johan, som blir hennes kille, och hans bröder Göran och Per och sedermera deras föräldrar flyttar hon snabbt hem till dem. De har visserligen lite ovanliga saker och vanor för sig, men de är snälla och Meja blir sedd. 
 
Lelles och Mejas vägar korsas, och när ännu en ung flicka försvinner flätas deras liv ihop. 
 
Stina Jackson har lyckats med något så remarkabelt som att skriva en riktigt vacker, finstämd och på något vis stillsam spänningsroman. Det är inte blodigt, det är inte actionpackat, det är flytande och faktiskt mycket behaglig läsning - utöver de bitar som är läskiga så att nackhåren reser sig, förstås. Vemodigt, känslosamt och drivet. En oerhört bra debut, som finns att köpa här eller här

Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

Jag läste Cigarett för ett par år sedan och gillade den skarpt - boken står i hyllan och visade sig nyss ha en viktigare och mer angenäm effekt än man hade kunnat tänka sig, och i utgåvan finns även Pool och Volt som jag ska läsa, också, någon gång. Som så mycket annat. 
 
Men av någon anledning tänkte jag att jag skulle läsa Att komma hem ska vara en schlager först, och det har jag gjort, och jag är fortfarande såhär ett par veckor senare lite förvirrad över vad jag egentligen tycker om den. Somligt är briljant, så otroligt välformulerat och vackert. Somligt retar gallfeber på mig, om och om igen, som att alla kvinnor under 40 (egen slutsats) kallas flickor och att han refererar till sig själv (förlåt, huvudkaraktären) som en pojke. Jag har så orimligt svårt för det där. Tack och lov har det ju blivit lite bättre men under en period kallade folk sina partners hejvilt för "pojken" även om "pojken" ifråga råkade vara 45 och jag vet inte, det kryper i hela huvudet på mig av det. Men, lev och låt leva, det ska väl inte jag lägga mig i. 
 
Fast gällande litteratur och i min kapacitet som liten bokbloggare har jag ju rätt att lägga mig i detta fallet, och det är ju synd att en sådan bagatell (eller?) ställer till en ganska angenäm läsupplevelse. Jag borde antagligen därmed sluta störa mig på småsaker (eller?) och uppskatta denna bok för vad den är. Men jag förstår inte riktigt. Jag förstår inte syftet med huvudpersonens jakt, jag förstår inte varför somliga uttryck upprepas så till den milda grad när just upprepningen inte verkar fylla mycket till funktion och jag undrar om den hyllades på sin tid för att Per Hagman hade så mycket kredd att det sprutade ur öronen på DN:s recensent. Jag bodde utomlands då, jag vet ingenting, och det kanske är lika bra. 

Men - jag har fått tips om När oskulder kysser och jag ska läsa den också, samt som sagt Pool och Volt. Det är alltså inte Hagmans författande jag är skeptisk till, det är poängen med denna bok, som jag inte ens riktigt förstår om det är en självbiografi eller en fiktiv berättelse. Men den finns att köpa här eller här