En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Jag har många vänner som håller Chimamanda Ngozi Adichie som den absolut största stjärnan på litteraturhimlen. Och jag har tänkt läsa henne hur länge som helst, men har bara lyckats ta mig an Alla borde vara feminister än så länge. Jag är dålig på att plocka upp tegelstenar, särskilt som jag alltid har en massa annat att läsa till diverse bokcirklar och liknande. Men nu körde Kulturistan Mia En halv gul sol som tegelstensutmaning och då kändes det ju faktiskt som om det var läge. Med uppdelningar i ett antal sidor i taget blir det lite mer överskådligt - även om det slutade med att jag sträckläste flera veckor i taget det sista. 
 
För det är väldigt svårt att sluta. Man måste helt enkelt få veta hur det ska gå! 

Det är sextiotal, och vi befinner oss i Nigeria. Det finns tre olika spår som följer varandra - tonårige Ugwu som börjar jobba som en sorts "huspojke" hos en akademiker, tvillingsystrarna Olanna och Kainene, döttrar till en mäktig man, och Richard, en vit brittisk man som befinner sig i Nigeria för att skriva en bok. Olanna träffar och lever tillsammans med Ugwus husbonde och Kainene lever tillsammans med Richard, så berättelserna knyts naturligt samman tidigt. 
 
Vi hoppar lite fram och tillbaka i 60-talet, men bokens fokus är främst när sydöstra Nigeria utropade sig till den självständiga staten Biafra, och inbördeskriget och svälten som följde. Om kolonialtiden och post-koloniala stater, om västerlänningar i dessa stater, om vem som har rätten att berätta en annans historia. Och, givetvis, om politik och rapportering runt om i världen. Om familj, giftermål, död och förtvivlan - men även om hopp, kärlek och att våga drömma. 
 
Det är så fantastiskt bra. Så gripande och engagerande, och så lärorikt! Nog har vi alla hört om Biafra och svälten, men jag visste inte hälften av vad som skedde och även om jag faktiskt har universitetspoäng i post-kolonial litteratur har jag inte läst något alls från Västafrika. Fokus i den kursen låg på andra platser vilket förvisso också var fantastiskt intressant, men jag hoppas verkligen att Adichies böcker kommer att få en naturlig plats i genren framöver. En underbar bok! Fruktansvärt hemsk, men så fantastiskt bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här

I denna stilla natt av Mari Jungstedt

Jag upptäckte för ett tag sedan att jag inte hade läst denna - trodde att alla Knutas-böcker hade täckts, om än i lite fel ordning på sina ställen - men just denna hade jag faktiskt missat.  Passade på att lyssna på den häromhelgen när jag precis satte igång med en ny stickning och behövde något lagom i lurarna - en deckare där jag känner karaktärerna är ofta lämpligt då. Denna är mycket trevligt inläst av Thomas Hanzon. 
 
Det är vinter i den gotländska idyllen när en man hittas mördad i sitt mörkrum i källaren till hyreshuset där han bor. Mannen är ökänd missbrukare, men verkar inte ha varit i särskilt klammeri med rättvisan tidigare. Medan Anders Knutas och hans kollegor nystar i detta försvinner en ung tjej spårlöst på väg hem från travstallet, där hon spenderat mycket tid då hemmiljön lämnar en hel del att önska, mamman är alkoholiserad och pappan som är rastamusiker bor i Stockholm. 
 
Är det möjligt att de två brotten kan hänga ihop? Journalisten Johan Berg, som vi mötte i första boken, kommer även nu till Gotland. Dels för att förhoppningsvis få träffa kärleken Emma, men naturligtvis engagerar han sig i brottsfallen också. 
 
Jag gillar Jungstedts böcker så himla mycket, för de är inte så röriga. Liksom Anna Jansson i Maria Wern-serien håller hon sig till ett lagom stort persongalleri och lagom många händelser på en gång, jag kan hänga med utan att behöva bläddra eller spola fram och tillbaks och det är behagligt. Jag gillar inte mysdeckarstämpeln - mord är sällan mysiga - men miljöerna är ju fantastiska och jag vill bara åka till Gotland nu på stört varenda gång jag läser en deckare därifrån. 
 
Boken finns, förutom i en app nära dig, att köpa här eller här

Det vi glömde säga av Klara Grede

Detta var månadens bok i Kollektivet, SelmaStories bokcirkel på Facebook. Jag hade turen att få en bok tilldelad mig, men innan den dök upp hade boken redan kommit ut som ljudbok, så det blev så att jag lyssnade på den istället, i inläsning av Frida Hallgren. 
 
Vår huvudperson heter Ella. Hon är skild sedan några år tillbaka och extremt missnöjd med detta - trots att hennes äktenskap var en katastrof. Nu har hon kommit på en plan för hur hon ska vinna tillbaka sin exman, trots att han redan gått vidare och skaffat barn med sin nya partner. Ella måste därför bli allt hon inte är, och allt exmannen gillar. 
 
Det blir - som ni nog kan lista ut - diverse förvecklingar utmed vägen. Ett trevligt grepp är att författaren emellanåt vänder sig direkt till läsaren, såsom att plocka ner den fjärde väggen. Det är kul! Dock gillar jag inte riktigt att man utgår ifrån att läsaren är kvinna hela vägen igenom. Nog för att feelgood, som detta sägs vara, säkert främst läses av kvinnor - men inte enbart, det vägrar jag tro. 
 
Och är det feelgood? Jag vet inte. Jag blir så otroligt irriterad på huvudpersonen som gör så utomordentligt korkade saker och dumma val hela tiden. Det är roligt här och där och ibland blir det riktigt mysigt, men så går hon sta igen och gör något dumt. Det är ju en vuxen människa vi följer, med barn på halvtid och ett lärarjobb, inte en 15-åring à la Georgia Nicolson. Lite dråpligheter kan jag köpa men detta är så väldigt jobbigt och överdrivet. 
 
Dock är det välskrivet, och som sagt är berättargreppet kul. Men det är så gräsligt förutsägbart. Boken sägs vara "årets varmaste roman" och ja, visst, bitarna med farmodern är jättefina och även somligt med en av hennes elever, men det övertygar inte mig. 
 
Hyfsat tidsfördriv, alltså, med potential framöver. Boken finns att köpa här eller här