Så långt vi kan följas av Susanna Martelin

Jag plockade upp Så långt vi kan följas på biblioteket häromveckan, antagligen endast för att en av bibliotekarierna på Älvstrandens bibliotek hade gjort en schysst skyltning, och läste ganska snabbt förra helgen. 
 
Alex och K har varit bästa vänner sedan högstadiet, när han kom ny till skolan och snabbt visade sig vara en fin person med civilkurage. De blev oskiljaktiga och nu är de unga vuxna. Alex ska just flytta ihop med sin pojkvän, och K ska hålla sin första fotoutställning. När vi träffar dem första gången är de på väg till en lokal där utställningen skall hållas - men de kunde omöjligt veta att den kvällen var den sista tillsammans. 
 
En fruktansvärd olycka gör att de slits isär och Så långt vi kan följas är berättelsen om sorgen hos den som blir ensam kvar, och även den parallella berättelsen om hur det var då, på högstadiet. Jag som gammal hästtjej gillar även att Alex hästintresse och arbetet i stallet får ta lite lagom mycket plats, det är alltid ett trevligt inslag när en hobby får lov att vara med utan att ta över. 
 
Det är en lättläst bok utan krusiduller, och jag tycker att den tar upp sorgen och allt däromkring på ett fint sätt. Lite grann får jag känslan av att jag har läst det här förut, men det är väl egentligen ett gott tecken om det nu är så att det blir mer och mer tillåtet att prata om jobbiga saker - om sorg, om döden och känslan av att verkligen inte veta hur man ska kunna ta sig vidare efter att det otänkbara skett. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Simon och Sophie av Emma Granholm

Jag har tidigare läst Sjutton år och skitsnygg och På andra sidan reglerna av Emma Granholm - den senaste alldeles nyss, och den gav mig uppenbarligen mersmak på Granholm. Trots att jag inte är helsåld på böckerna så är de underhållande och de har ganska trevliga karaktärer. Så även Simon och Sophie.  
 
Denna är dock ganska banal, och väldigt förutsägbar. Men ändå - underhållande och ganska trevlig, som sagt! 
 
Sophie och hennes gäng är de coola i skolan - Simon och hans gäng är de som blir trackade av Sophie & co. När det blir påsklov och alla reser bort händer något märkligt - Sophie knackar på hos Simon och de börjar umgås. Det visar sig förstås att det finns djupare saker i bakgrunden, och detta tycker jag att Granholm beskriver väl. 
 
Extremt lättläst och slutet är riktigt bra. Inte alls dumt. Jag kommer säkert att ta mig igenom hela Granholms utgivning, lite pö om pö - det är ypperlig uppblandning bland tyngre berättelser, klassiker och katastrofer. 

På andra sidan reglerna av Emma Granholm

 
Jag läste Sjutton år och skitsnygg av Emma Granholm för några år sedan och tyckte att den var helt okej underhållning, så när jag gick förbi denna i en hylla på Stadsbiblioteket högg jag den i farten. Den faller inte i ungefär samma kategori, dock med lite mer djup. 
 
Premissen har vi varit med om förut - Lukas föräldrar har bestämt att familjen ska flytta från Stockholm till en liten stad, mot Lukas vilja. Till Lukas stora förvåning fungerar allting tipp-topp på nya skolan, han får snabbt kompisar och blir bjuden på fester och det flyter på hur bra som helst. 
 
Men han undrar så över Olivia, tjejen i de säckiga kläderna som alltid går ensam och sitter på golvet med en bok. Varför är hon så ensam? Han får svaret att hon bara har sig själv att skylla - men när hon dyker upp på en fest i kort klänning och partysmink, suger i sig en drink och drar med sig Lukas in i tvättstugan förstår han inte vad som händer - men sveps med. 
 
På måndagen är hon tillbaka i de säckiga, färglösa kläderna - och vi får veta lite mer om hennes liv, om vad som hänt tidigare  - och vad som står i meddelandena hon får av praktiskt taget alla i hela klassen. Slut shaming är ett milt ord för vad som händer här. 
 
Lukas tar tag i situationen - Lukas är nämligen så Redig och Ordentlig och Bra att det är omöjligt att tro på honom. Men visst är det trevligt att läsa om sådana tonåringar också. Det hela blir riktigt bra och inte så förutsägbart som jag trodde, även om vissa bitar är riktigt fåniga. 
 
Något jag stör mig lite på är alla detaljerade beskrivningar av kläder! Har för mig att det var detsamma i förra boken - kanske är författaren väldigt intresserad av mode. Jag läste en annan av Granholms böcker strax efter denna och det var likadant där - så jag kanske får acceptera det. 
 
Lagom underhållande och mycket lättläst - helt okej.