Under odjurspälsen av Klara Krantz

 
 
Annette tipsade om denna på senaste Bokbubblarträffen -  jag fick för mig att jag behövde läsa Klara Krantz första bok först - denna är bättre. Jag tog med mig den på kafé förra lördagen när jag tröttnade på borrar och hammare i huset och hade en riktigt mysig stund. Alldeles lagom lättsmält YA, tycker jag. 
 
Signe går i nionde klass i Uppsala och är oerhört förtjust i Joel i parallellklassen. Hon är även oerhört osäker efter år av utsatthet i skolan, och känner sig som ett odjur - men ett odjur med en skönhet inom sig. Och det är nog bara Joel som kan förlösa skönheten... eller? Under höstlovet börjar hon chatta med Joel på ICQ och de kommer otroligt bra överens - det är bara det att hon låtsas vara Frida i Karlstad, inte Signe i parallellen. 
 
Genom kompisen Minnas Skunk-dejtande kommer hon i kontakt med Manga-Magnus, som inte uppfyller kompisens krav men Signe och Magnus kommer riktigt bra överens från start. Riktigt bra. Men han är ju inte Joel... 
 
Detta är en sådan här speciell bok där jag verkligen inte gillar huvudpersonen, Signe är inte särskilt snäll, men jag gillar ändå berättelsen. Samtidigt får jag väl vara lite förlåtande - hon vill ju så gärna passa in, och det är faktiskt inte lätt att vara 15 år... 
 
Andra recensioner kritiserar valet av ICQ och Skunk som de sociala medier som används och jag kan hålla med - historien är faktiskt rätt tidlös, åtminstone efter 2000 eller så. Samtidigt har jag fina minnen av ICQ genom åren, i slutet på 90-talet - jag minns mitt nummer (3552113) och de där ljuden glöms väl aldrig bort ;) 
 
 
Läs gärna mer hos Bokkoll, Biblioteksbubbel och Prickiga Paula. Boken finns att köpa här eller här

Máni Steinn: Pojken som inte fanns av Sjón

 
För några veckor sedan, när det var dags för nobelpriset att tillkännages, pratade vi lite fram och tillbaka om olika nationaliteter och jag insåg att jag aldrig hört talas om den isländske Sjón tidigare. Men när denna, som jag fick rekommenderad mig, råkade finnas som e-bok att låna på biblioteket var det ju inte så mycket att dividera om. (Jag insåg sedan att jag faktiskt har hört talas om Sjón tidigare, men som samarbetspartner till Björk...) 
 
Jag förstod ganska fort att jag, på många sätt, fick behandla boken som lyrik. Dels för att jag inte kunde förstå eller hålla ihop alla meningar på en gång, dels för att språket är så oerhört bildligt och dels för att det är så tätt. Den är bara 125 sidor lång, och jag ville egentligen aldrig sluta läsa men det tog ändå några dagar - det var inget att stressa igenom. 
 
Men berättelsen finns. Om Máni Steinn, den homosexuella pojken som älskar film och söker en mystisk flicka som liknar en flicka i en fransk vampyrfilm, som prostituerar sig, som går på bio så mycket han bara kan. Spanska sjukan härjar i Reykjavik, vulkanen Katla får utbrott, Máni Steinns älskade biografer stänger då läkarna tror att det är där spanskan sprids som värst. 
 
Otroligt vackert, vemodigt, gåtfullt. Är Máni Steinn en riktig person, eller någon form av symbol för tiden, ett historiskt objekt? Handlar det i själva verket om hiv? Förstår jag egentligen hälften? Underbar bok, jag ska absolut läsa mer av Sjón så fort jag kan. 
 
 
Läs gärna mer hos Kulturloggen, Fiktiviteter och Ugglan och Boken. Boken finns att köpa här eller här

Ge mig arsenik av Klara Krantz

Annette tipsade om Klara Krantz nya bok, Under odjurspälsen, sist vi sågs - och när jag skulle reservera den på bibblan såg jag att Krantz har skrivit en bok tidigare och blev då genast tvungen att läsa den först. Jag är hopplös med det där, är det en ny författare så vill jag läsa allt, i rätt ordning, innan jag ger mig på boken jag faktiskt tänkt läsa. Men det finns väl värre saker i livet... 
 
Elisabeth är femton år, ganska präktig, bor i förorten. En dag åker hon in till Stockholm för att köpa en ny dagbok - den gamla går inte att skriva i längre på grund av allt som hände när hon slutade skriva i den. Och när hon kommer hem igen har hon snattat en fantastisk anteckningsbok, sett Håkan Hellström framträda i en skivbutik och bytt namn till Elsa. Nu ska hon nämligen bli författargeni. Nu är det bannemig dags att göra upp med allt och alla - särskilt före detta bästisen Katrina, som var den som svek. 
 
Elsa - eller Elisabeth - har aldrig riktigt gillat musik förut, men efter att ha lyssnat på Håkan blir det som en drog för henne. Hon får kontakt med en lärare på skolan, Anders, som lär henne om Broder Daniel och annat matnyttigt - det var så skönt att mina faror inte besannades, tyvärr blir man lätt lite nervös när lärare bjuder hem unga kvinnliga elever men nej, bra balansgång där. 
 
Överhuvudtaget är det en ganska balanserad bok. Elsa har svårt att smälta sveket som jag nämnde tidigare, liksom föräldrarnas separation och flytten från Mörbylånga till Stockholms utkanter, men hon har det liksom ändå ganska bra. Det är lite skönt som omväxling, ibland blir ungdomsböcker så otroligt mycket misär. Tycker också att det, på något sätt, är intressant att författaren valt att placera Elsa och hennes syster hos varsin förälder utan att lägga särskilda värderingar i det. Elsa och systern Sara är där de vill vara, det behöver inte vara så dramatiskt det heller. 
 
Riktigt bra bok! Men ingenting för Håkan-hatarna. Det blir nämligen rätt mycket Håkan. Jag kan bara första skivan och lite från andra, så det var ju skönt att det inte var för mycket nytt och modernt för den här gamla kulturtanten. Mycket charmigt och trevligt! 
 
 
Läs gärna mer hos enligt O och ...och dagarna går. Boken finns att köpa här eller här