(M)ornitologen av Johanna Thydell

Moa har vuxit upp med sin pappa, bonusmamma Susanne och halvbror Lucas och är helnöjd med det. Hennes mamma Hedvig stack när Moa var två år och har aldrig hört av sig - och Moa har egentligen inte saknat henne heller. Mest undrat lite grann ibland. Men hon har det bra, tack så mycket, det går bra i skolan och hon har ju sin bäste vän Otto... 
 
Så en dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Hon har flyttat till en liten håla i skogen och om Moa vill så vill hon gärna komma i kontakt med henne, kanske till och med träffas? 
 
Först är Moa väldigt avogt inställd - vad ska hon lägga ner tid på en morsa som stack för? Men sakta men säkert ångrar hon sig och känner att jo, hon kan visst tänka sig att åka dit över midsommarhelgen. För att ha ännu ett bra skäl hittar hon på ett biologiprojekt om fågelskådning, som hon kan låtsas pyssla med när hon egentligen spionerar på Hedvig och hennes liv, var hon kan ha varit och vad hon gör nu... 
 
Moa är en fin huvudperson, hon är skriven med mycket värme och en stor skopa humor som tyvärr ibland känns lite forcerad. Men 17-åringar kanske pratar så numera? Om inte annat så fungerar det bra som en markör för den där svåra tiden mellan barndom och vuxenhet, när livet vare sig du vill eller inte kommer att förändras och när vissa beslut måste fattas. Jag gillar resten av persongalleriet också och tycker om att läsa om en fin relation mellan bonusmamma och bonusdotter - det är ju inte alltid självklart. 
 
Jag gillar även återblickarna på det senaste året för Moa, med ex-pojkvännen Vispen - de bitarna blir otroligt roliga på sina ställen. Ännu en gång känner jag inte alls igen mig i gymnasiedynamiken, men min gymnasieskola och kanske framför allt min klass var inte som kidsen verkar vara idag - det är underhållande, i alla fall. 
 
 
 
Boken kan du köpa här eller här