Julkalenderbloggstafett - Bäst i bokhyllan - Lucka 15

 
Årets tema i Julkalenderbloggstafetten 2017 som Sofies bokblogg så fint anordnar är Bäst i bokhyllan. Jag funderade en stund och ville välja något som kanske ingen annan valt... och så plötsligt var det så tydligt vad det skulle bli! Lucka 15 blev min och nu ska jag få berätta om en av mina absoluta favoriter. Igår berättade I regnet om Extremely loud and incredibly close, och imorgon får ni titta in hos Mias bokhörna och se vad hon vill tipsa om! 
 
 
Boken jag vill berätta om är en av få där jag faktiskt såg filmen (mästerlig debut av Sofia Coppola) flera år innan jag läste boken - innan jag ens visste att boken fanns, faktiskt. Jag såg den på Hagabion på Kulturnatta 1999 och blev alldeles betagen av Josh Hartnetts sammetskostym. (Give me a break, jag var sjutton... ;-)) 
 
Den är inte glättig och julig på något vis, vilket man förstår redan av titeln - The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. 
 
   
   
 
Jag ramlade över boken på en rea hos HMV vid Tottenham Court Road, och sedan dess har jag nog köpt den tjugo gånger. Detta eftersom jag gett bort den så många gånger, och lånat ut den så många gånger och sedan inte velat ha den tillbaka... för jag vill ju att alla ska läsa den. Den är ljuvlig och fruktansvärt hemsk, allt på en gång. 
 
De fem flickorna Lisbon - Mary, Bonnie, Lux, Therese och den yngsta, Cecilia, växer upp i en liten ort i Michigan på 1970-talet, hårt vaktade av sina föräldrar. Pappan är dessutom mattelärare i skolan där de går. De får aldrig gå ut eller göra något annat än att vara hemma efter skolan, de måste klä sig så heltäckande som möjligt och får absolut inte gå på skoldanser. Inom ett år kommer alla fem att ha tagit sina liv - det är knappast någon spoiler, det får vi reda på redan på baksidan. 
 
Berättarrösterna är pojkarna som bor tvärsöver gatan. Som signalerar med ficklampor till flickorna och spelar musik i telefon för dem. 
 
Den första raden i boken lyder: "On the morning the last Lisbon daughter took her turn at suicide—it was Mary this time, and sleeping pills, like Therese—the two paramedics arrived at the house knowing exactly where the knife drawer was, and the gas oven, and the beam in the basement from which it was possible to tie a rope." - fruktansvärt, men denna stil, som är lågmäld och dramatisk på samma gång, i långa, poetiska meningar genomsyrar hela romanen. 
 
Men flickorna sitter faktiskt inte inomhus hela romanen igenom. Vi får följa med på en ödesdiger fest i deras egen källare, när föräldrarna insett att de kanske måste ändra lite på sig efter Cecilias död, på en skoldans, en lång natt på en fotbollsplan, och en middag där en kille faktiskt blir inbjuden av pappan själv. Och vilken kille, sen. Trip Fontaine vänder upp och ner på Lux unga liv - och ja, det är honom som Josh Hartnett spelar i filmen. 
 
Jag har säkert läst boken femton gånger och vill gärna läsa om den. Det är ett litet mästerverk i all sin melankoli och känslostorm - för hur det än är så är flickorna inte olyckliga hela tiden. Det finns lycka, kärlek, sexualitet, vänskap och ett oerhört sammansvetsat syskonskap. Helt fantastisk. 
 
Boken översattes på svenska till Dödens jungfrur men den verkar inte gå att få tag på i de vanliga bokhandlarna längre. Men med tanke på den tråkigt översatta titeln tror jag att man ska läsa den på originalspråk. Det är ljuvligt. (Hannele meddelar att den svenska översättningen finns att få tag på på biblioteket.) 
 
Nu handlar inte detta främst om filmen - men jag måste avsluta med att berätta att soundtracket, till viss del originalskrivet av Air - är helt underbart. Detta är en av mina favoritlåtar i alla sammanhang, men den är extra, extra fin när pojkarna tvärsöver gatan, som så gärna vill få veta mer om vad som pågår där på andra sidan, spelar The Hollies för dem i telefon: 
 
 

Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Noah och Jude är tvillingar. De är otroligt olika - Noah är tillbakadragen och mest engagerad i konsten, Jude är populär och utåtriktad. De har en nästan magisk, telepatisk kontakt sinsemellan, som tvillingar ju "alltid" har i fiktionen. Men något har hänt, och förtrollningen är bruten. Vi följer Noah som 14-åring och Jude som 16-åring,  I Noahs berättelse flyttar en ny kille in i grannhuset, och man förstår ganska snabbt att det kommer att ha stor betydelse för resten av berättelsen. Men hur den ska utveckla sig - det kan jag inte räkna ut. Mycket skickligt av Nelson. 
 
Boken är fullknökad med visuell konst - och jag älskar det. Jag kan inte speciellt mycket om konst egentligen, jag lärde mig mycket när jag pluggade och jag gillar verkligen att gå på museum och gallerier, men jag kan inte så mycket. Därför googlade jag som en tok boken igenom och det är något väldigt speciellt med böcker som får mig att verkligen lära mig mer. Otroligt intressant. 
 
Detta är en helt fantastisk ungdomsbok. Den har visserligen somliga drag som jag kan störa mig på i andra böcker - som hur det nästan alltid finns någon karaktär som är så himla perfekt att det sprutar ur öronen - men jag kan förlåta det här, eftersom vederbörande på sätt och vis blir en kontrast, eller en sorts "foil" för Noah och Jude, som inte själva är sådär perfekta eller självsäkra. Dessutom tas missbruk upp på ett annat sätt än vi vanligtvis brukar se i ungdomsböcker. 
 
Strålande! 
 
Jag har även läst Himlen börjar här av Jandy Nelson, som jag tyckte mycket om. Läs gärna mer om Jag ger dig solen hos Prickiga Paula och Hyllan! Boken finns att köpa här eller här

Slakthus 5 av Kurt Vonnegut Jr.

       
 
 
Min att-läsa-lista på Goodreads är minst sagt diger. 994 titlar finns på den just nu, och jag fick för mig att jag kanske skulle försöka börja beta av den lite grann, nu under de mörka månaderna då läsning lockar mer än under de ljusa sommarkvällarna. Nu råkar det ju vara så att jag hela tiden fyller på den förbaskade listan - men denna stod först på sida ett, sagt och gjort - då börjar vi där! 
 
En riktig klassiker, förstås, men jag har inte läst mer än några utdrag tidigare. Egentligen är det ju inte min grej alls, men det är något med dessa riktiga klassiker som gör mig nyfiken ändå. Och jag har ju sagt att jag ska vidga mina vyer, så det är väl bara att sätta fart med det där. 
 
Billy Pilgrim är vår huvudperson. Efter att han blivit kidnappad av utomjordingar har han "lossnat" i tiden. Han pendlar konstant mellan olika skeden i sitt liv, och vi får följa honom genom dem alla, med stort fokus på hans fruktansvärda tid som krigsfånge i Dresden under andra världskriget - men även med små glimtar av livet efter kriget, äktenskapet, barnen. 
 
Det är så oerhört skickligt sammanflätat - och så absurt, så viktigt och så otroligt imponerande. Det är lätt att förstå varför den blivit en klassiker, och det är en av de starkaste antikrigsskrifterna jag någonsin kommit över. Fantastiskt, hela vägen igenom. 
 
 
Boken kan du köpa här eller här