2016: 242 - Flickorna i parken av Lisa Jewell

 
Jag läste denna på engelska - The Girls heter den i UK, The Girls in the Garden i USA. Det är mycket girls denna våren, inte sant? Emma Clines The Girls är ju också en stor snackis, och så var det ju en till med girls som jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad den heter nu som jag blivit rekommenderad att läsa från alla håll och kanter. 
 
Jag skrev lite grann om min relation till Lisa Jewell i recensionen av Fågelburen häromsistens, så jag behöver inte gå igenom det där igen. Sensmoralen är ju att jag är glad att hon, liksom Jenny Colgan till exempel, har mognat i sitt författarskap. Jag är imponerad! 
 
Flickorna i parken cirkulerar kring en gata med en "crescent", alltså en svängd gata mittemot, med en delad trädgård eller park emellan. Här är ett exempel på en sådan, jag valde en slumpmässig bara: 
 
 
Trädgården, eller parken, är vanligtvis endast till för boende på gatan, men det är lite olika hur det är med säkerheten. Jag har till exempel blivit inlåst i en sådan en gång utan att förstå att det var en privat trädgård som någon kom och låste utan att kolla om någon hade råkat vandra in av misstag. Det ordnade sig, men varken jag eller mitt sällskap kommer ihåg hur det gick till. 
 
Nåväl. Denna parken är barnens domän. Här kan föräldrarna låta dem leka fritt i Rosenträdgården, Djungeln och på den lilla lekplatsen. Här finns barn som vuxit upp i trädgården, och andra, nyinflyttade - som Pip och hennes syster Grace, som flyttat dit med sin nervösa mamma Clare. Pappan har inte flyttat med, vi förstår av Pips brev till honom att han befinner sig på någon form av sluten anstalt eller sjukhus, men det tar ett tag innan vi får reda på varför. 
 
Den andra flickfamiljen är Adele, hennes man och deras tre döttrar som är "home schooled" och verkar i det närmast ferala. Passande nog har de namn efter träd. Och så är det Tyler, den arketypiska ledartjejen, och ett par andra barn. Alla i perfekt harmoni och symbios där ute i trädgården. Eller...? 
 
På midsommarafton hålls en stor fest i trädgården. Sent på kvällen, efter att ha fått stoppa sin mamma i säng, hittar Pip Grace i ett hörn av trädgården, svårt skadad och medvetslös. Vad är det som kan ha hänt? 
 
Detta utgör prologen till boken, och sedan får vi reda på vad som hänt innan festen. Och det är otroligt intressant - och spännande - att nysta i det hela. Jag förstod ganska tidigt vem det var som var ansvarig, men inte hur... och när jag läste epilogen förstod jag att det visste inte Jewell heller. Jag gillar att läsa sådana epiloger, där berättelsen verkligen vuxit fram även för skaparen av den.