Brick Lane av Monica Ali

    
 
 
Jag köpte Brick Lane praktiskt taget så fort den kom ut i pocket - jag läser mig till att det var 1 maj 2004, men jag är säker på att det var lite innan - jag flyttade nämligen till ett ställe som ligger exakt 643 meter därifrån, och har spenderat massor av tid där - och jag tror att jag hade boken innan jag flyttade. Men - jag kan inte vara helt säker. Det var nämligen så att jag aldrig hade hört talas om Brick Lane mer än i svepande termer innan jag flyttade dit, så det kan ju ha tagit lite tid innan jag fattade. 
 
Men det tog inte lång stund innan jag upplevde Brick Lane. Rader av curryrestauranger (man tänker "Indian food", men de flesta ägs av muslimer från Bangladesh) blandas med små kryddbutiker, gamla bryggerier, tygbutiker, barer, gallerier, ateljéer, en och annan traditionell pub... en fantastisk smältdegel. Men det är den asiatiska populationen som dominerar, inte tu tal om saken. Marknad på söndagar med såväl frukt och grönt som en massa skräp, och fortsätter man promenera hela vägen upp kommer man till Columbia Road, där det är blomstermarknad. 
 
Nazneen föddes i en by i Bangladesh. Hennes syster rymde för ett "kärleksäktenskap", men Nazneen blir bortgift med en mycket äldre man, den intellektuelle Chanu, och han tar henne med tillbaks till London. Till ett bostadsområde alldeles nära Brick Lane, som är som en bangladeshisk by fast i stadsmiljö och med lägenheter. Chanu är snäll, men tråkig, och Nazneen blir isolerad eftersom hon inte ens kan ett ord engelska. Visst kan hon kommunicera med handlare och grannar ändå - de talar ju alla samma språk - men det är inte samma sak. 
 
Hon får vänner i huset, och även ovänner, ska det visa sig. Det blir sorger och glädje och allt där emellan, och Nazneen skriver till sin syster och berättar. Genom systerns svar får vi även höra hennes historia, som inte blev riktigt som hon tänkt sig. 
 
Och så får vi höra om mat. Åh, all denna fantastiska mat! Jag var hungrig större delen av lästiden och blev "tvungen" att laga kycklingcurry. 
 
Det är väldigt tät text - jag lyssnade på en stor del av boken inläst av ljuvliga Meera Syal, men fick byta till tryckt bok då och då, det blev för mycket att ta in på något sätt. Men det är fantastiskt. Och det händer liksom så mycket, även om det ibland känns lite långsamt. Vissa bitar är riktigt dråpliga, vissa fruktansvärt hemska, vissa verkligt spännande. Jag njöt av denna bok - och miljöbeskrivningarna, förstås. Detta är området där jag bodde under längst tid, och jag kan det utan och innan. Vid ett tillfälle nämns till och med en liten grusig gräsplätt som heter Altab Ali Park, där vi hade picnic ibland... bredvid en fyrfilig väg, men ändå! 
 
(Jag fastnade i kartor och bildgoogling här nu och det är mycket som har förändrats. Tydligen har de dängt upp ett Tesco Metro runt hörnet från mig, och rustat upp stackars Altab Ali Park ordentligt!) 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Ru av Kim Thúy

 
Mötet med Kim Thúy och diskussionen om Vi på Bokmässan förra året var en riktig höjdpunkt, för mig såväl som många andra - men det har inte blivit att jag har läst något mer sedan dess, av oklar anledning. Men nu så! Jag behövde något till Sommarbingot som utspelar sig utanför Europa och USA, så nu fick det bli dags! 
 
Ru (som betyder "vagga" eller "vaggvisa" - eller för den delen "bäck" på franska) är alltså Thúys självbiografiska roman - en sorts flöde av minnen och tankar, från när hon föddes under Têtoffensiven till flykten i båt, livet i flyktingläger i Malaysia och till slut, livet i Kanada. Det finns ingen linjaritet i tiden och det gör det hela ännu bättre - mer poetiskt, på något vis. 
 
Jag tycker att hon är helt fantastisk. Att kunna skriva så fantastiskt vackert, att sammanfoga ord och meningar så mästerligt. Underbart. 
 
 
 
Köp boken här eller här

Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson

 
 
Detta var vår cirkelbok i november, tror jag, men jag upptäckte häromdagen att jag glömt skriva om den - så jag ska försöka få ihop lite grann, trots att det var ett litet tag sedan. 
 
Detta är andra boken i en serie om kvinnoläkaren Ellen, som vad jag har förstått arbetar i olika delar av världen i olika böcker. Nu bor hon i Hanoi, i Vietnam, tillsammans med maken Björn och adoptivdottern från Zambia där de levde tidigare. På sjukhuset ser hon dagligen fruktansvärda saker hända - barnprostitution, misshandel och alldeles för unga mödrar. 
 
Andra personer i Hanoi är till exempel Lieu, cigarettförsäljerskan som har sett saker som hon aldrig kan glömma. Och Soldaten, som vet vad män är kapabla till. Även svenska, högt uppsatta män. Och när Ellen börjar misstänka att det är något som inte står rätt till på sjukhuset korsas hennes vägar med Lieu och Soldaten. Hon börjar förstå det som Lieu redan vet. 
 
Visst är det spännande, det är en sorts deckargåta, men framför allt är det skrämmande eftersom man bara vet att det som berättas om är sant och pågår varje dag i fjärran östern. Om jag inte redan visste att jag aldrig vill åka till Thailand så är jag övertygad nu. (Nej, Vietnam och Thailand är inte samma sak, men somliga saker som försiggår i denna boken försiggår definitivt även i Thailand.) 
 
Ganska välskrivet och mycket engagerande. 
 
 
Andra som skrivit om boken är enligt O, Kulturbloggen, Feministbiblioteket
 
Boken finns att inhandla här eller här