Popkulturens död av Martin Aagård och Natalia Kazmierska

Jag lyssnade på paret Aagård-Kazmierska på Bokmässan, tillsammans med en hel radda bokbloggare, där de samtalade med Fredrik Strage om popkultur och dess eventuella död. Kanske är ryktet överdrivet? Boken har jag haft liggande i en e-boks-app sedan den kom, men jag har väl inte varit riktigt sugen. Det var jag kanske inte efter att ha lyssnat på dem heller då jag kände att pretentionerna var lite för höga även för mig, men jag plockade upp den ändå, till slut. 
 
Och det gick inte snabbt. Oj, vad tätt det är! Mycket fakta och mycket funderingar. Och mycket pretention. Somliga kapitel innehåller så mycket tunga namn att jag inte förstår hälften, och då tycker jag inte att jag är helt väck vad gäller popkultur. Jag tycker heller inte att den är särskilt välskriven för sitt ändamål - det känns som om varje mening försöker överträffa den tidigare, det är för underfundigt och tillspetsat ibland. 
 
Dock finns det poänger - om hur somlig popkultur blivit uppköpt och fallit offer för kapitalism och konsumerism. Under samtalet på Bokmässan pratade de (eller läste kanske, jag minns inte) om någon helt vansinnig musikfestival där biljetterna kostade tiotusentals kronor och det hela avslutades med spa och avslappning och hälsodrycker. Sådant är ju onekligen intressant och roligt att förfasas över. 
 
Men ska man läsa om popkultur kan man läsa Strage istället. Om du frågar mig är alltså ryktet om popkulturens död starkt överdrivet och boken om popkulturens död starkt överskattad - men du kan köpa den här eller här , om du vill! 


De användbara av Mattias Hagberg

 
 
Mattias Hagberg är en av eldsjälarna bakom Skrift, som samarbetar med Göteborgs Litteraturhus. Jag har sett honom där flera gånger och dessutom skriver han mycket bra i GöteborgsPosten med jämna mellanrum, så nu tyckte jag att det var läge att läsa någon av hans egna böcker. Det blev De användbara. 
 
Ludwig Malmström kommenderas från sin arbetsplats i Göteborg till ett sinnessjukhus i Jämtland år 1938. En märklig smitta har börjat kräva liv på anstalten, och Ludwig skall dit för att reda ut vad det är som pågår. Det liknar tbc, men det verkar inte vara riktigt det det handlar om. Malmström är intresserad av allt som sker ute i Europa och i världen såhär på gränsen till ännu ett världskrig, och de olika strömningarna, såsom vad Hitler och Stalin pysslar med, påverkar honom. Vissa andra skeenden som vi känner från andra anstalter i Sverige spelar också en roll. 
 
Många decennier senare försöker hans dotter ta reda på var hon kommit från och vad som hänt i hennes barndom. Det enda som är konstant och sammanhängande i hennes liv är de svarta fåglarna utanför fönstret till lägenheten där hon bor, beroende av sina assistenter. 

Det blir en ryslig, krypande skräckroman av det hela som väcker mycket tankar om saker som hänt, här i Sverige och utanför våra gränser, för inte så längesen alls. Mycket bra! Och fruktansvärt. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Ibland är man lessen ibland är man glad av Martina Montelius

Jag har skrattat hysteriskt åt Oscar Levertins vänner, satt skrattet i halsen åt Ulf gråter och Främlingsleguanen, och utan att riktigt veta vad jag skulle förvänta mig satt tänderna i Ibland är man lessen ibland är man glad av Martina Montelius. Jag lyssnade på henne i Mölnlycke i höstas, då hon nämnde boken i förbifarten, men jag var nog inte riktigt förberedd på denna läsupplevelse ändå. 
 
Och trots att det var flera veckor sedan jag läste den vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om den, heller. Det är en så oerhört ångestfylld och ledsam roman att det är svårt att försöka sätta ord på den. Den är dock fantastiskt välskriven och tydligt genomarbetad hela vägen igenom. Det är alltid fint. 
 
Det är en surrealistisk och förskräcklig berättelse om en kvinna, ungefär i min ålder, som lever i en liten lägenhet där ett rum blivit grovsoprum, där hon sörjer förlorade vänskaper och tvillingarna som aldrig blev. Hon jobbar som elevassistent på en "fin" skola, där hon blir misshandlad av eleven hon ska assistera. Ledningen på skolan ger henne gärna instruktioner om hur hon ska moppa golv, men inte om hur hon ska hantera detta våldsamma, elaka barn. Kollegorna är karikatyrer och ångesten är så påtaglig att det kryper i kroppen. 
 
När vi sedan får reda på att kvinnan faktiskt har en dotter där hemma i misären brister det lite - hon kan ju inte ta hand om sig själv, och borde absolut inte ha hand om ett barn. Usch, det är läskigt. 
 
Men - en stor läsupplevelse, på sätt och vis, just för att språk och bearbetning är så fantastiska. Men det är ingen rolig bok att läsa. 
 
 
Andra som skrivit om boken: Som ett sandkorn, ...och dagarna går
 
Boken finns att köpa här eller här.