Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström

 
Jag har varit vansinnigt förtjust i Christina Lindströms tidigare ungdomsböcker (Hälsningar från havets botten och framför allt underbara Jack) och blev naturligtvis eld och lågor när jag såg att ännu en bok var på gång. Fick inget svar från förlaget när jag undrade om recensionsexemplar, så jag var förstås väldigt glad när den snabbt kom ut som e-bok så att jag kunde kasta mig över den. 
 
Och jag blev inte besviken. Åh, så bra! Enligt O skriver att det luktar Augustpris, och jag hoppas och håller med. Det doftar även vår om Finns det björkar i Sarajevo, som utspelar sig under några händelserika dagar i Göteborg. Kevin går i ettan i gymnasiet, och har efter att ha varit ganska ensam hittat en grupp vänner, mycket tack vare Hannes som han känner genom fotbollen. Han bor tillsammans med sina föräldrar ("min morsa föddes i Sarajevo i Bosnien och egentligen borde hata min farsa som föddes utanför Belgrad i Serbien") och storebror Charlie, som har ett funktionshinder - han klarar att åka spårvagn själv, men ibland blir det fel, och han behöver de facto hjälp med det mesta. Kevin ställer upp, fast det är slitigt ibland. 
 
När föräldrarna åker för att besöka släkten i forna Jugoslavien för första gången sedan de flydde från kriget blir Kevin ansvarig hemma - för sig själv och för Charlie. Och han har goda föresatser, men när Hannes ringer och bjuder med honom på Liseberg en kväll kan han inte riktigt stå emot. Charlie brukar ju klara sig en stund själv, och några timmar kan väl inte vara så farligt? Väl på Liseberg träffar Kevin Amanda, en sådan där fantastisk tjej som sätter hela hans varelse i spinn, och timmarna går. När han väl kommer hem igen är Charlie borta. 
 
Jag blir så förtjust i karaktärerna, och särskilt i Kevin, och precis som i Lindströms tidigare böcker imponeras jag av balansen mellan allvar och humor och hur hon använder sig av det senare för att lyfta fram det förra. Det blir aldrig flamsigt eller tunt, utan humorn finns med på ett främst ganska subtilt sätt men ibland så att jag börjar fnissa högt. Frågorna om livet är universella - kärlek, vänskap, familj, oro - som jag tror att alla kan ta till sig. Det är inte alla ungdomsböcker som funkar för såväl 13-åringar som pensionärer, men det tror jag att Lindströms gör. Riktigt, riktigt bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Chloe Snows dagbok: mitt värsta år av Emma Chastain

 
 
Ännu en fullständig chansning från nyhetshyllan på biblioteket då jag tyckte att omslaget var rart. Förväntade mig inget annat än en ganska fluffig och lagom rolig amerikansk YA och det är ungefär det det är, också. Påminner om böckerna om Georgia Nicolson, men med en mörkare sida också - huvudpersonens föräldrar går igenom en tung period och det är väldigt fint - och hemskt - beskrivet. Låt oss säga att den ena föräldern är betydligt bättre på att vara förälder än den andra...! 
 
Inget att bära med sig någon längre stund, men lättläst och välskrivet - otroligt roligt ibland och riktigt ledsamt på andra ställen. Det är inte alls omöjligt att jag fortsätter med serien. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Caraval av Stephanie Garber

 
Vi skulle läsa valfritt övernaturligt till Bokbubblarna till förra träffen. Övernaturligt, sci-fi och fantastik är ju inte mina starkaste grenar, men många vänner har läst och gillat Caraval, jag påmindes om Nattens cirkus av omslaget och tänkte att tja, det kanske funkar! 
 
Det gjorde det inte. Verkligen inte. Jag började med att läsa pappersboken, sedan e-bok och sedan lyssnade jag på inläsningen av Julia Dufvenius. Det skulle jag förstås inte ha gjort, eftersom jag inte gillar hennes inläsningar i de bästa fall - här blev det närmast pornografiskt. Beskrivningen av "heta, våta tårar" fick mig att vilja slänga mobilen i kanalen från Viktoriabron. 
 
Jag kämpar ju med fantastik i de bästa fall, och här är den även uppblandad med någon sorts förutsägbar romance - nej, det går inte. En stor del av anledningen till att jag inte står ut är ju för att jag inte förstår vad det hela går ut på. Det är någon sorts spel, någon sorts lajv, kanske, som styrs av en elaking. 
 
Jag gav den två stjärnor på Goodreads för att det fanns et bra visdomsord ganska tidigt i berättelsen, om att inte gnälla över saker man inte har utan istället glädjas åt det man har. Det är väl något vi borde minnas, inte sant? 
 
Jag var lite upprörd över att behöva berätta om en bok jag verkligen inte tyckte om på cirkelträffen - men som tur var fick En förbannad podd mig på andra tankar och jag hann lyssna på en annan bok som jag älskade! Mer om den inom kort. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Det är första delen i en serie.