Så långt vi kan följas av Susanna Martelin

Jag plockade upp Så långt vi kan följas på biblioteket häromveckan, antagligen endast för att en av bibliotekarierna på Älvstrandens bibliotek hade gjort en schysst skyltning, och läste ganska snabbt förra helgen. 
 
Alex och K har varit bästa vänner sedan högstadiet, när han kom ny till skolan och snabbt visade sig vara en fin person med civilkurage. De blev oskiljaktiga och nu är de unga vuxna. Alex ska just flytta ihop med sin pojkvän, och K ska hålla sin första fotoutställning. När vi träffar dem första gången är de på väg till en lokal där utställningen skall hållas - men de kunde omöjligt veta att den kvällen var den sista tillsammans. 
 
En fruktansvärd olycka gör att de slits isär och Så långt vi kan följas är berättelsen om sorgen hos den som blir ensam kvar, och även den parallella berättelsen om hur det var då, på högstadiet. Jag som gammal hästtjej gillar även att Alex hästintresse och arbetet i stallet får ta lite lagom mycket plats, det är alltid ett trevligt inslag när en hobby får lov att vara med utan att ta över. 
 
Det är en lättläst bok utan krusiduller, och jag tycker att den tar upp sorgen och allt däromkring på ett fint sätt. Lite grann får jag känslan av att jag har läst det här förut, men det är väl egentligen ett gott tecken om det nu är så att det blir mer och mer tillåtet att prata om jobbiga saker - om sorg, om döden och känslan av att verkligen inte veta hur man ska kunna ta sig vidare efter att det otänkbara skett. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Tretton skäl varför av Jay Asher

 
Jag började se tv-serien Thirteen reasons why någon gång förra året. Bestämde mig sedan för att jag borde läsa boken först, och började läsa boken... och sedan har jag ingen aning om vad som hände, men jag kan inte ha läst många sidor innan jag halkade iväg på något sidospår. Nu har ju andra säsongen av serien kommit och flera av mina kompisar är mycket förtjusta - så när denna stod och tittade på mig i ungdomsbokshyllorna på biblioteket så plockade jag med mig den, och läste den ganska raskt, bland annat som busslektyr förra helgen. 
 
Tyvärr hade någon stjärna lånat boken innan mig, och den var helt full av anteckningar och översatta ord och kladd och understrykningar - jag blir lite tokig på sådant. När texten sedan är stiliserad med kursivt och vanligt för att skilja på vad som är vad blir det i ärlighetens namn väldigt rörigt - jag skummade genom vissa bitar för det blev bara för mycket. 
 
Men i korthet - tonåriga Hannah Baker har tagit sitt liv, och lämnat efter sig tolv kassettband med tolv förklaringar till varför hon valde att göra det. Clay Jensen är personen vi får följa - han tar emot paketet med banden, får veta att han finns med på dem men inte vem som haft dem innan honom eller på vilket band som hans namn kommer att nämnas. 
 
Jag är inte sådär väldigt imponerad av boken - delvis säkert för att det var så himla besvärligt att läsa den. Tänker dock se serien någon gång om det blir dåligt väder för jag tror att jag gillar idén och kan tänka mig att den faktiskt fungerar bättre som tv-serie än bok. 
 
Boken finns att köpa på engelska här eller här - jag antar att de har tagit slut på svenska i och med seriens framgång! 

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Jenny Jägerfeld är ett geni. Och en superkvinna, uppenbarligen - hon arbetar som psykolog, hon poddar med Johanna Thydell och nu har hon släppt två böcker nästan samtidigt - dels Blixtra, spraka, blända, vuxenromanen som jag håller på att läsa nu - och så Comedy Queen, en helt underbar bok för mellanåldern. 
 
Sasha är tolv år och har nyss förlorat sin mamma. Hon begick självmord och nu är det bara Sasha och pappa kvar. Ja, och farbrodern vars namn jag lyckats tappa bort, och så bästa vännen Märta som alla kallar för Mörten - utom Sasha, för Märta rimmar på hjärta och Märta har det största hjärta som Sasha vet. 
 
Sasha är livrädd för att bli som sin mamma och skriver därför en lista på saker hon inte ska göra som hennes mamma gjorde. Mamman hade till exempel långt hår, så Sasha kapar av sitt. Och så fick mamman alla att gråta, och därför måste Sasha göra tvärtom och få alla att skratta. Sagt och gjort - hon ska bli ståuppkomiker. 
 
Det finns några underbara scener, bland annat när Sasha övar ståupprutiner för ett gäng kaniner i en park - så otroligt bra. Jag älskar att Jägerfeld vågar skriva svart komedi för barn - för även om detta är en fruktansvärt sorglig bok så är den fantastiskt rolig också. Vi vet att det är viktigt att prata om saker som psykisk ohälsa - även hos barn! - och självmord och döden och nog blir det lite lättare och mer tillgängligt i en sorts humoristisk kontext. 
 
Så makalöst bra. Passar för mellanåldern som sagt, mellan 9 och 12 - men jag är 35 och tycker att det är ett mästerverk som passade alldeles utmärkt även för mig. 
 
Boken finns att köpa här eller här.