Bästautmaningen: Konserter

 
Lyran var i Stockholm i helgen för att se Marcus & Martinus med sin dotter. Därför frågar hon: Vilken är den bästa konsert du varit på? Berätta!
 
Detta är otroligt svårt - jag har varit på massor av konserter. Och flera festivaler också, men jag lämnar dem utanför denna gången, annars kan jag hålla på hur länge som helst. Men jag måste ta med fyra stycken som var otroligt bra på olika sätt! 
 
 
Den allra första stora konserten jag var på, förutom spelningar på Liseberg och sådär, var The Prodigy i Scandinavium 19 november 1997. Så otroligt häftigt! De var ju i blåsväder just då på grund av videon till Smack my bitch up, som inte fick visas på skandinavisk MTV - gissa om de spelade den på skärmarna ändå? Superhäftigt var det i alla fall, men jag är glad att våra föräldrar insisterade på sittplatser för det var nog ganska mycket röj därnere på golvet... 
 
 
Sommaren 2004 lyckades en väninna och jag på något vis få tag på biljetter till The Shins och Belle & Sebastian på innergården på Somerset House. Solen strålade, det serverades äppelmust i 2-pintsmuggar och det var helt enkelt fantastiskt. Blev alldeles varm nu när jag lyckades googla fram bilden! 
 
 
I slutet på januari 2005 såg jag Green Day under American Idiot-turnén, på Brixton Academy. Jag har varit på otaliga fantastiska konserter där tidigare, P J Harvey är en som sticker ut, men detta var så himla bra. En sak som är viktig för mig för att jag ska gilla musik i alla former är att det finns en viss energi, ett driv, i musiken. Och det hade Green Day så att det räckte och blev över. Himla bra. Biljetterna var en present på en kompis 20-årsdag dessutom, det var hans första stora gig och han tycte att det var fantastiskt. 
 
 
Men allra mest fantastiskt var nog ändå Paul McCartney på Earl's Court på påskafton 2003 - den enda påsken jag inte firat med familjen. Biljetterna sålde ut på nolltid, men min dåvarande sambo gick in i den där lilla butiken som låg på Argyll Street då och kollade - och bannemig, han fick tag på två stycken! Högt uppe i närheten av taket, men det var helt otroligt. Han spelade Something på ukulele och höll ett litet "tal" om George och jag grät och grät men var ändå alldeles överväldigande lycklig. Fantastiskt bra. (Vad ung han ser ut på bilden förresten, han var ju ändå nästan fyllda 60.) 
 
Det finns fler, som sagt - men jag nöjer mig här för denna gången. Kanske borde rota igenom mina gamla LJ-arkiv och se vad jag har glömt! ;)