Radhusdisco av Morgan Larsson

 
Jag har ju redan läst denna, men blev så himla sugen på en omläsning sådär under de sista dagarna av julledigheten. Och jag håller fast vid vad jag skrev då - men den var ännu bättre denna gången. Kanske för att jag har lyssnat på Morgan mer på radio sedan dess, både i Kvällspasset och SöndagsMorgan och även i en del gamla Christerprogram. 
 
Hur som helst - varmt, humoristiskt (ibland gapskrattsroligt), välskrivet och lite vemodigt. Toppenbra. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

2016: 318 - Loggböckerna 2005-2013 av Bodil Malmsten

 
Som jag har skrivit om tidigare tog det tid för mig att ta mig igenom denna underbara, tjocka volym i danskt band. Den är nämligen kring 600 sidor lång, och på något vis skräckinjagande därför. Men när jag beslutade mig för att läsa "en i taget" - den består ju av alla fem loggböcker - blev det något helt annat, och nu är jag alltså klar. 
 
Jag har läst dem direkt och jag har lyssnat lite i perioder - de sista två finns nämligen inlästa - och de gör sig precis lika bra på båda vis. (Det är dock inte Malmsten själv som har läst in dem.)
 
Detta är ju lite som en sammanställd blogg - på många vis är det en sammanställd blogg har jag förstått - och det är väldigt svårt att recensera därför. Men kommentera kan man, och det ska jag försöka göra. 
 
Jag älskar detta. Varenda ord! Bodil Malmsten var en oerhörd skribent, helt fantastisk på att formulera sig, rolig, vass och skarp - för att i nästa korta text berätta om något oerhört sorgligt. Vi får politiska kommentarer, främst om Sarkozy, vi får höra om hennes älskade "amerikanska deckarserier med mördare med psykopatiska drag", om Finistère, om staden efter Finistère där hon vantrivs, om andrahandstvåan i Stockholm. 
 
Om mobilföretaget Orange, om mullvadar, om Kvinnan som inte bor, om Arbetsförmedlingens bedrövliga sätt att behandla de som redan har det jävligt, om att inte våga fråga efter fiberhuskmix på Coop, om det omöjliga i att få fram ett paket från Frankrike till Sverige, om Bob Dylan, om sorg och att vilja supa sig full trots att man inte tål alkohol, och när man sedan köper en halvflaska vitt och den går mitt itu på vägen och man inte kan hitta en papperskorg utan får bära hem flaskans båda beståndsdelar i sin kasse. 
 
Om att titta på tv i vårdcentralens väntrum för att man inte har någon egen tv och det därför känns som om man får något gratis om man tittar, om systersonen Stuffe i Fattaru, om Mumma i Jämtlands inland och om att förlora sitt modersmål, förlåt mormorsmål. Huvvaligen! 
 
Helt underbart. Outstanding! Läs, snälla, och sedan kan du läsa en gång till för det är så fantastiskt. Tack Modernista för recensionsexemplaret, och för tålamodet! 
 
Loggböckerna i ordning: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Kom och hälsa på mig om tusen år, De från norr kommande leoparderna, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. 

2016: 313 - Hatad och älskad av Alexandra Nilsson med Ylva Enström

 
Alexandra Nilsson - eller Kissie - har varit en av de stora på den svenska blogghimlen sedan sent 2000-tal. Hon är dessutom en av dem som fått absolut mest uppmärksamhet i media, på gott och ont. 
 
Här berättar hon om sin resa, från ensam tonåring med en stor önskan om att bli känd, berömd och älskad - till en den betydligt mer sansade och vuxna unga kvinnan hon är idag. 
 
Det var många som slog ifrån sig när det blev känt att hon skulle ge ut en bok om sitt liv hittills - näää, vem vill läsa om henne? Jag visste med en gång att jag ville läsa den. Hennes upplevelser av bloggvärlden är så milsvida skilda från mina, och jag tycker att man hela tiden har kunnat ana att det har funnits andra människor inblandade som kanske inte alltid har velat henne väl. Och så är det ju, och här är berättelsen om det. 
 
Berättelsen om mäktiga mediemän som utnyttjar tonårstjejers naivitet och okunnighet. Fy FAN, säger jag om sådant. Och det handlar inte bara om affärsuppgörelser, men det förstod ni väl ändå. 
 
Utöver dessa berättelser berättar Alexandra om hur tankar och känslor har gått inom henne under dessa kanske tio år i rampljuset. Det är både fint och hjärtskärande att läsa. 
 
Men det är synd att boken inte är särskilt välskriven. Jag förstår att Alexandra har använt sig av en samarbetspartner - det är ju inte denna sorts prosa som hon skriver i bloggen - men det är inte väl utfört.  Det är synd, för jag kan inte ge boken mer än en trea i betyg. Berättelsen förtjänar mer - den behöver berättas och det är modigt och tufft av Alexandra att göra det - så det är tråkigt att man inte anlitade en redaktör eller korrekturläsare för en sista koll innan tryck. Det hade inte tagit lång tid och det hade varit så värt det - det är för många missar. (När jag såg "mail" och "mejl" på samma sida slog det blixtar i huvudet.) 
 
Tack Calidris för recensionsexemplaret!