Ett hjärtslag från döden av Maggie O'Farrell

Det är så oändligt svårt att skriva en text om memoarer - för det är just vad detta är. Sjutton berättelser som tecknar Maggie O'Farrells liv, genom hennes sjutton nära-döden-upplevelser. Som hon skriver i boken är nära-döden-upplevelser inget unikt - alla har haft dem, många utan att inse det. Och visst måste det vara så, särskilt när man börjar fundera på fjärilseffekter och slump. 
 
O'Farrells upplevelser är brett skilda - från att ha blivit utsatt för fara av en utomstående man, till svår sjukdom som barn, till en förlossning, till risktagande äventyr, till hennes dotters svåra sjukdom. Jag upplever berättelserna som ganska ojämna, men de är alla starka skildringar och O'Farrell skriver som en gudinna. Hennes språk är ofelbart. Vi bokcirklade denna tillsammans med Kulturkollo läser och Sekwa på Bokmässan - författarinnan kunde tyvärr inte resa till Göteborg på grund av dotterns sjukdom, men hon var med på Skype och även live, i tal, är hon helt fantastisk på att formulera sig. Hon är medryckande på ett väldigt speciellt sätt och en mycket sympatisk människa. 
 
Jag har tidigare läst Sommaren utan regn som jag tyckte hemskt mycket om, och håller just nu på med Den hand som först höll min. Jag hoppas att Sekwa fortsätter att ge ut henne, för är det någon som förtjänar en riktigt bred publik är det Maggie O'Farrell, som numera är en av mina idoler. 
 
Boken kan man köpa t.ex här eller här

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Till minne av en villkorslös kärlek leker Gardell med fantasin att han själv dog i en bilolycka 1998, i en rondell i närheten av Örebro. Boken tar därmed formen av en släktkrönika över den glömde författarens familj och förfäder - men allra främst Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. En egensinnig frikyrkoflicka som gick sin egen väg, blev akademiker, mor, hustru till framtidsmannen Bertil - nu skulle de två ta över världen. 
 
Det är episkt, förstås. Det är starkt, stundtals humoristiskt, högt och lågt, intensivt och lättsamt. Berättelsen om när Ingegärd tänker bli lärare men vägrar sticka ett par vantar med argumentet "Jag måste vara fri!" är en scen jag burit med mig i flera veckor sedan jag läste boken och det finns många andra citat och händelser i boken som bör få vara odödliga. 
 
Jag köper inte formen, dock. Berättelsen om familjen Gardell hade kunnat berättas rakt av, utan sidoberättelser om en död bortglömd författare som vi alla vet inte är det minsta död. Det blir svulstigt och stolpigt och det tycker jag är hemskt onödigt, då texten och berättelsen verkligen står för sig själv. Särskilt modern och berättelsen om henne - det finns ingen anledning att ställa den icke-döde författaren i fokus, tycker jag. 
 
Jag har läst det mesta Gardell har skrivit genom åren, utom de religiösa texterna, och därmed känner jag igen lite för mycket. Det finns scener här som vi redan läst om, nästan ordagrant, i Frestelsernas berg. Detta är förstås författarens privilegium, att använda scener ur verkligheten i romaner som sedan dyker upp i sanna berättelser, men det blir lite tjatigt. 
 
Läsvärt är det ändå, och boken kan man köpa här eller här

Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

Jag läste Cigarett för ett par år sedan och gillade den skarpt - boken står i hyllan och visade sig nyss ha en viktigare och mer angenäm effekt än man hade kunnat tänka sig, och i utgåvan finns även Pool och Volt som jag ska läsa, också, någon gång. Som så mycket annat. 
 
Men av någon anledning tänkte jag att jag skulle läsa Att komma hem ska vara en schlager först, och det har jag gjort, och jag är fortfarande såhär ett par veckor senare lite förvirrad över vad jag egentligen tycker om den. Somligt är briljant, så otroligt välformulerat och vackert. Somligt retar gallfeber på mig, om och om igen, som att alla kvinnor under 40 (egen slutsats) kallas flickor och att han refererar till sig själv (förlåt, huvudkaraktären) som en pojke. Jag har så orimligt svårt för det där. Tack och lov har det ju blivit lite bättre men under en period kallade folk sina partners hejvilt för "pojken" även om "pojken" ifråga råkade vara 45 och jag vet inte, det kryper i hela huvudet på mig av det. Men, lev och låt leva, det ska väl inte jag lägga mig i. 
 
Fast gällande litteratur och i min kapacitet som liten bokbloggare har jag ju rätt att lägga mig i detta fallet, och det är ju synd att en sådan bagatell (eller?) ställer till en ganska angenäm läsupplevelse. Jag borde antagligen därmed sluta störa mig på småsaker (eller?) och uppskatta denna bok för vad den är. Men jag förstår inte riktigt. Jag förstår inte syftet med huvudpersonens jakt, jag förstår inte varför somliga uttryck upprepas så till den milda grad när just upprepningen inte verkar fylla mycket till funktion och jag undrar om den hyllades på sin tid för att Per Hagman hade så mycket kredd att det sprutade ur öronen på DN:s recensent. Jag bodde utomlands då, jag vet ingenting, och det kanske är lika bra. 

Men - jag har fått tips om När oskulder kysser och jag ska läsa den också, samt som sagt Pool och Volt. Det är alltså inte Hagmans författande jag är skeptisk till, det är poängen med denna bok, som jag inte ens riktigt förstår om det är en självbiografi eller en fiktiv berättelse. Men den finns att köpa här eller här