Julkalenderbloggstafett - Bäst i bokhyllan - Lucka 15

 
Årets tema i Julkalenderbloggstafetten 2017 som Sofies bokblogg så fint anordnar är Bäst i bokhyllan. Jag funderade en stund och ville välja något som kanske ingen annan valt... och så plötsligt var det så tydligt vad det skulle bli! Lucka 15 blev min och nu ska jag få berätta om en av mina absoluta favoriter. Igår berättade I regnet om Extremely loud and incredibly close, och imorgon får ni titta in hos Mias bokhörna och se vad hon vill tipsa om! 
 
 
Boken jag vill berätta om är en av få där jag faktiskt såg filmen (mästerlig debut av Sofia Coppola) flera år innan jag läste boken - innan jag ens visste att boken fanns, faktiskt. Jag såg den på Hagabion på Kulturnatta 1999 och blev alldeles betagen av Josh Hartnetts sammetskostym. (Give me a break, jag var sjutton... ;-)) 
 
Den är inte glättig och julig på något vis, vilket man förstår redan av titeln - The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. 
 
   
   
 
Jag ramlade över boken på en rea hos HMV vid Tottenham Court Road, och sedan dess har jag nog köpt den tjugo gånger. Detta eftersom jag gett bort den så många gånger, och lånat ut den så många gånger och sedan inte velat ha den tillbaka... för jag vill ju att alla ska läsa den. Den är ljuvlig och fruktansvärt hemsk, allt på en gång. 
 
De fem flickorna Lisbon - Mary, Bonnie, Lux, Therese och den yngsta, Cecilia, växer upp i en liten ort i Michigan på 1970-talet, hårt vaktade av sina föräldrar. Pappan är dessutom mattelärare i skolan där de går. De får aldrig gå ut eller göra något annat än att vara hemma efter skolan, de måste klä sig så heltäckande som möjligt och får absolut inte gå på skoldanser. Inom ett år kommer alla fem att ha tagit sina liv - det är knappast någon spoiler, det får vi reda på redan på baksidan. 
 
Berättarrösterna är pojkarna som bor tvärsöver gatan. Som signalerar med ficklampor till flickorna och spelar musik i telefon för dem. 
 
Den första raden i boken lyder: "On the morning the last Lisbon daughter took her turn at suicide—it was Mary this time, and sleeping pills, like Therese—the two paramedics arrived at the house knowing exactly where the knife drawer was, and the gas oven, and the beam in the basement from which it was possible to tie a rope." - fruktansvärt, men denna stil, som är lågmäld och dramatisk på samma gång, i långa, poetiska meningar genomsyrar hela romanen. 
 
Men flickorna sitter faktiskt inte inomhus hela romanen igenom. Vi får följa med på en ödesdiger fest i deras egen källare, när föräldrarna insett att de kanske måste ändra lite på sig efter Cecilias död, på en skoldans, en lång natt på en fotbollsplan, och en middag där en kille faktiskt blir inbjuden av pappan själv. Och vilken kille, sen. Trip Fontaine vänder upp och ner på Lux unga liv - och ja, det är honom som Josh Hartnett spelar i filmen. 
 
Jag har säkert läst boken femton gånger och vill gärna läsa om den. Det är ett litet mästerverk i all sin melankoli och känslostorm - för hur det än är så är flickorna inte olyckliga hela tiden. Det finns lycka, kärlek, sexualitet, vänskap och ett oerhört sammansvetsat syskonskap. Helt fantastisk. 
 
Boken översattes på svenska till Dödens jungfrur men den verkar inte gå att få tag på i de vanliga bokhandlarna längre. Men med tanke på den tråkigt översatta titeln tror jag att man ska läsa den på originalspråk. Det är ljuvligt. (Hannele meddelar att den svenska översättningen finns att få tag på på biblioteket.) 
 
Nu handlar inte detta främst om filmen - men jag måste avsluta med att berätta att soundtracket, till viss del originalskrivet av Air - är helt underbart. Detta är en av mina favoritlåtar i alla sammanhang, men den är extra, extra fin när pojkarna tvärsöver gatan, som så gärna vill få veta mer om vad som pågår där på andra sidan, spelar The Hollies för dem i telefon: 
 
 

Januarikalender

 
Blir det ingen julkalender här i år, undrar du? 
 
Nej, faktiskt inte. Jag hann inte förbereda något eller egentligen ens tänka ut något tema, så nej - det blir det inte. Men det finns en hel massa andra därute som är hur trevliga som helst! 
 
Istället tänkte jag sikta in mig på att göra något liknande i januari. Då, när det är som mörkast och slaskigast och trökigast efter alla helger, folk är fattiga och trötta och dästa och det är hundra år till nästa långhelg. 
 
Då, minsann, kanske jag kan lyckas bringa lite ljus i mörkret! 

Hägern av Lise Tremblay

Lise Tremblay är en ny bekantskap för mig - jag hade aldrig hört talas om henne innan Hägern blev månadens bok hos Kulturkollo läser.  Det är en liten liten bok, ungefär lika stor som Nya Testamentet jag fick när jag konfirmerade mig. Men den är tät! Oj, vilken bok. Kortroman? Novellsamling? Om detta tvista de lärde. För mig är den en novellsamling, jag läste de två första en kväll och de resterande tre på lunchen dagen därpå. Men jag tänker mig att om jag skulle läsa om den (vilket jag funderar att göra, men då på originalspråket franska) kanske jag skulle se den som en kortroman eller novelette. Vi får se! 
 
Hur som helst - Tremblay är Québec-fransyska och det är på landsbygden i just Québec som texterna utspelar sig - i en liten, fjärran by. Den är namnlös, avfolkad och på något vis övergiven. Kvinnorna sticker, männen förstår ingenting. Man skjuter fåglar för skojs skull. En man hittas mördad och alla vet att det finns skjutvapen överallt då jakten spelar en stor roll i byn och dess omnejd. 
 
Det är mörkt, vackert, stillsamt, skakande och nästan beroendeframkallande. Så oerhört mäktigt och kompakt att en nästan blir lite yr i huvudet. Fantastisk läsning! Jag drabbas som alltid av en viss klaustrofobi när jag läser om glesbygd och orter där alla känner alla och här är det ju sannerligen påtagligt. 
 
Ikväll ska jag lyssna på Tremblay på Stadsbiblioteket vilket jag ser mycket fram emot, och igår kväll började jag på en av hennes andra böcker, Chemin St-Paul som just kommit på svenska under namnet Huset på Saint Pauls väg - jag provar på franska och har faktiskt kommit en bra bit, får se om det finns tid att läsa lite till innan kvällens samtal. Hittills är den annorlunda men mycket gripande. 
 
 
Läs gärna mer hos Hanneles bokparadis, Kulturloggen, Lyrans noblesser, Ugglan & Boken, Fiktiviteter. Boken finns att köpa här eller här