We come apart av Sarah Crossan och Brian Conaghan

 
Jag avgudade Sarah Crossans Vi är en när jag läste den för ett tag sedan, så när jag såg hennes namn på denna i nyhetshyllan på bibblan kastade jag mig förstås över den. Även We come apart är skriven på prosalyrik eller en form av fri vers, denna gång tillsammans med Brian Conaghan (som skrivit The bombs that brought us together som står på min TBR-lista). Och jag är minst lika förtjust i denna. 
 
Detta är berättelsen om Nicu och Jess, i London, i nutid. Nicu är invandrad från Rumänien med sina föräldrar, och försöker hitta fotfästet i sitt nya land. Jess är en tuff stadstjej som har ett helvete hemma med en våldsam styvfar. Deras vägar korsas på ett märkligt sätt, och de berättar sin historia i omväxlande kapitel. 

Jag blev så tagen av detta. Så otroligt välskrivet, men även en berättelse som är helt olik något annat jag läst förut - det är helt fantastiskt bra. Läs! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Here are the young men av Rob Doyle

 
När Linda berättade på Kulturkollo om Rob Doyle och hans Here are the young men förra våren blev jag genast nyfiken. Noterade namnet och sedan blev det väl inte så mycket mer med det. Men så lyssnade jag på honom på Bokmässan i höstas, i ett samtal med bl.a Sally Rooney, och blev påmind - och såg till slut till att lägga vantarna på boken och nu är den äntligen läst. Det gick inte fort, det ska sägas. För vilken roman det är. (Ja, naturligtvis har den fått namn av Joy Division-låten!) 
 
Det är snart dags för de fyra vännerna Matthew, Cocker, Rez och Kerney att ta examen i en av Dublins förorter. Det är Matthew som berättar större delen av historien i första person, men de andra får också lov att komma till tals då och då. Med i bilden finns även Jen, tjejkompisen som Matthew drömmer om. De gör alla sitt absolut bästa för att förstöra sina liv så gott det går - några av dem blir ganska hastigt avstänga från sin examensceremoni - genom att kasta sig in i dåligheter, alkohol, droger, brottslighet och faror. Kearney är värst - han spelar fruktansvärda våldsspel på sin PlayStation, och i och med sitt substansmissbruk lever han sig alldeles för djupt in i det psykotiska våldet. Det är fruktansvärt hemskt att läsa om. 
 
Det är så destruktivt och kolsvart - men alldeles fantastiskt bra. Det var längesen jag blev så påverkad av en roman och jag tänker ofta på den även nu, närmare en månad efter att jag läste ut den. Fantastiskt. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här
 

När vi två kolliderade (When we collided) av Emery Lord

                                            
 
Ännu en bok som jag högg i farten på bibliotekets YA-avdelning - och som jag bytte språk på efter en stunds läsning. Inte för att det är något fel på Linda Skugges översättning - tvärtom verkar den mycket bra - men liksom med fåren och getterna fann jag mig fundera alldeles för mycket på originalorden och de ursprungliga uttrycken. Så så fick det bli, och det flöt på bättre då. 
 
Vi befinner oss i en liten stad i Kalifornien, Verona Cove. När jag läste namnet tänkte jag att vi nog hade en Romeo & Julia-remake framför oss, men så var inte fallet. Skönt, faktiskt, det hade jag inte riktigt orkat med en gång till. 
 
Vi har två huvudpersoner - Vivi, som just kommit till Verona Cove för att spendera sommaren där med sin mamma i ett lånat hus - och Jonah, som är uppvuxen där med sin stora familj som ganska nyss decimerats med en person då fadern dött hastigt i en hjärtinfarkt. Vivi är - detta förstår vi ganska tidigt - bipolär, och inne i ett mycket maniskt skov när vi träffar henne eftersom hon nästintill rituellt slänger sin medicin i havet varje morgon. Mamman är konstnär och verkar vara en fin förälder men väldigt upptagen med sitt eget. 
 
Jonah har fullt upp. Tillsammans med sina två äldre syskon tar han hand om de tre små, samtidigt som han jobbar stenhårt på pappans restaurang och försöker rodda hemmet eftersom mamman är djupt deprimerad och knappt går ut sängen på dagarna. 
 
Jonah och Vivi möts på hennes arbetsplats, en keramikbutik där kunderna kan måla sina egna konstverk. Det blir upptakten på en galen sommar av vänskap, kärlek, familj och, i ärlighetens namn, allmänt kaos. Lite för mycket kaos på sina ställen kan jag tycka. Vivi är en väldigt färgglad, vårdslös och utåtagerande person, naturligtvis har detta med hennes mani att göra, men vissa av hennes kapitel blir nästan outhärdliga. Det är förstås meningen och det gestaltar säkert bipolär sjukdom väldigt väl, men det är faktiskt lite för mycket på sina ställen. Jag tycker mer om Jonah, även om hjärtat blöder för honom. 
 
Allt som allt är det hur som helst en varm och fin ungdomsbok med mycket karaktär. Det vore kul att få veta vad som händer sen! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här