Botaniska, bildbomb och bokcirkel

Det blev en tur till Botaniska idag på förmiddagen! Ja, som blev en ganska ordentlig promenad genom Botaniska och en sväng i Änggårdsbergen, ut via Övre Husargatan för lunch och sedan ner genom Haga, till Kungsgatan, ner till Nordstan, bort till Trädgårn (där vi mötte Maud Olofsson, bärande på fanor) och sedan till sist till Domkyrkan. Inte illa! Det var inte riktigt lika mycket som blommade i Botaniska som jag hade föreställt mig, men det blev ju bra ändå. Här kommer lite bilder av varierande sort och kvalité: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
på...valfri person? 
 
 
Såhär stod det på mätaren när jag hade slagit mig ner på Kopps för att invänta de andra och diskutera När livet börjar om - inte så illa för en söndag! Vi var ganska eniga om boken och det kändes skönt att slippa vara motvalls kärring som jag befarade... 
 
   
 
Kaffe och passionsfruktscheesecake har väl sällan smakat så bra! 

Det nionde brevet av Catrin Ormestad

Det nionde brevet var senaste cirkelboken i den digitala bokcirkeln Kulturkollo läser! Mycket trevligt format som fungerar väldigt bra, tycker jag. Nästa bok blir Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell förresten, haka på du med! Jag har inte läst något av henne tidigare, men har hört mycket gott. 
 
Nåväl. Det nionde brevet var en ny titel för mig, men den kom ut för några år sedan. Boken utspelar sig på Gräsö i Upplands skärgård, dels i en inte så distant dåtid, dels i nutid. Byns matriark Lea Höjer ska begravas, och hemmasonen Walter går på den numera olönsamma gården och funderar på framtid och dåtid. En mystisk, mörk man dyker upp på begravningen, men vem är han och vad vill han? 

Walters dotter Juliana kommer hem från New Delhi, där hon numera är bosatt och arbetar som frilansjournalist, för att övervara begravningen. Hon och den mörke främlingen som slagit upp sitt tält på deras mark finner hastigt varandra - men Walter är skeptisk. Han får dåliga vibbar av Orlando, som han heter, och av någon anledning bringar hans närvaro tankarna till den där sommaren på femtiotalet när ett tivoli kom till Gräsö, och de underbara och ödesdigra händelserna då... 
 
Det handlar mycket om hemligheter och lögner, om familj, kärlek, att släppa taget och kanske att ta nya tag. Men mest av allt handlar det nog om glesbygd och klaustrofobi - som jag skrivit om tidigare blir jag oerhört stressad av tanken på små samhällen där alla känner alla och vet allt om vem som gör vad - hela tiden. Där rykten går och blir sanning för någon, där misstankar frodas och fördomar blomstrar. Dock gillar jag som alltid miljöer vid havet, och berättelsen om skärgården och dess avtagande liv är fin. 
 
Jag tyckte om boken, men var ändå inte helt såld. Vissa bitar är lite för uppenbara, vissa kanske jag inte förstår. Men personskildringarna är fantastiska, särskilt den av Walter tycker jag... som liksom inte kan komma ifrån sina rötter och på något vis känner sig tvingad att ta hand om familjegården, även om den inte längre lönar sig och knappast kommer att göra det framöver. 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Västmanländskan, Boklysten, Fru Es böcker, Boktanken
 
Boken finns att köpa till exempel här eller här

Belgravia av Julian Fellowes

 
 
Detta var en bokcirkelbok som jag aldrig hade plockat upp om det inte hade varit en sådan. Jag har aldrig sett ett helt avsnitt av Downton Abbey och jag är inget större fan av kostymdrama i stort... ni vet. Och det var inte helt lätt läsning heller, jag tycker att det blir så mycket transportsträcka. Men så, natten till dagen då vi skulle diskutera den, vaknade jag 03:30 och tänkte att tja, jag kan ju se om jag antingen läser ut den eller somnar av den. Det blev det första alternativet och ja, jag fastnade faktiskt till slut. 
 
Boken tar avstamp i Bryssel, samma kväll som slaget vid Waterloo tar sin början. Därefter tar vi ett kliv på tjugofem år framåt i tiden och befinner oss, just det, i Belgravia - de tjusiga kvarteren i sydvästra London som fortfarande är mycket välbärgade, även om de nu är uppblandade med kedjerestauranger och förvirrade turister på väg till Victoria Coach Station och/eller Gatwick Airport. 
 
Vi följer ett par familjer som knappt känner varann men som bär på en gemensam hemlighet. Nu visar det sig finnas en annan hemlighet också som inte uppdagas förrän alldeles i slutet och det känns ju lite segt. Hade vi som läsare känt till det som den omniscienta berättaren vet lite tidigare hade det blivit lite mer fart i det hela. Nu är det lätt underhållning som jag önskar att jag hade kunnat se som tv-serie istället på grund av alla dessa namn. Det räcker inte med ett för- och efternamn, utan det ska till lite adelstitlar med olika beteckningar och ibland är någon mrs och ibland lady och det hade varit så mycket enklare med ett utseende att hänga upp sig på. 
 
Hur som helst - helt okej men alldeles för lång och detta är fortfarande inte riktigt min genre. Dock har den fått mig att vilja se Downton Abbey någon gång... 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Beas bokhylla, Johannas deckarhörna, What you readin?
 
Boken finns att köpa till exempel här eller här! Jag läste den på engelska från Amazon Kindle Store