Gårdagens Bokbubblare

Linda berättar med expertis om gårdagens bokklubbsträff och jag skrattar fortfarande. Har sovit dåligt hela veckan och var dödstrött igår kväll men skrattade praktiskt taget i två timmar på raken och det gjorde ju susen för humöret, minst sagt...! 
 
 
När jag nu fick syn på komaboken på en annan blogg höll jag på att börja gapskratta igen... det var som en vitamininjektion det där, idag är jag som en ny människa! 

Smakebit på söndag, 8 oktober 2017 - Circling the sun av Paula McLain

 
Jag gjorde en massa nytta på förmiddagen idag - tvättade och städade och gjorde om resterna av en bouef bourguignon till en chili con carne medelst en massa chili (surprise) och svarta bönor. Gott, hoppas jag! Sedan åkte jag ner på stan för att träffa en av mina bokcirklar och prata om Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. 
 
Veckans sena Smakebit kommer ur månadens cirkelbok hos Bokbubblarna - Circling the sun av Paula McLain. Detta är ur prologen, för jag har faktiskt inte hunnit börja läsa på riktigt ännu... 
 
 
 
"4 September 1936
Abingdon, England
 
The Vega Gull is peacock blue with silver wings, more splemdid than any bird I've known, and somehow mine to fly. She's called The Messenger, and has been designated and built with great care and skill to do what should be impossible - cross an ocean in one brace launch, thirty-six hundred miles of black chop and nothingness - and to take me with her. 
 
It's dusk when I board her. Storms have hunched over the aerodrome for days, and what light there is now is stingy and wrung out. Rain beats on the Gull's wings in timpani, and the wind gusts sideways, andyet I'm tolv it's the best weather I'm going to get all month. I'm less worried about weather than weight. The Gull's been fashioned with a special undercarriage to bear the extra oil and petrol. Tanks have been fixed under the wings and to the cabin, where they form a close-fitting wall around my seat with petcocks I can reach with two fingers to switch over the tanks mid-flight. I've been instructed that I should let one run completely dry and close it off before opening the next, to avoid an airlock. The fine might freeze for a few moments, but will start up again. I will have to rely on that. I will have to reky on a good many other things, too." 
 
Ur Circling the sun av Paula McLain, Little Brown: 2016 
 
 
Läs gärna fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten! 
 
 

Problemet med får och getter av Joanna Cannon

                                   

Detta var en cirkelbok som jag antagligen inte hade läst om det inte vore för det. Den fick 2,5 i snittbetyg på vår träff i torsdags så den var inte särskilt populär - jag hade dock ingenting emot den, även om jag kan förstå kritiken. Jag tror att det är anglofilen i mig som är svag för det som är så utpräglat brittiskt! På grund av detta bytte jag även språk efter halva boken - jag fann mig själv bli alldeles för intresserad av hur det kan ha varit formulerat innan, vilka sorts kex det är som översätts såhär... och så vidare. Men det var ju inga problem - jag tyckte bättre om den när jag bytte språk, faktiskt. 
 
Det är alltså engelsk småstad, på en typisk cul-de-sac - återvändsgata. Det är 1976, och plötsligt försvinner en kvinna hemifrån. Viskningar och rykten fyller husen, och man tror att det är värmeböljan som stigit henne åt huvudet. (Det är samma heta sommar som i Maggie O'Farrells Sommaren utan regn, för övrigt.) Men Grace och Tilly, två ganska försigkomna tioåringar, tror inte alls att det är så det ligger till. De beslutar sig för att ta reda på vad som egentligen har hänt och de tror att vägen till en lösning är att först och främst hitta Gud, som väl borde finnas någonstans på gatan. 
 
Parallellt med detta berättas en historia om något som hände 1967 - något som gör att praktiskt taget alla vuxna på gatan bär på en gemensam hemlighet och skuld - men vissa vet mer än andra. Det är fullt av svek och lögner - och drev, rykten och grupptryck - och till slut nystas historien upp, även om vi faktiskt inte riktigt får veta allting. 
 
De jag diskuterat boken med tycker att barnen är jobbiga - jag tycker inte att de är så farliga efter att ha umgåtts med Harriet i Den lille vännen. De kände även att det fanns många lösa trådar som aldrig knyts ihop - det kan jag till viss del hålla med om. Läsaren tror att hen är på väg in på ett spår som sedan släpps, och det är ju onekligen frustrerande. 
 
Men som sagt - det brittiska talar ju så till mig och jag tycker att Cannon skriver väldigt bra. Beskrivningarna är underbara och ett kapitel, det som jag lade upp en bit ur som Smakebit förra söndagen, är ett komiskt mästerverk. Jag satte först ett högre betyg på Goodreads än det som blev det slutgiltiga, då jag omvärderade läsupplevelsen lite grann någon dag senare. Jag tycker i alla fall att det är en rätt mysig och puttrig bok, för den som gäller lite småspännande berättelser utan en massa blod och våld. 
 
 
 
Läs mer hos enligt O och ...och dagarna går! Boken finns att köpa här eller här