Hemma hos Bettan av Eli Åhman Owetz

Jag fick tips - eller nästan uppmaning - att lyssna på denna snarare än att läsa i tryckt form. Det är Björn Kjellman som läser och han är härlig att höra på, men ljudboken funkade inte riktigt för mig ändå så jag bytte till text istället efter några kapitel. Skönt när man kan göra så när det inte riktigt klickar med ljudbok. Men jag vill trycka på faktumet att det absolut inte är något fel på inläsningen - it's not it, it's me. 

Som ni kanske förstår så är detta en bok skriven ur manligt perspektiv - det måste ju inte vara så för att en man läser in boken, men det är ju i regel så. Det känns inte så vanligt i just feelgoodgenren, åtminstone inte på svenska! De jag kommer på spontant är Mikael Bergstrands böcker, där ju just Björn Kjellman spelar huvudrollen i tv-filmatiseringen av Delhis vackraste händer. Så sluts cirkeln ännu en gång. 

Berättaren är Matte, några och femtio och tillsammans med sina barndomsvänner Bettan och Carina är han fast i den gråa vardagen i Stockholm. Matte försöker vara författare och det går lite upp och ner, Carina har just blivit uppsagd från sitt chefsjobb inom journalistik och Bettan jobbar som busschaufför men drömmer om att öppna egen inredningsbutik. 

De bestämmer sig för att åka tillbaka i tiden, till 70-talet när deras vänskap började, på Bettans sommarställe utanför Norrtälje med hårdrock, blåa Blend och repiga LP-skivor. Det hela leder till en ny affärsidé - ett retroretreat för andra 60-talister med behov av nostalgi och att komma ifrån ekorrhjulsvardagen. 

När jag läste om denna boken innan utgivning trodde jag att det skulle vara någon sorts tidsmaskinstripp, lite som den där filmen som gick på bio för ett tag sedan, Flykten till framtiden hette den väl, med Henrik Dorsin? Jag var sugen på att se den då men glömde bort den till nu. Så är det nu inte - vi är kvar i nutid. Jag blev lite besviken tror jag, det hade varit kul med lite magisk realism i den mjuka feelgooden! Men det är en ganska trevlig bok i alla fall, trots sin förutsägbarhet. Feelgood brukar ju sällan överraska sådär våldsamt mycket. 

Jag gillar inte riktigt huvudpersonerna, Matte känns lite väl sliskig vilket stör mig lite extra eftersom han är skapad av en kvinna! Men man kan ju inte älska alla. Sedan tycker jag att de är väldigt svåra att förstå sig på, de gör upprepade gånger så oerhört korkade saker. Men det är lite småkul och som sagt, ganska trevligt ändå. Kanske hade jag gillat den ännu mer om jag hade haft något minne av 70-talet, vilket jag av förklarliga skäl inte har. Och trots att jag lyssnar mycket på gammal musik och sådär så är det ju främst 60-talet som ligger mig varmt om hjärtat - lite av 70-talets glamrock har jag förstås på Spotifylistan, men det klickar inte riktigt. 

Jag förstår att några av huvudpersonerna från Åhman Owetz andra böcker, Anna-Lisas Antik och vad de nu heter, finns med - sådant gillar jag! Intertextualitet överhuvudtaget är ett plus i min bok. Att de personerna sedan absolut inte får mig att vilja läsa de böckerna kan man ju undra över, förstås ;-) 

Plus för fint omslag! 

                                                           

Andra som har skrivit om boken: Annas fotnoter, Vargnatts bokhylla, Tickmicks bokblogg, Bokparet, Fantastiska berättelser, Boktokig, Mias bokhörna
 
Boken kan man köpa här eller här
 

2016: 297 - Mindfulness för losers av Christoffer Holst

Jag läste Christoffer Holsts debutbok Mitt hjärta går på tidigare i år - och blev överlycklig när jag såg att han hade en ny på gång. Mitt hjärta går på var nämligen en av de absolut bästa kärlekshistorierna jag har läst. Så varm, så ömsint, så otroligt rolig. 

Men detta är inte en uppföljare och fortsättning på historien om Chavve och Pontus - detta är en alldeles egen berättelse. Om Pamela - uttalas Pameeela - från Solvik i Jämtland där hon bor i föräldrarnas källare. Efter att ha provat vingarna i en lite större del av världen genom att delta i dokusåpan Heta nätter (ett förklätt Paradise Hotel om jag förstår saken rätt) har hon svårt att så att säga återanpassas i samhället. Hon jobbar som frisör på Hot Clip och är understimulerad, hon har förlorat somliga gamla vänner och inte direkt skaffat några nya. 

Och hon vill ju inte bo i Solvik. Hon vill bli skådespelare! Och det kan man inte bli i de jämtländska skogarna. 

När föräldrarna åker till solen och hennes mamma lämnar nycklarna till pappans veteranbil Elvis, med en uppmaning att göra det hon måste, drar Pamela till Stockholm. Hennes favoritskådis, Wade Crust, ska spela in en film där och det är nu eller aldrig! Väl på plats träffar hon den något tokiga mindfulnessexperten Gloria, och den biffige Sebbe med vespan, och Wade Crusts besök kommer närmare inpå. Men det gör det verkliga livet i Solvik också... 

Det handlar om kärlek, men lika mycket om betydligt tyngre ämnen och Holst lyckas väldigt fint med att balansera det. I sin recension på Kulturkollo drar Lotta paralleller till Fredrik Backman och Emma Hamberg, och det är mycket huvudet på spiken där. För mig handlar det allra mest om att få vara sig själv, ni vet - just the way she is

Jag gillar boken mycket, men kunde inte låta bli att längta efter Chavve från första boken! Det är dock ingen kritik, bara en observation. Och ett stort hopp om att vi får återse honom någon annan gång. Detta är Pamelas bok, och den bär hon med den äran. Mycket rar berättelse med viktiga och mörkare undertoner. 

2016: 241 - Solviken av Annika Estassy

Jag läste Croissants till frukost förra året och tyckte att den var helt okej. Nu har flera av mina bokbloggarkollegor läst bok tre i serien, Alla dessa hemligheter och gillat den, och jag hörde en intervju med författaren i P4 Extra häromveckan - men ska jag läsa bok tre måste jag läsa bok ett först - jag insåg inte att det fanns en första bok när jag läste Croissants till frukost, som ni förstår. 

Nu hänger de inte ihop sådär våldsamt mycket - Gabriel, som är en av huvudpersonerna i Croissants till frukost, förekommer som en sorts birollskaraktär i Solviken. (Han är minst lika irriterande här som där.) 

Huvudperson här är i alla fall Marie, som jobbar på bokningsavdelningen på Stockholms Universitet och är ganska trött på det. Hon har ett långvarigt förhållande med en gift man som behandlar henne som skräp men som hon ändå verkar förlåta för allt, men när hon lägligt nog ärver sin fasters gamla sommarställe i Roslagen inser hon ganska fort att mannen inte tänker lämna sin fru, och bestämmer sig för att ta katten Sigge och flytta dit permanent. 

Den andra huvudpersonen är Niklas - fritidsledare och varannanveckapappa till en dotter som han har tillsammans med en fullständigt vansinnig neurotiker till kvinna, Ylva. Hon är inte speciellt intresserad av att släppa taget om honom utan presenterar honom fortfarande som sin man - bland annat för Marie, som hon träffar i egenskap av mäklare. 

Marie och Niklas vägar korsas konstant på olika osannolika vis, och man förstår ganska snabbt vad planen är för dem. Gäsp på den biten. 

Ett tag irriterade jag mig på alla bifigurer, men till slut gillade jag att de fanns och hade en funktion. Man blir vansinnig på flera av dem, och i ärlighetens namn blir man vansinnig på Marie också, men det är väl egentligen det som gör dem till bra karaktärer - de har ju äkta drag, så att säga. Jag sa detsamma om personerna i Croissants till frukost - det är ju att de är så jäkla jobbiga som egentligen gör dem bra. 

Jag är lite yngre än Marie, men nog kan jag känna igen mig i vissa delar av hennes fyrtioårskris. Den är bra beskriven, tycker jag. 

Ja, helt okej till slut. Vissa bitar var löjligt tråkiga, men sedan plockade den upp farten igen. Tre av fem.