2015: 191 - När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
Jag förstod att detta skulle vara riktigt tung läsning. Det var väl därför den låg på köksbordet i en vecka innan jag kom mig för att läsa den helt enkelt - för jag ville ju vara med och diskutera med Kulturkollo, såklart! Tycker att det är härligt hur bra det fungerar med digitalt bokcirklande, det var verkligen full fart i Facebookgruppen igår kväll och idag också.
En sommar träffas två unga människor - Isak och Ester. De blir hals över huvud förälskade och nästintill oskiljaktiga. De blir symbiotiska - delar allt, såväl tid som känslor. Men så svalnar känslorna, i alla fall för Isak - men innan han riktigt hunnit förklara vad det är som händer sker det otänkbara.
Isaks lillebror Anton blir skyldig till ett mord. Han och en annan kille slår och sparkar ihjäl en jämnårig. Vid en sjö. Låter det bekant? Ja, naturligtvis finns det starka drag av John Hron-tragedin i När hundarna kommer. Anton har hamnat snett och börjat umgås med nynazister, och på den vägen är det.
Och Isak lämnar inte Ester. Istället klamrar han sig fast vid henne än mer desperat. Ester offrar allt och ställer upp för Isak och hans familj utan att blinka - hon tappar helt bort sig själv i detta känslomässiga kaos.
Det är oerhört intressant, det här greppet att fokusera på gärningsmannens anhöriga, och inte bara de som blev kvar. Fast - dessa anhöriga blir ju också kvar. Gestaltningen av Anton och Isaks mamma är så otroligt stark. Hennes förtvivlan och ångest över att ha "skapat ett monster" är omskakande. Som i alla komplicerade historier är det viktigt att åtminstone försöka se fler perspektiv än det första som slår en, tycker jag, och det är det som Schiefauer vill få oss att göra med När hundarna kommer - som är en helt fantastisk roman.
enligt O skriver att den borde vara obligatorisk läsning i alla skolor, och jag kunde inte hålla med mer. Det är så, så viktigt.
Titta in i Facebookgruppen "Kulturkollo läser" om du har läst - mycket intressant där.
Och, vad jag hoppas att Schiefauer vinner ännu ett Augustpris. Det är denna roman - och hon - sannerligen värd.