Barnvaktsklubben av Ann M Martin

 
 
Min kompis Maria var med i alla bokklubbar när vi gick i skolan, bland annat TL-klubben (det stod för Toppen Läsning...) som gav ut titlar som såg ut som ovan, alla relativt enkla amerikanska tonårsböcker. De flesta blev väl aldrig så särdeles kända, men jag såg nu att Caroline B Cooneys böcker om den försvunna flickan Jennie har kommit i nyutgåva, och Barnvaktsklubben blev ju i alla fall film. 
 
Och jag har verkligen ingen aning om hur det gick till, men förra veckan efter hemkomst från semestern blev jag plötsligt vansinnigt sugen på att läsa om några av Barnvaktsklubben-böckerna. Sagt och gjort, jag läste en hög av de första. Somliga har jag inte läst förut, andra tiotals gånger. Men jag får säga att jag blev positivt överraskad över en hel del i böckerna, även om de inte är några mästerverk. De första är skrivna i början på 80-talet och jag tycker att de är riktigt genusmedvetna och har en sund inställning till det mesta. Ett förvånansvärt trevligt återseende, alltså, även om jag inte tror att jag bryr mig om att läsa alla hundratals olika spin-offs som kommit... 
 
(Min favorit bland dessa tidigare böcker är och förblir Killtokiga Stacey - inte för den spirituella titeln utan för att den utspelar sig vid havet i New England!) 

Sektens barn av Mariette Lindstein

Jag hade turen att få denna bok skickad till mig av författarinnan själv, som jag även haft förmånen att få träffa och dricka kaffe med en vacker (nå, väldigt regnig) dag i Varberg för snart två år sedan. Tack Mariette! Detta är alltså tredje boken om Sekten på Dimön - jag har skrivit om den första här och uppföljaren Sekten som återuppstod här. (Om du inte har läst de tidigare böckerna vill du kanske bromsa här, om du inte vill råka ut för spoilers - det är nämligen svårt att skriva om denna utan att återknyta till tidigare händelser. Gå och läs böckerna så länge och kom tillbaks sen! ;-)) 
 
Det har nu gått femton år sedan Sofia Bauman flydde från sekten Via Terra på Dimön. Hon driver nu ett hem där hon och en kollega hjälper andra avhoppare från sekter och kan använda sina erfarenheter på ett positivt sätt - även om det märks ganska tydligt att manipulationen och hjärntvätten från Via Terra inte är helt utsuddad ännu. 
 
Hon lever tillsammans med Benjamin, även han avhoppare, och dottern Julia i en stad på västkusten. När en stor storm kommer in över landet händer två fruktansvärda saker. Först blir hemmet där Sofia arbetar totalförstört. Sedan träder sektledaren Frank Oswald, som ingen hört något ifrån sedan han släpptes ur fängelset, fram ur kulisserna, mer skoningslös än någonsin. 
 
Berättarperspektivet växlar något, och ett av dem kommer från Franz son Thor som är uppvuxen i sekten och går i skolan som Franz startar för Via Terras barn. Jag känner oerhört mycket för honom och hans berättelse om livet i sekten med Franz som far och storebrodern Vic, som inte kunde vara mer annorlunda än brodern. Thor är känslig, tänkande och fruktansvärt hårt pressad av sin far. Relationen till fadern är problematisk på så många vis, han vill bli bekräftad av honom samtidigt som han känner en oerhörd skräck. 
 
När Franz tar kontakt med Sofia har hon, trots att hon lovat sig själv att aldrig ha kontakt med honom igen, svårt att säga nej. Det finns nämligen en chans - eller risk - att han är far till dottern Julia efter en våldtäkt och hon måste till varje pris skydda sin dotter. Men Franz dyker upp överallt och visar sig ha en större del i Sofias liv än hon kan tänka sig. 
 
Otroligt starkt och spännande om ondska, manipulation och om hur saker vi är med om i livet följer med oss längre än vi vill tro. Mycket rafflande avslutning på denna viktiga, intressanta trilogi. 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boktanken, I hyllan, Ms Hisingen, Bokpool, Västmanländskan, Bokhyllan
 
Boken finns att köpa här eller här

Ge aldrig upp, Lotta!, Mitt i prick, Lotta!, Lotta går till sjöss, Det spökar, Lotta och Lotta går till väders av Merri Vik

 
      
 
 
   
 
 
Jag har just nu 27 inlägg sparade som utkast och måste därför försöka fatta mig kort här. Som tur är behöver jag ju inte lägga ut texten något särskilt om Lottaböckerna! Men jag vill säga att Ge aldrig upp, Lotta! var en gammal favorit från förr, Mitt i prick, Lotta!, Lotta går till sjöss och Lotta går till väders var helt nya och Det spökar, Lotta! hade en kompis då det begav sig så den har jag också läst flera gånger om. 
 
Men de slutar aldrig att vara bra och väldigt roliga. Nog kan jag förfäras lite över somligt men det gäller ju mest att inse (och vara tacksam för) att tiderna förändrats. Dock har jag för mig att allra sista boken som ju faktiskt skrevs på 90-talet är sunkigast av dem alla vad gäller kvinnosyn och hur Lotta beter sig, men jag kanske minns fel. Hoppas! 
 
Böckerna finns att köpa där böcker brukar finnas, eller som e-böcker på Storytel!