Vi mot er av Fredrik Backman

Uppföljaren till Björnstad är här! Och det är en värdig uppföljare också, det kan jag säga på en gång. Ett ypperligt exempel på en roman där miljön, i detta fallet staden, glesbygden, skogen, spelar en huvudroll som är lika viktigt som människorna vi följer. Det är skickligt och det är roligt att se hur mycket Backman har utvecklats under åren som författare. Visst fanns det en risk att han skulle fastna i ett fack efter böckerna om Ove och mormor och Britt-Marie - någon som skriver varm och lite småmörk feelgood. Det har han definitivt gått vidare ifrån. (Inte för att jag inte gillar Ove och mormor och Britt-Marie, men ni förstår säkert vad jag menar.) 
 
Det har gått en tid sedan slutet av Björnstad. Gärningsmannen som utförde dådet som satte hela staden i gungning har lämnat stan. Men alla andra är kvar. Hockeyn är fortfarande stadens hjärta, men nu finns det en risk att klubben kommer att gå under. Peter Andersson är fortfarande sportchef, det går inget vidare - men plötsligt börjar han se en lösning på problemet. Det är bara det att just den lösningen inte kommer att göra honom särskilt populär i Björnstad. 
 
Vi möter ett stort persongalleri, men för en gångs skull tycker jag inte att det är så svårt att följa dem - trots att jag lyssnade på boken (i mycket fin inläsning av Marie Richardson), vilket brukar vara hopplöst för mig när det är en stor grupp människor att hålla reda på. Jag antar att det är för att alla är så välbeskrivna, avrundade - och framför allt verkliga. Det finns alla sorters människor i Björnstad, och alla dessa människor har olika sidor av sig, som vi väl alla har. Men något som finns inpräntat i de flesta är lojaliteten. Vissa bitar, som när en familj är i sorg och alla runtomkring sluter upp på de sätt de vet och kan, är otroligt rörande utan att bli sentimentala. 
 
Jag irriterar mig lite grann på den allvetande berättarrösten på sina ställen, det ska sägas. Det är lite väl beskäftigt på sina ställen - men det gör inte så mycket i det stora hela. Jag tyckte riktigt mycket om boken och som sagt så lämpar den sig riktigt väl att lyssna på. En vän skrev till mig häromdagen: "Jag börjar nästan, nästan förstå varför folk idrottar" som kommentar till boken och jag förstår vad hon menar (även om jag inte har något emot idrott) - det finns en sådan oerhörd passion i människorna i Björnstad och idrotten är ett väldigt bra forum för att beskriva just passion och engagemang. Och lojalitet. 
 

Mörkögda augustinatt av Maria Lang

Jag har ju lite av ett pågående projekt med Sjöwall-Wahlöös Roman om ett brott - men jag tänkte göra någon sorts parallellprojekt med Maria Langs böcker i ordning, så att säga. Jag har i och för sig läst några som kommer "längre fram" i serien, men nu börjar jag uppifrån och kör neråt så länge biblioteket kan assistera. Mörkögda augustinatt är bok nummer 8 och kom ut 1956. 
 
Puck och Einar har nu fått en dotter, Pyret - och en lillpiga har tagit plats i familjen, Meta heter hon och har ett aktivt intresse för stiliga furirer. När Pucks gamla husföreståndarinnas syster Ottie hör av sig och berättar att hon ska resa till Spanien ber hon Puck med familj att bo i hennes stuga under semestern. Einar har fullt upp med sin avhandling, men Puck, Pyret och Meta reser dit. Där träffar de allsköns folk, tandläkare Björne till exempel och Jerk Lassas, allmän lösdrivare. 
 
Det blir kräftskiva med grannarna och naturligtvis blir det både mycket mat och dryck. Dagen därpå mår ingen sjusärdeles bra men särskilt inte grannen och värdinnan Adèle, som dör innan kvällen är slut - förgiftad, kan ni tänka er? Christer Wijk kommer förstås i sporrsträck och innan vi vet ordet av hittas ännu en person död... 
 
Det är precis vad jag vill ha av en Maria Lang - pussligt och puttrigt och allmänt ganska trevligt för att handla om ond bråd död. Lagom spännande och klurigt! 
 
Tyvärr verkar inte boken finnas att köpa längre - men den finns alltså på biblioteket, och säkerligen på diverse loppisar också - även om de verkar försvinna ganska snabbt, det är inte särskilt ofta jag hittar någon Lang på de loppisar jag besöker mer eller mindre regelbundet. Norstedts gav ju ut ett gäng som e-böcker för några år sedan, men det var tyvärr bara de första sex i serien. 
 
 
 
Läs gärna mer hos Boktanken, Ett hem utan böcker, Lottens bokblogg och förstås på Goodreads

Ölandssången av Tove Folkesson

 
 
Jag har läst Kalmars jägarinnor och Sund av Tove Folkesson tidigare - de två första böckerna i trilogin om Eva Zachrisson. Jag älskade Kalmars jägarinnor och tyckte mycket om Sund - så såg förstås fram emot att träffa Eva en sista gång. Ölandssången är väldigt annorlunda gentemot de tidigare. Denna gången beger sig Eva till Öland, dels för att arbeta på sin uppsats om syntax på runstenar, men även för en sorts släktforskning. 
 
Hon sitter vid mormors smuliga köksbord, som vi suttit vid med henne många gånger tidigare. Läser dagböcker, brev, dödsannonser, tittar på teckningar om byns original Kalle, om Hella som stod utanför gemenskapen, om mormor själv och storbonden Ramström. Tar reda på vem hon är genom vilka de andra var. 
 
Det är poetiskt, lyriskt och på sina ställen ganska obegripligt - men jag tycker väldigt mycket om att läsa. När jag känner att jag inte riktigt hänger med är det bara att läsa vidare och njuta av orden, sammanhanget reder sig. Bra - men Kalmars jägarinnor förblir favoriten i serien för mig. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här