Darling Mona av Lena Ackebo

Nu var det alltså dags för tredje och avslutande delen i trilogin om systrarna Mona och Barbro. Så vemodigt! Jag har älskat denna serien och den sista boken gjorde mig alltså inte besviken. I Världens vackraste man bjöd Barbro Mona på en resa till Mallorca för att de skulle kunna lära känna varandra som vuxna, trots den delvis trasiga och jobbiga barndomen de delar. I Kära Barbro är Mona kvar på Mallorca hos just världens vackraste man - och i Darling Mona har systrarnas mamma gått bort, och det är dags att ta tag i allt det där som måste tas tag i. Barbro kommer ner till Alcùdia - men maken Gustaf är inte med som planerat. Vad är det nu som har hänt? 
 
Mona känner en vilja och ett behov av att göra upp med sitt eget förflutet, och genom att läsa sina gamla dagböcker bearbetar hon och tänker igenom. Hon stämmer även träff med ex-maken Torbjörn, som hon lämnade för Albert - ja, världens vackraste man - som hon erbjuder sin vänskap. Mötet får henne att se på sig själv, på honom, på deras gemensamma historia och på hela tillvaron på ett nytt sätt. 
 
Jag blir så oerhört engagerad i dessa systrar, som de bråkar och kivas, och som de älskar och oroar sig. Mot slutet av denna hade jag hjärtat i halsgropen - jag ska inte berätta varför, men jag fick några fruktansvärda farhågor om något som sedan inte alls hände och var verkligen orolig för om det hade blivit så hade jag blivit vansinnig. Så djupt brukar jag inte dedikera mig till böcker, och särskilt inte fiktiva sådana. Det är ett riktigt gott betyg. Jag tycker att de är så välskrivna och så träffsäkra, man sätter skrattet i halsen - jag kan inte riktigt få nog! Önskar nu såklart att det här med trilogi bara är trams och att vi får fortsätta att följa Mona och Barbro länge än. Visst blir jag fullständigt galen på dem ibland - särskilt Barbro - men jag kan inte låta bli att älska dem ändå. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Missa inte - men läs de tidigare i serien först, de vinner garanterat på att läsas i sin helhet och i ordning. 

Statsrådet och döden av Bo Balderson

 "Äntligen stod Statsrådet på kanslitrappan." Ja, så börjar första delen i Bo Baldersons serie om Statsrådet, tappert och tålmodigt berättad av adjunkt Vilhelm Persson. Bo Balderson, säger du, vem är det? Ja, det vet ingen förutom hans agent och någon på förlaget. Det vi vet är att han "i högsta grad är en man", och att han ännu är i livet. Det är riktigt spännande att hemligheten lyckats bevaras så länge, tycker jag! 
 
Det är politisk satir, det är mordgåtor och det är så vansinnigt, vansinnigt roligt. Statsrådet och döden inleds alltså med att Statsrådet himself går på semester från kanslihuset. Statsrådet har blivit Statsråd för att han hade för stora galoscher och på den vägen är det. Adjunkt Vilhelm Persson, vår berättare, är bror till Statsrådinnan Margareta och han har det inte lätt, med tarmar och hjärta och annat som strular - och så måst han dessutom hålla reda på Statsrådet och hans barn, som är fjorton till antalet i just denna boken. 
 
Man ska ut på Vindö och fira semester, nämligen. Efter att adjunkten blivit inkapslad i en massa remmar med spännen samt störthjälm placeras Statsrådets chaufför i baksätet - han vill nämligen köra själv - och efter ett antal förskräckelser kommer man fram till idyllen i skärgården. Men inom kort inträffar ett mord och det blir förstås upp till våra hjältar att ta reda på vad det är som pågår därute. 
 
Jag älskar att dessa böckerna lyckas vara just både satir, deckare och fars - deckargåtan är en pusslig sådan som påminner om såväl Sherlock Holmes som Miss Marple och Poirot, och när vi diskuterade den i bokcirkeln i söndags var vi eniga om att det inte hade varit möjligt att lista ut det hela förrän alldeles i slutet - på gott och ont, får man väl säga. Men även de andra bitarna är fantastiskt skickligt sammanställda. Någon i bokcirkeln irriterade sig på det farsartade, jag tycker att det är briljant utfört. 
 
Helge Skoog har läst in ljudboken och det är en fröjd att lyssna. Jag önskar så att förlagen ville ta sig samman och se till att allihop blir inlästa och även att de blir e-böcker - det är inte helt lätt att få tag på dem, tyvärr, och de verkar ha hoppat över nästa i serien vid inspelningarna. Tråkigt, för dessa böcker är en nationalskatt. 
 
Statsrådet och döden finns hur som helst att köpa här eller här! 

Syndabocken av Sofie Sarenbrant

Detta är sjätte boken om polisen Emma Sköld - jag tycker att Sarenbrant har gjort ett bra val med att fortsätta med serien. 
 
Emma och dottern Ines har flyttat in i Emmas systers hus i Bromma, medan systern med make bor i Spanien. En inbrottsvåg drar genom den välbärgade förorten, och när en tonårspojke mördas under vad som verkar vara just ett inbrott kopplas Emma och hennes kollegor in på fallet. 
 
På sociala medier börjar ryktena frodas bland Brommaborna och misstankar riktas mot städerskor och gästarbetare, alla med utländskt ursprung är misstänka för ett eller annat. Emma beslutar sig för att ta saken i egna händer.  
 
Vid sidan av detta följer vi historien mellan Emma och kollegan Nyllet, som  just brutit upp sitt förhållande, och min favoritdel av berättelsen - berättelsen om en tonårspojke i Bromma och hans speciella relation till personen han älskar allra mest. 
 
Sarenbrant är, liksom många andra svenska deckarförfattare, sällan överraskande - jag vet vad jag får, liksom, och ibland är det ju precis vad jag vill ha. Jag blir som vanligt förbannad på folk som gör puckade grejer och undrar varför, men inser förstås att det ibland är det som krävs för att föra berättelsen framåt. Helt okej, men inget som fastnar särskilt. Jag fortsätter dock gärna att läsa om Emma nästa gång. 
 
Boken finns att köpa här eller här