Beckomberga - ode till min familj av Sara Stridsberg

Jag började läsa denna för ett tag sedan, i tryckt form. Sedan började jag lyssna på den vid ett senare tillfälle. Sedan läsa i tryckt form igen. Och sedan lyssnade jag, äntligen, ordentligt. 
 
Det är absolut inte för att jag inte tyckte om boken som jag avbröt så många gånger - det är för att jag tyckte så otroligt mycket om den att jag kände att jag behövde befinna mig på rätt ställe, som helhet, för att verkligen kunna ta in den. 
 
Romanen handlar, helt enkelt, om ett mytomspunnet svenskt mentalsjukhus, om dess historia och om några som vistats där under åren som det fanns. Jag kom först i kontakt med Beckomberga som koncept genom Barbro Lindgrens barndomsskildringar från Norra Ängby, där några av "dårarna" från Beckis passerar revy genom texterna. Och även jag är uppvuxen med ett mentalsjukhus i närheten av hemmiljön - Lillhagen - inte så att någon väl någonsin erkände att de kände till någon som var inlagd där, men det var ett smädesord och en lite vag förklaring till varför helikoptrarna ibland cirkulerade över bostadsområdet. Det kunde vara någon som hade rymt från Lillhagen och då visste alla vad det innebar. Trodde vi, alltså - vi visste väl inte ett smack om mental ohälsa alls. (Att Skogomeanstalten låg lika nära var vi inte alls lika medvetna om, som jag minns det.) 
 
Men detta handlar inte om "dårar" på rymmen. Det handlar om unga Jackie, som praktiskt taget varje dag besöker sin pappa, Jimmie Darling, på Beckomberga. Hon skolkar för att besöka sin far - kanske kan hon rädda honom? Vid sidan om detta handlar det om en hel del andra människoöden på och kring detta ödesdigra ställe. Och det är så bra. SÅ bra. 
 
Naturskildringar spelar en stor roll, och de är på något vis, om än ofta i gestaltning snarare än beskrivning, dunkla, mörka och dimmiga - vilket man väl med inte alltför stor fantasi kan spegla gentemot ett sinne i obalans. Helt fantastiskt. 
 
Jag fastnade vid detta citat: 
 
"Jag minns att jag undrade om hans ögon hade lyst så inne i mitt mörker." 
 
och bär det med mig. Så otroligt vackert. Strålande, strålande roman. 
 
 
Andra som har skrivit om boken är: Bak bok mat, Bombono, Skrivarsidan, Bra bokdagar 
 
Boken finns att köpa t.ex här eller här

2016: 303 - Hela Kakan av Kakan Hermansson

 
 
Åh, jag ligger så efter med bokrecensionerna! Denna läste jag ut för nästan två veckor sedan. Skärpning och bättring utlovas, kanske hinner jag ikapp redan i helgen :-) 
 
Jag lyssnade på denna, nästan i ett streck. Jag fick besök på kvällen, annars hade det varit i ett svep, utan tvekan! Jag älskade den. Så himla, himlabra. 
 
Jag gillar nämligen Kakan, och har alltid gjort. Jag tycker, förstås, att det är synd att hon har gjort några dumma uttalanden i forntiden, men hon har bett om ursäkt, hennes arbetsgivare (Sveriges Radio) har förlåtit henne och jag tycker att man får be om förlåtelse och gå vidare. Annars är det inte många som skulle komma någonvart. Det är såklart olyckligt när det är offentliga personer som gör det - men nu är det som det är, och jag gillar Kakan. Hela Kakan! Hon är smart, cool, skitsnygg och en härlig, varm människa. 
 
Och boken är också smart, cool, skitsnygg, härlig och varm - men med stycken av svärta, förstås. När hon berättar om sin lillasyster som blev sjuk i Hodgkins som barn höll jag på att börja gråta på spårvagnen. Hennes berättelser om barn- och ungdomen och om sina föräldrar är otroligt fina. Berättelserna om skolgårdar och skolväsendet är fulla av igenkänning. Det är fantastiskt bra beskrivet och skildrat och ja, jag njuter av dessa berättelser. 
 
Karin Jihde kritiserade boken i Mellan raderna för att vara en "vanlig" berättelse om just skolgårdar och barndom, hon önskade sig mer rättfram feminism men jag tycker att feminismen skiner igenom hela boken, vad hon än berättar om. Boken inleds med ett brev till Karin Hermansson, 14 år, från Karin Hermansson, 34 år, och det är så rörande fint när hon skriver till sig själv som tonåring, en tonåring som tyckte att det var så jobbigt att vara den enda feministen i hela världen. 
 
Jättebra bok - läs eller ännu hellre lyssna! 

2016: 274 - Välkommen hem av Ninni Schulman

 
Jag blev så himla glad när jag såg att denna kommit ut - på självaste min födelsedag! Egentligen föredrar jag att läsa efterlängtade böcker - speciellt deckare - i tryckt form, för jag är så rädd för att missa något viktigt. Men nä - jag kunde helt enkelt inte hålla mig när den låg där på Storytel och såg lockande ut. Och det gick så bra så - Angela Kovacs är verkligen mästerlig som uppläsare. 

Jag är så förtjust i Schulmans persongalleri. Journalisten Magdalena Hansson, hennes sambo Petter och deras barn... poliserna Petra och Christer och deras familjer och kollegor - underbart beskrivna. Man bryr sig verkligen om dem och jag tycker att det är viktigt i deckare att sidohistorierna också är intressanta och engagerande. Man tröttnar ju till slut på alla halvalkade medelålders gubbar som sitter och suckar på sina kontor på polisstationerna - detta är betydligt fräschare. 
 
Magdalena är bjuden på återträff med sin gamla klass. De ska sova över i klassföreståndarens stuga, tälta och gå på spökvandring - precis som de gjorde i nionde klass. Magdalena är inte supersugen på detta, men bestämmer sig för att åka när hon upptäcker att en av klasskamraterna, Jack, som gjort musikkarriär ska komma och detta är en chans till en bra story i tidningen. 
 
Allt spårar ur ganska snabbt - ja, med välkomstdrinken, egentligen, och snart är kaoset ett faktum och Magdalena mitt i det hela. Alla faller tillbaks i sina gamla mönster, mobbare och mobboffer likaså, och sent på kvällen hittas en av deltagarna på festen mördad. Dagen därpå hittas en annan klasskamrat också mördad, fast på ett helt annat sätt, på ett hotell i staden. Finns det ett samband? Det måste det väl göra? 
 
Det var Christers syster Tina som hittade det första offret, så han får inte vara så inblandad som han hade önskat - Petra tar över rodret, hennes första stora fall efter sjukskrivning. Och utmed allt detta pågår det vanliga livet även för poliserna och Magdalena - Christer har problem hemma med Torunn, Petra ska köpa gård med Lasse och Magdalena utsätts för fruktansvärt näthat. 
 
Det är så välskrivet och så spännande - jag rekommenderar verkligen Välkommen hemSchulman har skapat en av de intressantaste deckarserierna i Sverige just nu om du frågar mig - jag är djupt imponerad och längtar förstås redan efter nästa. 
 
Johannas Deckarhörna gjorde mig uppmärksam på att Ninni Schulman och Caroline Eriksson satt igång med en podcast som jag kan passa på att rekommendera här förresten - den heter Skriv en bestseller - eller en annan bok och finns där poddar finns mest :-)