Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland

 
När jag läste att förlaget beskriver Våra kemiska hjärtan som "en blandning mellan Rainbow Rowell och John Green" blev jag skeptisk och tänkte på Gone Girl-syndromet, där varenda bok med en twist, en opålitlig berättare eller en småtokig kvinna jämförts med just Gone Girl sedan den kom ut. Men - jag läste lite recensioner här och där och kände att jag nog ville ta reda på hur det var själv. 
 
Och det är jag glad för! Detta är en jättefin debutroman av Krystal Sutherland, väl översatt av Jessica Schiefauer. 
 
Harry Page är en obotlig romantiker. Han har bara aldrig riktigt hittat någon att vara romantisk med. Jo, bästa kompisen La för några år sedan - men hon kom ut som lesbisk två veckor senare. När Grace Town kommer in på en dramalektion slår romantiken till, på det mest oväntade sätt. Grace är otvättad, klädd i killkläder och går med käpp. Inte riktigt the All American Girl, men Harry måste komma nära henne. 
 
När de två blir uttagna att utgöra redaktionen för skoltidningen tillsammans med La börjar en ovanlig vänskap ta form. Harry gör vad alla numera gör och söker upp Grace på Facebook - där han hittar bilder på henne, men hon ser ut som en helt annan tjej, en vacker, glad blondin i röd klänning. Någonting måste ha hänt - men vad? 

Det blir ingen enkel resa, men det är fint. På något vis finstämt och stillsamt, om än på sitt sätt både händelserikt och spännande. Det är alltså ingen idyllisk kärlekshistoria, inte alls - men jag köper jämförelsen med Rainbow Rowells Eleanor and Park rakt av. Fina, udda karaktärer vars liv flätas samman. Jag gillade mycket! 
 
 
 
Boken finns som e-bok på Nextory - annars finns den att köpa här eller här

Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen

 
Tipset om denna kommer från En förbannad podd - den korta beskrivningen lät så himla härlig så jag letade upp den och läste den ganska hastigt och lustigt. Fastnade fullständigt för den underbare huvudpersonen! Bart, döpt efter Simpson, är 12 år och bor med sin gravt överviktiga och alkoholiserade mamma i en sorts soclägenhet i Oslo. Ja, det låter förskräckligt på en gång, men det är en otroligt optimistisk och fin bok. Hans mamma är på intet sätt elak eller farlig, det ska sägas på en gång. Hon har bara lite svårt att ta hand om sig. Och om Bart, men han klarar sig ganska bra ändå. 
 
I huset bor även Cheap Charlie, som kan få tag på vad som helst billigt, och Geir, som är heroinist och blir Barts vän. Mormor kommer förbi ibland, och då måste de ljuga om allt möjligt, såsom mammas fina jobb på telefonbolaget som förstås inte existerar. Men hon är snäll. 
 
Bart tror att hans mamma nog vill ha en lite tuffare son, så han tränar boxning. Han har bara inte börjat slå ännu. Men det han verkligen brinner för är att sjunga opera, något som han är fantastiskt duktig på men bara när ingen annan lyssnar. I skolan är han inte direkt utanför, men inte innanför heller. Det finns en schysst tjej i klassen, Ada - hon kan inte behålla en hemlighet men kanske kan hon bli Barts vän ändå? 
 
Det är oklyschigt, osentimentalt, hejdlöst roligt och faktiskt riktigt optimistiskt i slutet. Fantastisk ungdomsbok, jag älskar den. 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: JoL på Bokhora, Carolina läser, Annas bokblogg, Bokpratarna
 
Boken finns att köpa till exempel här och här

Rimligt lyckade ögonblick av Åsa Asptjärn

 
Tack snälla Bonnier Carlsén för detta recensionsexet! Det kom som en överraskning och var extra roligt eftersom ett personligt meddelande medföjde. Så trevligt. 
 
Detta är tredje boken om Emanuel Kent Sjögren. Första heter Konsten att ha sjukt låga förväntningaroch den följdes upp med Manifest för hopplösa
 
Jag gillar Emanuel. Han är en typisk antihjälte, han gör massor av dumheter och jag vill ganska ofta plocka upp och ruska om honom, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna viss värme för honom. Nu är det dags att börja gymnasiet - en chans att göra en sorts nystart. Och det viktigaste är förstås att vara så häftig och cool som möjligt inför kamraterna i humanistklassen.  
 
Läraren delar in eleverna i basgrupper, och där träffar Emanuel Frank som är olik alla andra han träffat och som har en gammal och stenrik Pappie, Iggs som är transperson och Kaisa, som får hjärtat att slå lite snabbare... gamle kompisen Tore finns också med men lite mer i periferin, och så Vanja, storasystern som är en av mina favoritkaraktärer i ungdomslitteraturen från de senaste åren. 
 
Det är väldigt mycket skämskudde. Väldigt. Man behöver vara i rätt sinnesstämning för att orka med på sina ställen - men den passade väldigt bra som kvällslektyr på läsretreatet för mig, när jag var avslappnad, glad och lite fnissig. Hela scenariot med "avklädning för omklädning" är hysteriskt. Men det tycker jag att ni ska läsa om själva - det är en fin och trevlig bok med mycket värme och kärlek. Jag stör mig fortfarande på uttrycket "rotmos i röven" som jag inte kan förlika mig med, men det förekom inte riktigt lika ofta i denna boken. Emanuel kanske har blivit lite vettigare trots allt? ;-) 
 
 
Andra som har bloggat om boken: Prickiga Paula, Annas bokblogg, Västmanländskan
 
Boken finns att köpa här eller här