Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell

Jag har hört talas om den stora värmeböljan i London 1976. Det är en sådan där sak som "alla vet", även de som inte var med om den. Lite som fotbolls-VM 1994 och snödagen i Göteborg i november 1995, som mina kollegor födda en bra bit in på nittiotalet gärna pratar om. Och jag vet såväl var vi befinner oss i boken, i Islington, och kan föreställa mig hur det känns i någorlunda centrala stan när det inte har regnat på flera månader och temperaturerna bara kryper uppåt... ja, jag är ju nu inte så förtjust i värme. 
 
En dag berättar den pensionerade Robert Riordan för sin fru Gretta att han ska gå ut och köpa tidningen. Det är bara det att han aldrig kommer tillbaks. Deras tre barn får flocka till London, Monica, Aoife och Michael Francis - alla med egna teorier om vad som har hänt, men ingen med någon aning om att modern kanske sitter på förklaringen... 
 
Jag gillar att O'Farrell lyckas hålla sin skildring ganska odramatisk och lågmäld. En familj i kris, i en värmebölja, hade kunnat bli rätt rörig och hetsig. Men det blir bra, jag gillar verkligen boken. Jag tyckte kanske inte att den var så våldsamt spännande - eller kanske är det snarare att jag inte blev så trollbunden att jag engagerade mig jättedjupt. 
 
Men det är en fin bok och jag ser fram emot att läsa mer av Maggie O'Farrell! Jag gillar det där typiskt irländska, särskilt när det förpassas till andra ställen - jämför eventuellt med ett par Marian Keyes som utspelar sig i London och New York. Läs gärna O'Farrell, du kommer inte att ångra dig :-) 
 
 
 
Du kan köpa boken till exempel här eller här

Händig man sökes av Jöns Hellsing

Jag blev snabbt väldigt sugen på denna när informationsmailet kom från HarperCollins Nordic - tack så mycket för recensionsexemplaret! Thatchers Storbritannien, Hebriderna, egensinniga glesbygdsbor och lite högadel på det. Det lät så intressant och mysigt! 
 
John lever som en sorts uteliggare på Londons gator, där han läser platsbilagor och tittar på bilder på Samantha Fox. En dag får han syn på en annons som gäller att arbeta som hantverkare på en liten ö i Hebriderna, där han får en liten stuga att bo i medan han arbetar. Han planerar att äntligen skriva sin roman, men när han kommer i kontakt med sin arbetsgivare, den svenska Lady Anna, hamnar fokus genast någon annanstans. Hon är uttråkad i sitt kärlekslösa äktenskap med Hector som sitter i House of Lords, och anlitar John för att uppfylla hennes mest hemliga fantasier. För besväret ska han få massor av pengar, bara han fullföljer alla fem. 
 
Det blir en enda soppa av hantverksbestyr, hemliga möten med mycket märkligt beskrivna erotiska scener - dels mellan John och Anna men även mellan Hector och eskortflickor som pratar om HIV, maktkamp och miljöbeskrivningar, mord och komplotter och en helt ofantligt långsökt beskrivning av ett fynd i taket på en offentlig toalett. Alla dessa bitar för sig (nåja, några) hade kunnat vara riktigt intressant och bra, just i Thatchermiljön - men tillsammans blir det något av det underligaste jag har läst på länge. Och jag är inte särskilt känslig... 
 
I stort tycker jag dock att språket är rätt bra, det finns små glimtar av humor och min inre anglofil, eller brittofil, gillar förstås beskrivningarna av det vardagliga livet på landsbygden. Men det håller inte hela vägen, tyvärr. 
 
Jag kan inte låta bli att undra om titeln var spikad och klar innan den katastrofala tv-serien kom på TV3 heller. Vi får väl hoppas det. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

När livet börjar om av Lucy Dillon

Jag har bara läst en bok av Lucy Dillon tidigare, Ensamma hjärtan och herrelösa hundar, och tyckte väl att den var rätt okej. Det tycker jag väl om denna också. Sara hade bestämt sig för feelgood-tema när vi skulle rösta i bokcirkeln sist, och jag var glad att det var denna som blev vald bland hennes förslag då jag ju vet att många är väldigt förtjusta i Dillon. 
 
Jag blev inte så förtjust här. Det är förutsägbart även om jag inte kan förutse exakt vad det är som kommer att ske, och det blir ju lite långtråkigt. Sedan är jag helt ointresserad av renovering och ombyggnader och tyckte att det tog upp lite väl mycket plats. Jag gillade ingen av huvudpersonerna sådär innerligt som jag gärna vill göra i feelgood, och det förtar ju också lite av upplevelsen. 
 
Nå. Premissen: ett par i trettioårsåldern flyttar ut på landet för att ta över hans föräldrars hus efter att hans pappa gått bort och han själv förlorat jobbet i London av en anledning som inte avslöjas förrän ganska långt fram men som känns ganska uppenbar tidigt. En dag blir en ung kvinna påkörd utanför hotellet. Hon har en lapp med parets namn och adress i fickan, men har helt tappat minnet när hon vaknar upp. 
 
Just det där med minnesförlust kan ju gå åt två håll. Jag tycker inte att det riktigt går åt rätt håll här. Jag blir inte engagerad en enda gång, och jag vet inte om det beror på mig eller boken. Som sagt - Dillon är ju otroligt populär, så det finns väl anledning att utgå ifrån att det är mig det är fel på ;-) 
 
Men jag gillar beskrivningarna av den engelska landsbygden, förstås, och i vissa stycken är den torra engelska humorn som jag älskar så mycket definitivt med. Så en trea ska den ha! 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Boklysten, Lottens bokblogg
 
Boken finns att köpa här eller här