How the trouble started av Robert Williams

Jag plockade upp denna i engelska YA-hyllan på mitt lokala bibliotek för några veckor sedan - på vinst och förlust, om man säger så, jag hade aldrig hört talas om författaren förut och fick inte ut så mycket av baksidestexten heller - ni vet, ibland står det liksom ingenting på utländska pocketböcker, förutom ett kort citat och så en massa blurbar. Men jag är väldigt glad att jag valde den, för det var en speciell läsupplevelse. 
 
Vi träffar Donald Bailey när han är sexton år. Vi vet att hans mamma flyttade dem till en annan stad för några år sedan, och vi vet att Donald på något sätt varit inblandad i en tvåårings död. Vi vet dock inte vad som hände - alltså, how the trouble started. Därför är det inte så konstigt att säkert de flesta läsare går på Donalds mammas linje och tror det absolut värsta när han börjar spana på småbarn på en skolgård, blir vän med en ung pojke och börjar ta med honom till ett ödehus, för att läsa och berätta hemska fantasiberättelser om vad som hänt i huset, och varför det spökar där. 
 
Sakta men säkert växer berättelsen om vad som hänt fram, och läsaren utmanas i takt med detta. Det handlar om ansvar, om moral - och framför allt, om minne. Om hur barns minnen kan påverkas, om hur vuxna kan få barn att berätta det de "vill" höra eller det de tror är sanning, och om hur barn till slut inte vet vad som är sant eller falskt, rätt eller fel. 
 
En riktigt, riktigt bra och viktig bok som jag tänker mycket på fortfarande, såhär ett par veckor senare. Jag har även hört mycket gott om författarens debut, Luke and Jon, som jag ska passa på att läsa när tillfälle ges. 
 
How the trouble started kan du köpa här eller här

Eldpojken av S K Tremayne

Jag tyckte riktigt mycket om Tremaynes senaste, Istvillingar, och har gått och hållit på Eldpojken sedan den kom ut - ni vet, ibland vill man inte börja läsa något för man vill inte att det ska ta slut. Något sådant trodde jag, förväntningarna var altlså skyhöga, men jag kan inte påstå att de infriades. Tyvärr, för tanken är nog god. Men boken blev för lång och invecklad, det blev för svårt att hålla reda på verklighet och vanföreställning och det hela kändes nog lite... gjort. Till exempel i du Mauriers fantastiska Rebeccadär författaren garanterat hämtat mycket inspiration. 
 
Rachel hankar sig fram som fotograf i London. Hon är uppvuxen i stadens fattigare områden och när hon gifter sig med änklingen David och flyttar till hans gods i Cornwall, som ligger ovanpå släktens gamla gruvor, gör hon en gigantisk klassresa i ett svep. 
 
Davids före detta fru Nina dog under något märkvärdiga omständigheter, och hennes och Davids son Jamie finns förstås kvar på godset och han och Rachel kommer bra överens. Men inom kort börjar Jamie säga märkliga saker, se syner och berätta för Rachel om vad han ser - bland annat att hon ska dö på julafton. 
 
Kapitlen är därmed en nedräkning till just julafton och det är mer långsamt uppbyggd spänning som dagarna går. Och det är ganska spännande - det är bara alldeles för utdraget. Jag förstår poängen med det, det är suspense som författaren är ute efter och det lyckas, men det hade kunnat vara lite rappare för att hålla läsaren vaken också. 
 
Men miljöerna är helt fantastiska. Jag har bara spenderat fem dagar i Cornwall men blev djupt förälskad och vill gärna återvända inom en ganska snar framtid - det var trevligt att komma dit i litteraturen, så länge! 
 
Boken finns att köpa här eller här

My policeman av Bethan Roberts

På Waterstones i Brighton fanns ett bokbord med lokalanknytning - jag tror nästan alla som var med på årets Breakfast Book Club-resa köpte med sig en bok eller tre. Jag köpte inte just denna utan valde ett par andra titlar, men hörde sedan så mycket gott om denna att jag skaffade mig e-boken för jag kände att jag inte riktigt kunde låta bli. Och åh, vad jag är glad att jag har läst den - detta är verkligen ett litet mästerverk. 
 
Det är 1950-tal i Brighton, och när Tom kommer tillbaks från sin värnplikt och blir polis är hans lillasysters kompis Marion bestämt säker på att det ska bli de två. Han lär henne simma och de får en fin relation - men Toms kärlekskänslor finns egentligen hos Patrick, som är curator på konstgalleriet vid Brighton Pavilion. Patricks känslor är besvarade, och Toms ögon öppnas för nya saker. Men det är fortfarande olagligt att vara homosexuell i Storbritannien, och därför blir det enklast för Tom att gifta sig med Marion. Polisen och lärarinnan blir ett respektabelt och normativt par. Marion tror att hennes kärlek till honom kommer att räcka till, och blundar för att något är fel. 
 
Berättelsen om de tre berättas ur såväl Marions som Patricks perspektiv och den är så otroligt vacker, hudlös och fruktansvärt tragisk. Det passar bra att jag skriver om den nu när EuroPride strax kör igång i Göteborg (och har varit i Stockholm) - här belyses sannerligen hur viktigt det är att vi tar vara på kärleken och att vi accepterar och respekterar varandra och varandras kärlek och val i livet. 
 
Fantastiskt bra. Köp här eller här