Låt oss prata lite film!

Jag är egentligen inte jättebra på film, men nu har jag varit på bio tre gånger på sex dagar och även frekventerat min första Göteborg Filmfestival, så det kanske börjar vända? Jag skulle egentligen vilja se mycket mer film, men jag är dålig på att koncentrera mig så länge som det krävs... men jag ska öva. 
 
Låt oss prata kort om filmerna jag har sett i år, shall we? Bra! 
 
 
Första föreställningen jag såg på Filmfestivalen var Un Amour Impossible, eller En omöjlig kärlek, på Chalmers. En fransk dramafilm som är alldeles fantastisk. Gräsligt hemsk, men ett riktigt mästerverk. Och så väldigt fransk! Underbart. 
 
 
Samma kväll var det dags för High Life på Handelshögskolan. Det är väldigt speciellt tycker jag (på ett bra sätt!) att Robert Pattinson, som ju spelade Cedric i Harry Potter och Edward i Twilight, nu gör smalare grejer och indiefilm. Detta var kanske ingenting för mig, direkt, sci-fi och sen söndagskväll var inte bästa kombinationen till att börja med, men den var lite flummig. En av tjejerna som var med sa "But what do they WANT with this movie" och jag förstår lite vad hon menar. Tanken är intressant, ett antal dödsdömda fångar skickas ut i rymden och på rymdskeppet finns en läkare eller vetenskapsman (Juliet Binoche, underbara kvinna) som experimenterar på resten av besättningen. Nåväl, det var ganska underhållande ändå. Men ja. Inte min genre. 
 
 
Can you ever forgive me? visades en onsdagskväll på Draken och jag tyckte att den var fantastisk. Melissa McCarthy har jag nog bara sett i Gilmore Girls och Bridesmaids där hon är hysteriskt rolig, och hon är rolig här också, fast filmen är allvarlig. Den är baserad på den sanna historien om den stora förfalskerskan Lee Israel och det är en fantastisk film som verkligen förtjänar all uppmärksamhet den fått. 
 
 
Sista visningen på hela festivalen var The man who killed Don Quixote av Terry Gilliam, som varit på gång i tjugofyra år eller något sådant. Det var lite orättvist mot filmen att det var groteskt dåligt väder ute och att jag av oförklarlig anledning hade hemskt ont i magen, för jag ville bara därifrån och hem till sängen. Men det var en stökig film, visst är det äventyr som gäller men det var för mycket. Hela tiden när det kändes som om det måste räcka nu så kom ett nytt spår. Och jag gillar inte Adam Driver. Men det är kul för Gilliam, som ju ändå är något av en hjälte, att filmen blev gjord! 
 
 
Förra onsdagen bjöd min kompis Line med mig på förhandsvisningen av Eld & Lågor som Interflora körde på Bio Capitol. Jag har aldrig varit där förut så bara det var spännande! Och jag gillade verkligen filmen, den var pampig och färgglad och romantisk och sorglig och musikalisk och härlig - överträffade mina förväntningar! Dessutom var det extra trevligt att det bjöds på popcorn, Ramlösa Granatäpple och en bukett tulpaner ;-) 
 
I lördags var vi på Bergakungen och såg Sune vs. Sune. Sune har varit med mig i närmare trettio år och det är ju otroligt kul att det håller, för det gör det! Jag har förstått att böckerna har blivit lite mer anpassade till tidens anda, och det är ju skönt, för de var väl inte så fräscha förr. Och tänk hur många inkarnationer av familjen Andersson vi sett - från tecknade pappersdockor till Peter Haber som Rudolf, via Morgan Alling, och nu Fredrik Hallgren. Och fantastiska Sissela Benn som mamma Karin! Detta var en otroligt rolig film, men även tänkvärd för vuxna, vad gäller saker såsom avundsjuka och god kommunikation ;-) 
 
 
Det var meningen att vi skulle ha sett Help! efter middagen i torsdags, men då blev jag så gräsligt förkyld och mådde som en rishög, så den fick vänta till i söndags. Vilket var perfekt, faktiskt, alldeles lagom! Jag kände såklart till filmen, men hade ingen aning om vad den handlar om - en rafflande historia om människooffer... med massor av insprängd musik, förstås. Jättefin! Och dessa frisyrer... vi spekulerade ganska mycket kring om grabbarna hade egna fönansvariga som fixade till dem varje morgon... 
 
 
Och igår - If Beale Street could talk på Aftonstjärnan på Slottsberget på Hisingen. Den sålde ut på nolltid på Filmfestivalen, så det var roligt att se att Aftonstjärnan skulle köra den. Jag har aldrig varit där förut, men kommer gärna tillbaks för åh, så charmigt det var. Och vilken underbar film! Jag blev så himla tagen av den. Så vackert, så mycket stämning, så mycket orättvisa. Och så himla väl skådespelat! Jag började på boken av James Baldwin som filmen bygger på när jag kom hem fast klockan egentligen var alldeles för mycket, och ser fram emot att spendera lite mer tid med Tish, Fonny och de andra - även om jag vet hur det går... 

Ett karibiskt mysterium av Agatha Christie

För kanske tio år sedan köpte jag alla Miss Marple-böcker som jag inte redan läst, och hade någon plan på att läsa allihop i ett svep. Det skedde såklart inte - ni som känner mig vet att jag behöver omväxling! Men nu börjar jag faktiskt närma mig slutet på listan - för detta är bok nummer 10 av 13. Jag såg förresten av en slump att flera kommit ut på nytt på Storytel här i dagarna från Saga Egmont, jag antar att det är nya inläsningar. 
 
Men detta var en engelsk inläsning, av Emilia Fox, som ju var med i Livet efter dig och även Game of Thrones, förstår jag. Hon är en fantastiskt bra inläsare, men jag hade kunnat klara mig utan de karibiska dialekterna. Det finns ju garanterat en anledning till att många engelska inläsningar inleds med "performed by X Y Z" istället för bara "inläst av X Y Z"... 
 
Nu befinner Miss Marple i alla fall sig på semester på St. Honoré i Karibien. Hennes snälle systerson Raymond har betalat för resan, och hon har massor av tid till att sitta och titta på havet, sticka och prata med de andra gästerna som finns på hotellkomplexet. Här finns två par vars relationer sinsemellan Miss Marple inte riktigt kan förstå, den excentriske rullstolsbunde miljonären Rafiel och hans assistent, den eldiga sydamerikanskan Señora de Caspearo - och den enögde, tjatige, major Palgrave. Han har massor av historier och massor av fotografier att visa. En dag berättar han för Miss Marple om ett mord som begåtts där mördaren gått fri, men just som han ska visa fotografiet på mördaren blir han distraherad och stoppar undan fotot igen. Dagen därpå hittas majoren död i sin säng, och fotografiet finns inte längre i hans plånbok. 
 
Det blir alltså dags för Miss Marple att lösa deckargåtor igen, på sitt alldeles speciella sätt - med stor skarpsynthet och sinne för detaljer... 
 
Älskar Miss Marple! Rackarns så bra de är. Boken finns att köpa här eller här - eller, som sagt, snart som nyutgåva i en app nära dig. 

Peach av Emma Glass

För några veckor sedan skrev både Sincerely Johanna och Bibliotekskatten Annette om Peach på Instagram. Båda verkade ambivalenta till den men samtidigt eniga om att den inte gick att sluta läsa, och jag blev intresserad, på ett lite skräckblandat vis, för jag förstod att det inte var någon rolig eller lättsmält bok. 
 
Och det är det verkligen inte. Jag vet inte ens om jag tycker om den, såhär nästan två veckor efter att jag läste den. Jag lyssnade på den, vilket kanske gjorde den ännu mer märklig. Det var så absurt att sitta på en 16-buss som luktade blöta vinterkläder och lyssna på Peach
 
När vi träffar Peach själv är hon på väg hem efter att ha blivit överfallen och våldtagen. Hon blöder och mår fruktansvärt dåligt, men ingen märker något när hon kommer hem. Hon syr ihop sig själv (!) och äter middag med familjen - hennes föräldrar är helt absurda och jag antar att det handlar om någon sorts dissociation som Glass försöker beskriva. Alla i hennes omgivning beskrivs som omänskliga ting, gärna mat. Hennes pojkvän Green är ett träd, själv är hon förstås en persika, hennes lillebror är en Jelly Baby med florsocker på. En lärare är vaniljsås som flyter ut, och hennes förövare är en korv. 
 
Det är en sorts prosalyrik - jag vet inte hur det ser ut på papper, men jag funderar på att läsa om valda delar. Särskilt slutet, för jag vet verkligen inte om jag förstod det rätt. Dock verkar det nog som om jag gjorde det, och då är det så gräsligt hemskt. 
 
Kan jag rekommendera den? Jag har ingen aning. Jag vet verkligen inte om jag tycker om den eller inte, men det jag vet är att den inte har lämnat mig sedan jag läste klart. Det är antagligen ett gott betyg - men jag tycker att det är så obehagligt att ens tänka på den. Boken finns att köpa här eller här
 
När detta inlägg publiceras är jag på väg på läsretreat i Varberg, och hoppas att jag kan få chans att diskutera den där!