2016: 267 - En syster i mitt hus av Linda Olsson

Detta är boken som just nu diskuteras i Kulturkollo läser, och jag hade turen att få ett exemplar av Brombergs. Tack Brombergs
 
Jag har inte läst något av Linda Olsson tidigare, även om jag är ganska säker på att Nu vill jag sjunga dig milda sånger finns i bokhyllan hemma. Det har inte blivit av, helt enkelt. Jag tror dessutom att jag har haft vissa fördomar om hennes böcker. Men - jag hörde en mycket sympatisk intervju med henne för ett tag sedan och det är alltid roligt att vara med och cirkla digitalt, så nu fick det bli dags. 
 
Maria bor i Katalonien sedan många år tillbaks. För två år sedan, på moderns begravning, spontanbjöd hon sin syster Emma att komma ner och hälsa på. Nu, efter all denna tid, har Emma bestämt sig för att ta upp hennes erbjudande. De har inte hållit kontakten, och man förstår direkt att det finns mycket emellan dem. Det är så spänt! 
 
Man förstår ganska snabbt att det funnits en tredje syster, och att det är dennas frånfälle som skapat kilen emellan dem - åtminstone till en del, de är väldigt olika som det är. Det blir en underlig vecka där de umgås utan att egentligen spendera tid tillsammans, äter, dricker, vandrar - men kommer inte riktigt någon vart. 

Förrän en riktig katharsis sker och de äntligen börjar prata med varandra. 
 
Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Världens vackraste man som var en helt annan sorts roman, men med vissa gemensamma teman - syskonskap, familj och minnen. 
 
För mig var detta en varm, koncis och intressant bok som väckte många tankar och funderingar. Språket är avmätt men vackert och det är en njutbar läsupplevelse som jag innerligt kan rekommendera. Mycket bra! 

2016: 84 - Hausfrau av Jill Alexander Essbaum

Åh! Anna Karenina möter Emma Bovary och blir en amerikansk hemmafru i Schweiz! 
 
Har varit sugen på denna länge, men av någon anledning har jag skjutit upp läsandet av den. Helt oklart varför, egentligen - men nu har jag i alla fall läst den. Och det tog inte lång tid vill jag lova - jag fastnade totalt så fort jag läst något kapitel eller två. 
 
Så. Anna Benz är alltså från Boston från början, men gift med Bruno som jobbar på Crédit Suisse och bosatt i närheten av Zürich. Tre små barn - två pojkar och en flicka (som heter Polly Jean - åh, vad jag hoppas att hon är döpt efter P J Harvey!) och allt ser ganska perfekt ut på utsidan. Hon går en tyskkurs på dagarna där hon får nya vänner, allt är polerat och schweiziskt och effektivt. 
 
Och hon är så uttråkad. Precis som Madame Bovary. Så hon tar sig några älskare, som hon hittar på lite olika ställen, och börjar gå i jungiansk terapi. 
 
Och ja, på den vägen är det. 
 
Det är liksom humoristiskt samtidigt som det är klaustrofobiskt och lite skämskudde här och där. Och det blir dessutom riktigt spännande ett par gånger. Men i stort är det en tragisk berättelse om en ganska tragisk människa - men den är fantastiskt bra. Jag tyckte att kvinnoporträtten - inte bara Anna, utan alla - var väldigt bra, och jag ser fram emot mer från Essbaum. Hon är vanligtvis poet, och undervisar i poesi, så kanske skulle jag försöka få tag på lite lyrik av henne. 
 
Mycket bra, alltså!