2016: 285 - Den osynlige väktaren av Dolores Redondo

 
Åh, jag har varit så sugen på att läsa denna - första delen i en trilogi om den baskiska poliskommissarien Amaia Salazar! Bucket List Books är ett av mina favoritförlag och deras devis är "Vi ger ut böcker som bara måste ges ut" - kan det bli bättre? 
 
En av de saker som har lockat mig allra mest är ju förväntan att en spansk deckare i baskisk miljö kommer att vara helt annorlunda än de svenska och brittiska jag tenderar att fastna i. Och förväntningarna stämmer, och det tycker jag att man märker från första början i boken, faktiskt. Språket är betydligt mer målande och tar ut svängarna mer än även de mer litterära deckarna jag har läst. Mycket intressant och stimulerande, tycker jag. 
 
På baksidan står det såhär: 

"När en tonårsflickas nakna kropp flyter i land vid Baztánfloden kopplas den snabbt till ett liknande mord som begåtts en månad tidigare. Snart florerar ryktena i den närbelägna byn Elizondo. Är det en ritualmördares verk eller är förövaren basajaun, den osynlige väktaren? Kriminalinspektör Amaia Salazar leder utredningen som tar henne tillbaka till den baskiska landsbygden där hon föddes. Platsen är insvept i dimma och omgiven av ogenomträngliga skogar. Här göms olösta konflikter, och under utredningens gång hemsöks Amaia av en fruktansvärd barndomshemlighet."
 
Vi följer förstås utredningen såväl som Amaias privatliv - och, något som är mycket gripande och fruktansvärt hemskt, en bakgrundshistoria om Amaias barndom. Det kan ju gå lite hur som helst med sådana grepp, men här fungerar det oerhört bra. Jag gillar också invävningen av folktro och mytologi i berättelsen - det går alltid hem hos mig. 
 
Monika har också recenserat boken, och hon irriterar sig på beskrivningen av Amaias man James, som verkligen beskrivs som ett helgon. Och ja, jag håller med henne. Det är så sött att man får lite ont i tänderna. Men annars har jag inga direkta invändningar. Jag sträckläste i två sittningar och tyckte att det flöt på bra utan att vara för enkelt. Mycket bra! 

2016: 262 - Rendez-vous med 12 spännande kvinnor av Annika Bergson

 
Jag fick denna fina bok som recensionsexemplar för säkert två månader sedan. Sedan placerade jag den på ett klantigt ställe och den återuppstod därifrån igår. Pinsamt värre - men jag hade som tur var både tid och motivation att läsa den snabbt. Tack snälla Bucket List Books för recex! 
 
Annika Bergson är journalist på Damernas Värld, och har så varit i många år. Detta är berättelserna om tolv intervjuer med tolv intressanta kvinnor - alltså inte transkript av själva intervjuerna, utan just anekdoter kring Bergsons träffar, eller rendez-vous, med dessa spännande damer. 
 
Det ska sägas att somliga namn är helt nya för mig - men det gör ju verkligen ingenting. Det var snarare ett trevligt sätt att stifta bekantskap med Marisa Berensen och Shu Pei Gin - att få läsa en berättelse om dem snarare än en intervju eller faktaruta i en tidning. 
 
Och de som jag känner igen är det ju såklart en fröjd att läsa om! Annie Lennox är en favorit hos mig, liksom Marian Keyes, och det är mysigt att läsa om dem. Det är spännande att äntligen få den sanna historian om Hermès Birkin direkt från Jane herself, och det är kul att läsa om Cecilia Edefalk, konstnärinnan som talar med träd och som fått den absolut högsta summan för ett konstverk i Sverige för sin Baby
 
Så - en jättehärlig bok som jag definitivt kommer att återkomma till igen. Spännande dessutom att få komma med bakom kulisserna på högprofilerade intervjuer, med planering, utförande och det som kan gå snett...! 

2016: 210 - The art of asking av Amanda Palmer

 
Den fullskaliga titeln av denna pärla är The art of asking - eller hur jag lärde mig att släppa oron och be om hjälp - men det fick inte plats i rubriken! 
 
Jag vill tacka Bucket List Books mycket varmt för mitt recensionsexemplar - för jag är så oerhört glad att jag har läst denna boken. 
 
Något att nämna här är att jag har spenderat mycket tid under det senaste året på en sorts inre resa. En resa som jag aldrig hade hamnat på om jag inte hade fått hjälp. Jag har även lärt mig att det absolut inte är något skamligt eller svagt med att be om hjälp. Man måste rädda sig själv innan man kan rädda andra, men det är inte många som kan rädda sig själva alldeles ensamma heller. Man måste kunna be om hjälp. 
 
Men även om jag vet detta, rent intellektuellt, tycker jag att det kan vara väldigt svårt att på något sätt visa att man inte klarar upp något själv. Numera gör jag det ändå, men det är inte alltid enkelt. 
 
Därför talade denna titeln väldigt tydligt till mig. Så fort jag fick höra talas om den satte jag upp mig på intresselistan för att få läsa den - och ännu en gång, jag är så glad över det. 
 
Jag visste vem Amanda Palmer var innan, jag har hört en del av The Dresden Dolls och jag visste att hon är gift med Neil Gaiman. Vad jag inte visste var att hon har arbetat som performancekonstnär eller att hon har en sådan oerhörd närvaro på nätet och i sociala medier. 
 
Denna boken är hennes memoarer hittills, skulle man kunna säga - berättelser om konstnärstiden, om att bo i konstnärskollektiv, om vänskap och kärlek. Och om hur svårt - rentav omöjligt - det kan vara att be även sina allra närmaste om hjälp. Men även, förstås, om att överkomma den där tröskeln och bara göra det. Ber man någon om hjälp kommer de i de allra flesta fall vilja hjälpa dig efter bästa förmåga. Så är det ju faktiskt. 
 
Amanda Palmer har sina hatare därute. Sådana som tycker att crowdfunding och couchsurfing är skamligt, som tycker att det är hemskt att använda sina sociala nätverk på internet för att finansiera sina konstprojekt och musikinspelningar. Låt dem hata då, säger Palmer. Och jag håller med. En annan sak jag lärt mig på sistone är nämligen det där fantastiska om att leva och låta leva. 
 
Det är en ljuvlig bok. Insiktsfull, tankeväckande, djuplodande - men samtidigt varm, rar, rolig och vacker. Den är välskriven som få, och jag förstår verkligen varför Palmer har nått ut till så otroligt många genom nätet. Hon verkar vara en genuint bra, trevlig och fin människa och jag unnar henne sannerligen all framgång hon fått. Hon har ett nytt fan i mig - denna ljuvliga bok från denna fantastiska kvinna har ändrat på mitt tankesätt och min attityd och jag hoppas att många fler kommer till insikt tack vare texten!