December Darlings #10 - W B Yeats

 
På självaste Nobeldagen tycker jag att det passar bra att dagens Darling blir just en Nobelpristagare. Men oj, vad svårt det var att välja! Ska jag tipsa om verk av de (ganska få) som jag faktiskt har läst? Eller skriva något om Bob Dylan, vars utmärkelse jag inte är särskilt arg för? Eller berätta om någon mer intressant person? Eller spela Norges nationalsång? 
 
 
 
Nej - det får bli en dikt, av William Butler Yeats som fick priset 1923. Mycket fin text, tycker jag! 
 
When you are old
WHEN you are old and grey and full of sleep
And nodding by the fire, take down this book
And slowly dream, and dream of the soft look
Your eyes had once, and of their shadows deep; 
 
How many loved your moments of glad grace, 
And loved your beauty with love false or true; 
But one man loved the pilgrim soul in you, 
And loved the sorrows of your changing face. 
 
And bending down beside the glowing bars, 
Murmur, a little sadly, how love fled
And paced upon the mountains overhead, 
And hid his face among a crowd of stars. 
 
Läs gärna mer om W B Yeats här på Poetry Soup
 
Som bonus ska ni få en låt också - Cemetry Gates - ja, det är felstavat med flit - av The Smiths, där texten så oförglömligt lyder: "A dreaded sunny day, so I'll meet you at the cemetery gates / Keats and Yeats are on your side..." - och ja - Yeats uttalas så att det rimmar på Keats! 
 

Tisdagsutmaningen - Favoritskogen

 
Det är skogstema på Kulturkollo denna veckan. Och jag är ingen skogsmänniska. Eller någon friluftsmänniska, överhuvudtaget. Skogen är obekväm, full av insekter och pollen, knagglig att gå i och... sånt. Samtidigt kan jag ju uppskatta stillheten som man kan uppleva i en skog... men det är ingenting jag längtar till eller efter. 
 
Tisdagsutmaningen lyder, hur som helst: visa upp en bild på just din favoritskog. 
 
Och jag har ingen. Jag kan inte ens komma på en enda skog som jag har läst om, förutom The Forbidden Forest i Harry Potter då, men det är ju ingen särskilt fridfull eller stillsam skog. Den ser kanske ut såhär: 
 
 
Men min riktiga favoritskog finns inte på bild, för den finns endast i poesin, hos Hjalmar Gullberg. 
 
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog. 
 
Giva om vägen besked, 
därpå skiljas i fred; 
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed. 
 
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå
Alla människors möte
borde vara så. 
 
 
  

400 år sedan Shakespeares dödsdag

 
Ja - det är även Shakespeares dödsdag idag. Fyrahundra år, vad ger ni mig för det? Helt otroligt. Det är ju faktiskt hans födelsedag också - han både föddes och dog den 23 april. Tror man. Som även är St. George's Day, ni vet S:t Göran som slogs med draken? Och följaktligen är det - du har gissat det - Görans namnsdag! 
 
Jag har en ganska intensiv relation till Shakespeare, men egentligen har jag inte läst så förtvivlat mycket. Det är mer att jag har fördjupat mig något vansinnigt i de pjäser vi läste på universitetet - Hamlet, Macbeth, Othello, En midsommarnattsdröm och Köpmannen i Venedig. Så har jag förstås sett Romeo + Juliet, Baz Luhrmanns fantastiska filmatisering som film, och Trettondagsafton, Så tuktas en argbigga och sagda En midsommarnattsdröm på scen. Den förstnämnda på en pubteater med mamma, och numero två på friluftsteatern i Regent's Park! Den sista såg vi någonstans i West End, billiga biljetter så vi fick hänga över ett räcke och det var väl en farlig tur att vi inte ramlade ner. Novello Theatre var det nog.  
 
Och min absoluta favorit, näst Luhrmann - Kenneth Branaghs filmatisering av Much ado about nothing, med bl.a Emma Thompson och Denzel Washington. Den är helt otrolig! 
 
 
Så egentligen har jag inte särskilt stor koll på Barden. Läser du engelska på Oxford eller Cambridge ska du ta dig igenom alla hans verk, inklusive poesin, under första året. Herregud. Så roligt hade då inte vi, det räckte gott! 
 
Men hur det än är, och hur trött man kan bli på gammalengelskan, så är det ljuvligt att läsa Shakespeare. Om man inte är så van kan man med fördel läsa sonetterna först. Sonnet 18 - Shall I compare thee to a Summer's day? - är antagligen den mest välkända, men min favorit är Sonnet 130 - och här ska vi dra in popkulturen från 90-talet igen - fantastiska Mitt så kallade liv. Texten finns under videon :-) 
 
 
My mistress’ eyes are nothing like the sun;
Coral is far more red than her lips’ red;
If snow be white, why then her breasts are dun;
If hairs be wires, black wires grow on her head.
I have seen roses damasked, red and white,
But no such roses see I in her cheeks;
And in some perfumes is there more delight Than in the breath that from my mistress reeks. I love to hear her speak, yet well I know That music hath a far more pleasing sound; I grant I never saw a goddess go; My mistress when she walks treads on the ground.
And yet, by heaven, I think my love as rare As any she belied with false compare.
Jag ska försöka konsumera mig lite Shakespeare i någon form idag också. Vill man ha något lättsamt kan man titta på 10 orsaker att hata dig - strålande film! 
 
Och - ja, detta är väl inget man tar sig för på en dag, förstås - om du har chansen att åka till Stratford-upon-Avon någon gång så rekommenderar jag verkligen det. Så himla mysig liten stad. Och är man i London är det inte ens särskilt långt att åka dit - avstånden är små i Storbritannien! 
 
Och är man i London och har lite mindre tid på sig kan man med fördel besöka Shakespeare's Globe, teatern på South Bank. Den är en replika, egentligen låg The Globe en bit längre bort (om jag minns rätt) - men har en helt fantastisk presentbutik och flera restauranger och caféer med roliga namn på mat och dryck :-) Jag tänkte gå dit nästnästa torsdag och se mig omkring ett tag. (Och komma ihåg att jag bara reser med handbagage...!)