Glad Påsk!

 
I wandered lonely as a cloud 
That floats on high o'er vales and hills, 
When all at once I saw a crowd, 
A host, of golden daffodils; 
Beside the lake, beneath the trees, 
Fluttering and dancing in the breeze. 
 
Continuous as the stars that shine 
And twinkle on the milky way, 
They stretched in never-ending line 
Along the margin of a bay: 
Ten thousand saw I at a glance, 
Tossing their heads in sprightly dance. 
 
The waves beside them danced; but they 
Out-did the sparkling waves in glee: 
A poet could not but be gay, 
In such a jocund company: 
I gazed—and gazed—but little thought 
What wealth the show to me had brought: 
 
For oft, when on my couch I lie 
In vacant or in pensive mood, 
They flash upon that inward eye 
Which is the bliss of solitude; 
And then my heart with pleasure fills, 
And dances with the daffodils. 
-William Wordsworth

December Darlings #10 - W B Yeats

 
På självaste Nobeldagen tycker jag att det passar bra att dagens Darling blir just en Nobelpristagare. Men oj, vad svårt det var att välja! Ska jag tipsa om verk av de (ganska få) som jag faktiskt har läst? Eller skriva något om Bob Dylan, vars utmärkelse jag inte är särskilt arg för? Eller berätta om någon mer intressant person? Eller spela Norges nationalsång? 
 
 
 
Nej - det får bli en dikt, av William Butler Yeats som fick priset 1923. Mycket fin text, tycker jag! 
 
When you are old
WHEN you are old and grey and full of sleep
And nodding by the fire, take down this book
And slowly dream, and dream of the soft look
Your eyes had once, and of their shadows deep; 
 
How many loved your moments of glad grace, 
And loved your beauty with love false or true; 
But one man loved the pilgrim soul in you, 
And loved the sorrows of your changing face. 
 
And bending down beside the glowing bars, 
Murmur, a little sadly, how love fled
And paced upon the mountains overhead, 
And hid his face among a crowd of stars. 
 
Läs gärna mer om W B Yeats här på Poetry Soup
 
Som bonus ska ni få en låt också - Cemetry Gates - ja, det är felstavat med flit - av The Smiths, där texten så oförglömligt lyder: "A dreaded sunny day, so I'll meet you at the cemetery gates / Keats and Yeats are on your side..." - och ja - Yeats uttalas så att det rimmar på Keats! 
 

Tisdagsutmaningen - Favoritskogen

 
Det är skogstema på Kulturkollo denna veckan. Och jag är ingen skogsmänniska. Eller någon friluftsmänniska, överhuvudtaget. Skogen är obekväm, full av insekter och pollen, knagglig att gå i och... sånt. Samtidigt kan jag ju uppskatta stillheten som man kan uppleva i en skog... men det är ingenting jag längtar till eller efter. 
 
Tisdagsutmaningen lyder, hur som helst: visa upp en bild på just din favoritskog. 
 
Och jag har ingen. Jag kan inte ens komma på en enda skog som jag har läst om, förutom The Forbidden Forest i Harry Potter då, men det är ju ingen särskilt fridfull eller stillsam skog. Den ser kanske ut såhär: 
 
 
Men min riktiga favoritskog finns inte på bild, för den finns endast i poesin, hos Hjalmar Gullberg. 
 
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog. 
 
Giva om vägen besked, 
därpå skiljas i fred; 
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed. 
 
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå
Alla människors möte
borde vara så.