Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro

På åttiotalet hade vår huvudperson ett punkband ihop med ett gäng killkompisar - The Christer Petterssons. En av dem var Frank Öster. Sedan dess har huvudpersonen flyttat från barndomsstaden Göteborg, men nu är Frank Öster död och det är dags att återvända till fosterstaden, med skräckblandad förtjusning och hatkärlek. 
 
Huvudpersonen har levt på bidrag, flyttat från stad till stad och mellan olika kvinnor, fått en bonusson vars mor han gjort slut med men bonussonen Tobias finns fortfarande kvar och vill gå på fotboll och hänga, det har druckits en del och brötats en del men nu åker kostymen på och tåget går mot Göteborg. Det är dags att starta upp The Christer Petterssons igen, för att spela på Frank Östers begravning. 
 
Jag tyckte mycket, mycket mer om denna boken än jag trodde att jag skulle göra - jag lyssnade på den, i inläsning av författaren. Den är inte perfekt - den är lite pratig och jag blir lite irriterad på diverse skeenden, men det är en sådan fin kärleksförklaring till underbara Göteborg, och en väldigt fin skildring av vänskap och kärlek och nostalgi. Full av musik och klubbar och gator och torg - jag lyssnade på största delen av boken på resor genom stan, till och från jobbet, till någon aw, till ett möte, whatever - jag vet precis var "konditoriet på hörnet" är, jag vet hur det såg ut utanför kompaniet och hur "tänk på döden"-skylten utanför Östra Begravningsplatsen ser ut. Så himla, himla fint. 
 
Riktigt bra alltså - missa inte. Boken finns att köpa här eller här

2016: 257 - Långt ifrån död (Not dead enough) av Peter James

 
   
 
Ja, jag undrar fortfarande - hur har jag missat Peter James? Jag är hals över huvud dödsförtjust i böckerna om Roy Grace - och nu har jag läst nummer tre. Som fick mig att gå och känna på lägenhetsdörren både en och fyra gånger igår kväll under de sista 100 sidorna... 
 
En kvinna ur Brightons societet, Katie Bishop, hittas död i sitt hem. Strypt, med en gasmask från andra världskriget på sig, och slipsar fästa kring handlederna och sängstolparna. Allt pekar på att det är hennes make Brian som gjort det - och då menar jag allt inklusive teknisk bevisning, DNA och hela baletten - det är bara det att han låg och sov i sin lägenhet i London, 8 mil bort. Med alibi. 
 
När en annan kvinna hittas mördad, även hon med gasmask på sig, förstår Roy Grace att det är en seriemördare i farten. När den andra kvinnan mördades var Brian Bishop visserligen inte under uppsikt, men det stämmer ändå inte riktigt överens. Hon var dessutom hans älskarinna... eller var hon verkligen det? 
 
Ingenting är som det verkar, och snart blir Roy Grace mer personligt inblandad än han hade önskat. Han kämpar dessutom med sina känslor för Cleo, som han inser att han älskar - men så får han ett mail från en gammal vän som är helt säker på att han har sett Sandy, Roys fru som försvann på hans 30-årsdag... i München. Där hon har rötter. Han har inte sett henne på nio år, men han vill naturligtvis fortfarande få reda på vad som hänt. 
 
Och på hemmaplan har han kollegan boende i gästrummet. Han spelar för hög musik och spiller fiskgratäng i vardagsrummet. Vad göra? Han älskar ju honom högt och rent, men nu börjar han faktiskt bli lite trött på killen. 
 
Åh, jag älskade varenda sida. Det är så BRA! Och det gör inte författaren illa att han tar sig tid att svara på Instagram - det gjorde han när jag postade om denna också. Ett utmärkt sätt att se till att folk är honom lojala - men det är inte direkt som om han behöver ragga läsare. Strålande! Jag ser redan fram emot nästa, Död mans fotspår eller Dead man's footsteps. Men jag får väl försöka ge mig till tåls... har trots allt två bokcirkelböcker att ta mig igenom till på söndag! Dock tar Vera Stanhope upp min tid och uppmärksamhet just nu - med den äran, förstås. 

2016: 247 - Ett snyggt lik av Peter James

Först och främst, då...! 
 
Jag tycker att sådant här är så oerhört trevligt! Författare som tar sig tid att skriva en kort kommentar, det är verkligen kul. Dessutom var det ju bra att han förstod vad jag menade. Jag vill inte gärna spoila, men jag lovar - liken i den här boken är allt annat än snygga. 
 
Men åh, vilken bra deckare det är! 
 
Tom Bryce sitter på pendeltåget hem till Brighton från London när den otroligt gapige och störige mannen bredvid honom glömmer en CD på sätet när han går av. Och trots att Tom inte gillade honom något vidare så tycker han väl ändå att man får vara schysst och försöka återlämna den till sin ägare. 
 
Så han stoppar in skivan i datorn när han kommer hem - och när han klickar sig vidare blir han vittne till ett förskräckligt, bestialiskt mord. Strax därpå blir han och familjen hotad - om han går till polisen med sitt vittnesmål ska de döden dö, allihop. Men påhejad av sin fru, Kellie, gör Tom det ändå, och Roy Grace - min nya favoritkommissarie - blir ansvarig för utredningen. 
 
Jag gillar blandningen av vansinnig spänning och det mer lågmälda, som Roys privatliv. Man hejar verkligen på honom! En sådan bra blandning av egenskaper - jag är så glad att jag hittade honom! Jag vet inte hur jag har missat honom tidigare faktiskt, för när jag väl kom igång så hittar jag ju nästan enkom fina recensioner. 
 
Himla snyggt omslag också, om vi ska fokusera på sådant! :-)