Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors

 
 
Sonja är i fyrtioårsåldern, bor i Köpenhamn, jobbar med att översätta svenska deckare som utspelar sig i Ystad och kan inte lära sig köra bil. Eller ja, köra går väl bra, men hon kan inte växla. Och det blir inte bättre av att den dominanta körskoleläraren Jytte bokstavligen gör det åt henne, med dubbelkommandot i skolbilen. 
 
Vid sidan av de jobbiga körlektionerna går Sonja på massage ibland och berusas av beröringen (tänk introt till Amélie), träffar en väninna på krogen då och då och funderar på gränser och kontroll. Hon är inte särskilt bra på något av dem. Men nu är det väl ändå dags att ta kommandot själv? Första steget: att byta körskolelärare. Men inte ens det blir enkelt... 
 
Humoristiskt, skarpt och i det närmsta poetiskt på sina ställen. Föredömligt kompakt - jag gillar verkligen när romaner kan kännas "hela" trots att de är under 200 sidor långa - mycket bra, helt enkelt. 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: ...och dagarna går, Som ett sandkorn
 
Boken finns att köpa här eller här

2016: 173 - Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard

 
 
Jag har massor av minnen från Kirkegaards barnböcker, men jag vet faktiskt inte om jag har fått dem lästa för mig eller om jag har läst själv. Det känns som om vi kanske fick dem lästa för oss på lågstadiet, eller något åt det hållet? 
 
Nu var det Fredde Granberg som läste för mig, och oj, det är sjukt roligt. 
 
Förlaget skriver: 
 
"Gummi-Tarzan heter egentligen Ivan Olsen. Han är inte stor snarare liten och tunn och inte speciellt snygg. Han är inte heller ett dugg stark och skulle aldrig kunna ge någon stryk. Istället får han själv en massa stryk. Ivans pappa drömmer om att ha en stark och modig son. Han försöker göra Ivan till en riktig Tarzan, fast misslyckas och ger honom namnet Gummi-Tarzan. Men så en dag stöter lille Ivan ihop med en alldeles verklig häxa, som vänder allt upp och ner." 
 
Naturligtvis är det inte så roligt att Ivan Olsen har en så bossig pappa, och naturligtvis kan man väl reflektera lite över mobbing och annat. Men - jag väljer även denna gång att uppskatta denna för den hysteriskt roliga barnbok den är. Om man ska läsa den för barn kan man naturligtvis se till att prata om vissa saker lite extra. När man lyssnar själv som trettiotreåring kan man gott se till att bara njuta!