Dead if you don't av Peter James

Äntligen, mer Roy Grace! Jag hade hoppats kunna köpa denna när vi var i Brighton i våras, men den kom ut några veckor efteråt. Jag gjorde inköpsanmodan på biblioteket och väntade tålmodigt - tills jag kom på att jag kunde ju faktiskt köpa den som Kindlebok och läsa på iPad. Ibland står det bara stilla! 
 
Det är väldigt svårt att skriva om dessa böckerna utan att säga för mycket, eftersom jag vet att det är sidoberättelsen som vi följt sedan bok 1 som är en stor del av lockelsen med dem. Därför får jag vara så god att hålla truten kring det, och fokusera på handlingen i kort. 
 
Vi återser en person från förra boken, som har försatt sig i stora skulder genom spel. Han försöker rädda sin situation med att spela mera, och vi kan ju själva räkna ut hur bra det brukar gå. Hans företag gör stora siffror och det finns massor av pengar på klientkontot, men själv är han nästintill barskrapad - något hans fru absolut inte får få nys om. 
 
Parallellt med detta har en ny stadion byggts för Brighton & Hove Albion, som till råga på allt ska spela sin allra första match i högsta fotbollsligan, the Premiership. Ett bombhot kommer in, och det blir några svåra timmar för arenans ledning och säkerhetspersonal. Hur bör man agera? Roy Grace ska gå på matchen, liksom vår vän med spelskulderna, Kipp Brown, och det blir ingen vanlig lördag för någon. Kipp tappar bort sin son Mungo i myllret av människor, och när de lämnar stadion hittar han honom ingenstans. Senare på kvällen kommer sms:et varje förälder fasar för: "We have your son. If you wish to see him alive again you will not contact the police and you will follow our instructions very carefully." 
 
Det blir, som vanligt, en rafflande historia med mycket koppling till den albanska gruppen som befolkar Brighton och Hove. Tidvattnet, som jag nu upplevt på nära håll i somras, spelar en stor roll och det är ju så otroligt spännande - det är helt omöjligt att påverka och har sådana oerhörda krafter. 
 
Jag älskar böckerna om Roy Grace och hans familj och kollegor. Jag vet att många har tröttnat men jag är fortfarande helt med på tåget. Extra roligt att läsa böcker från Brighton också, när det inte var så längesen jag var där. Boken kan man köpa här eller här

Broadchurch Stories, vol 1 av Erin Kelly

Jag är väldigt förtjust i både tv-serien Broadchurch och författaren Erin Kelly - men när jag försökte läsa romanen hon skrivit baserad på serien funkade det inte riktigt, så jag lade ner det. Det blir ju ändå lite märkligt att läsa en deckare när man vet hur det ska gå, och jag kunde inte hitta engagemanget. Men när jag fick nys om att hon även skrivit noveller som är baserade på seriens "universum" och karaktärer, men med egna stories, blev jag genast nyfiken och under semestern läste jag den första volymen.  
 
Dessa noveller utspelar sig parallellt med andra säsongen - så det gäller att passa sig - man ska absolut inte läsa dem utan att veta hur första säsongen slutar, om man nu tänkt se serien! Men berättelserna här har lite med brottet som berättas om i första och andra säsongen att göra, även om personerna förstås påverkas av det och är inblandade på olika sätt. 
 
Vi träffar Ellie, som vi förstås känner väl från säsong 1. Vi träffar även journalisten Maggie, som är chefredaktör på lokaltidningen, åklagaren i det stora målet vi följer, Jocelyn, och D I Hardys före detta fru. Det handlar mer om människor än om brott, och jag tycker att Kelly lyckas väldigt bra. Det flyter på fint, Kellys språk gör sig väldigt väl för formatet, och det är väldigt trevligt att få veta lite mer om karaktärerna. Hur det än är så kan inte alla få all den uppmärksamhet de kanske förtjänar i en tv-serie. 
 
Riktigt bra. Jag kommer att läsa volym två också, så fort jag råkar hinna ;-) Berättelserna finns att köpa som e-singlar hos Bokus, här. Jag kryssade "Go wild in the country" i Sommarbingot, ty för mig är Broadchurch sannerligen vischan! 

Smuts av Katarina Wennstam

 
Det var Sommarpratartema i omröstningen med min ena bokcirkel till augustiträffen, och det blev Smuts av Katarina Wennstam som valdes till månadens bok. Jag har läst någon enstaka vuxenbok av henne tidigare och inte varit så imponerad, men gillade Flickan på hotellet (och tänker läsa uppföljaren snart) så jag var positivt inställd - och tacksam för att det var första boken i en serie denna gången så jag slapp läsa ikapp innan ;-) 
 
Smuts följer vi en familj, en sådan där lyckad en, som bor i Stockholm. Pappa Jonas är advokat och anlitas för att vara tv-kommentator i en rättegång gällande koppleri, mamma Rebecca är någon sorts chef på tv och briljerar i sin karriär. Dottern Emma (som är största behållning i karaktärsgalleriet, utan tvekan) är 14 år och på väg in i vuxenlivet med buller och bång. De bor tjusigt och lever tjusigt - fasad och yta är oerhört viktiga. Men under ytan bubblar givetvis en hel massa som inte syns. Jonas lever ett oerhört obehagligt dubbelliv, Rebecca lever i en extremt stark förnekelse och Emma råkar ut för en sorts slutshaming som jag aldrig tidigare hört talas om. (Vi diskuterade detta och lite relaterade saker med bokcirkeln och tack och lov kände ingen igen sig - men saker och ting förändras förstås med åren.) 
 
Det märks att Wennstam är journalist och det är inte nödvändigtvis så lyckat när det ska skrivas skönlitterärt. Man kan argumentera för att det är bra att ta upp sådana här viktiga ämnen - människohandel och mäns automatiska "rätt" till kvinnors kroppar - i en spänningsroman för att budskapet ska nå ut till flera, men jag tvivlar på att det fungerar. Om någon inte tror på att det existerar tror de inte mer på det för att det förpackas såhär. 
 
Det jag har svårt för med Smuts är alla schabloner och klichéer - det är väldigt kvällstidningsaktigt, det där. Alla är sådana stereotyper (utom Emma, som sagt, hon är en strålande skriven karaktär) att det smäller om det, alla män är riktiga svin (inte en enda är bara lite lagom grisig utan alla är praktgaltar utom Emmas lillebror) och det är riktigt tjatigt faktiskt. 
 
Jag har även lite svårt för beskrivningen av en person som är solklar missbrukare - vi måste komma ihåg att det inte är självvalt (även om det i somliga fall naturligtvis krävts en hel del för att komma dit) och att personer som är fast i ett missbruk, vare sig det är kemiskt eller emotionellt eller sexuellt, behöver hjälp. 
 
Jag beundrar Katarina Wennstam. Hennes reportageböcker är fantastiska, hennes Sommar i P1 var mycket bra och hon gör en massa viktigt arbete för kvinnors rättigheter och kvinnorätt. Men jag är inte så säker på att jag tycker att hon ska skriva skönlitterärt - för mig blir det inte bra. 
 
Boken finns för den hågade att köpa här eller här