Galveston av Nic Pizzolatto

Jag har nämnt mitt TBR-projekt här ett par gånger redan, men det var med Galveston det hela startade.  Jag satt en fredagslunch och tittade på min att-läsa-lista på Goodreads, som då innehöll 1411 titlar, och kände att nu får det rensas här. Gick igenom de första tio sidorna eller så och slängde en massa men sedan är strategin enkel - börja från början, läs eller släng. Eftersom jag har en tendens att lägga till fler för varje dag som går har jag inga särskilda förhoppningar om att krympa den något nämnvärt genom detta lilla projekt, men ändå. (Just nu, sisådär en månad efter start, finns 1507 titlar på listan, då förstår ni vad jag pratar om.) 
 
Det är även värt att nämna att jag haft detta Goodreads-konto sedan 2012, men det finns inga böcker på att-läsa-listan som har varit där längre än sedan början på 2016. Jag vet faktiskt inte hur det har gått till, jag trodde att jag hade en profil när jag pluggade (2003-2006) men kanske skapade jag en ny och kopplade till Facebook 2012 och rensade alla listor någon gång. Vem vet, det spelar egentligen ingen roll. 
 
Först ut efter min första rensning var alltså Galveston av Nic Pizzolatto, som funnits med sedan februari 2016, om jag minns rätt. Jag vet inte riktigt vad som fick mig att lägga till den för det är inte min vanliga sorts litteratur alls - antagligen hade någon som jag är vän med läst den eller tipsat om den. Pizzolatto har även skrivit första säsongen av True Detective, som jag vet att många gillar (men som jag aldrig har sett) och Galveston vann priset för bästa översatta kriminalroman som delas ut av Svenska Deckarakademin, så det finns ju många vägar in till den för en som mig. 
 
Så, varför är inte Galveston något som jag brukar läsa? Jo, för att den verkar väldigt gangstrig och våldsam - det är inte något jag vanligtvis söker mig till. Och den ÄR gangstrig och våldsam - boken börjar med att huvudpersonen Roy Cady får en dödlig diagnos och kommer på att hans chef vill mörda honom så han mördar istället de som skulle mörda honom, och drar iväg genom amerikanska södern, från New Orleans till Galveston i Texas med en kvinna som råkade bevittna morden. 
 
Jag har aldrig besökt en countrybar i Texas, eller en husvagnspark, eller ett sliltet motell, eller en dammig parkeringsplats utanför en amerikansk storstad. Pizzolatto får mig dock att känna som om jag är där, hela tiden, kan känna hettan och lukten och höra ljuden runtomkring och det är så otroligt skickligt. Det är lågmält och förhållandevis långsamt för att vara så våldsamt, och Pizzolattos språk är fantastiskt bra. Själva handlingen är jag inte såld på och jag avskyr huvudpersonens sätt att tala om kvinnor (vilket förstås också är skickligt av författaren - det väcker känslor) - men beskrivningarna och formuleringarna är mästerligt bra. Bra djup i karaktärerna! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Dead if you don't av Peter James

Äntligen, mer Roy Grace! Jag hade hoppats kunna köpa denna när vi var i Brighton i våras, men den kom ut några veckor efteråt. Jag gjorde inköpsanmodan på biblioteket och väntade tålmodigt - tills jag kom på att jag kunde ju faktiskt köpa den som Kindlebok och läsa på iPad. Ibland står det bara stilla! 
 
Det är väldigt svårt att skriva om dessa böckerna utan att säga för mycket, eftersom jag vet att det är sidoberättelsen som vi följt sedan bok 1 som är en stor del av lockelsen med dem. Därför får jag vara så god att hålla truten kring det, och fokusera på handlingen i kort. 
 
Vi återser en person från förra boken, som har försatt sig i stora skulder genom spel. Han försöker rädda sin situation med att spela mera, och vi kan ju själva räkna ut hur bra det brukar gå. Hans företag gör stora siffror och det finns massor av pengar på klientkontot, men själv är han nästintill barskrapad - något hans fru absolut inte får få nys om. 
 
Parallellt med detta har en ny stadion byggts för Brighton & Hove Albion, som till råga på allt ska spela sin allra första match i högsta fotbollsligan, the Premiership. Ett bombhot kommer in, och det blir några svåra timmar för arenans ledning och säkerhetspersonal. Hur bör man agera? Roy Grace ska gå på matchen, liksom vår vän med spelskulderna, Kipp Brown, och det blir ingen vanlig lördag för någon. Kipp tappar bort sin son Mungo i myllret av människor, och när de lämnar stadion hittar han honom ingenstans. Senare på kvällen kommer sms:et varje förälder fasar för: "We have your son. If you wish to see him alive again you will not contact the police and you will follow our instructions very carefully." 
 
Det blir, som vanligt, en rafflande historia med mycket koppling till den albanska gruppen som befolkar Brighton och Hove. Tidvattnet, som jag nu upplevt på nära håll i somras, spelar en stor roll och det är ju så otroligt spännande - det är helt omöjligt att påverka och har sådana oerhörda krafter. 
 
Jag älskar böckerna om Roy Grace och hans familj och kollegor. Jag vet att många har tröttnat men jag är fortfarande helt med på tåget. Extra roligt att läsa böcker från Brighton också, när det inte var så längesen jag var där. Boken kan man köpa här eller här

Broadchurch Stories, vol 1 av Erin Kelly

Jag är väldigt förtjust i både tv-serien Broadchurch och författaren Erin Kelly - men när jag försökte läsa romanen hon skrivit baserad på serien funkade det inte riktigt, så jag lade ner det. Det blir ju ändå lite märkligt att läsa en deckare när man vet hur det ska gå, och jag kunde inte hitta engagemanget. Men när jag fick nys om att hon även skrivit noveller som är baserade på seriens "universum" och karaktärer, men med egna stories, blev jag genast nyfiken och under semestern läste jag den första volymen.  
 
Dessa noveller utspelar sig parallellt med andra säsongen - så det gäller att passa sig - man ska absolut inte läsa dem utan att veta hur första säsongen slutar, om man nu tänkt se serien! Men berättelserna här har lite med brottet som berättas om i första och andra säsongen att göra, även om personerna förstås påverkas av det och är inblandade på olika sätt. 
 
Vi träffar Ellie, som vi förstås känner väl från säsong 1. Vi träffar även journalisten Maggie, som är chefredaktör på lokaltidningen, åklagaren i det stora målet vi följer, Jocelyn, och D I Hardys före detta fru. Det handlar mer om människor än om brott, och jag tycker att Kelly lyckas väldigt bra. Det flyter på fint, Kellys språk gör sig väldigt väl för formatet, och det är väldigt trevligt att få veta lite mer om karaktärerna. Hur det än är så kan inte alla få all den uppmärksamhet de kanske förtjänar i en tv-serie. 
 
Riktigt bra. Jag kommer att läsa volym två också, så fort jag råkar hinna ;-) Berättelserna finns att köpa som e-singlar hos Bokus, här. Jag kryssade "Go wild in the country" i Sommarbingot, ty för mig är Broadchurch sannerligen vischan!