What to say next av Julie Buxbaum

Julie Buxbaum skrev den strålande Tre saker jag inte vet om dig som jag läste förra våren - visste inte att ännu en kommit ut och blev således mycket glad när jag hittade den i bibliotekets hylla - även om det slutade med att jag läste den som e-bok, ty det är smidigast när man är på semester. Även om jag nu packade uppåt femton böcker också. Harkel. 
 
Även här möter vi en tonårstjej som förlorat en förälder - men här är det Kit Lowell, som har förlorat sin pappa i en bilolycka. När det är dags att gå tillbaks till skolan känner hon plötsligt att hon inte kan sitta och äta lunch med sina vanliga kompisar - hur skulle de kunna förstå? Istället sätter hon sig med David Drucker, som har suttit vid sitt lunchbord ensam i 622 dagar på Mapleview High School. Han samlar på fakta om sina skolkamrater i en anteckningsbok som är något av en bibel för honom - som ni förstår befinner han sig någonstans på autismspektrat. Han har nyligen lärt sig ett nytt fakta om Kit och inleder därför konversationen på enklast möjliga sätt för han har ju inte fel: "So, your dad is dead." 
 
Detta blir början på en oväntad och ovanlig vänskap - vi följer Kit och David i alternerande kapitel, Kit bearbetar sina upplevelser så gott hon kan och ber David om hjälp med att ta reda på vad som egentligen hände vid pappans olycka, om någon omständighet har gått osedd, men det är inte helt lätt att arbeta med sin sorg med en mamma därhemma som helt går upp i sitt arbete, och som liksom Kit har hemligheter. Och de gamla vännerna är både hjälpsamma och inte - det är inte så lätt för dem heller att förhålla sig till situationen. David vet att han är med om något alldeles nytt, men förstår kanske inte riktigt hur han ska tackla sina nya situationer. Och när ett par mobbare tar hans anteckningsbok, där det finns texter och fakta om såväl skolkamrater som lärare, bryter helvetet löst. 
 
Jag är så himla förtjust i såväl Kit som David. Kan inte så mycket om NPF-diagnoser att jag egentligen kan kommentera, men det känns för mig som lekman som om David är en väldigt trovärdig karaktär. Och älskvärd! Han är helt underbar. 
 
Boken finns att köpa här eller här - jag rekommenderar den varmt. 

Slakthus 5 av Kurt Vonnegut Jr.

       
 
 
Min att-läsa-lista på Goodreads är minst sagt diger. 994 titlar finns på den just nu, och jag fick för mig att jag kanske skulle försöka börja beta av den lite grann, nu under de mörka månaderna då läsning lockar mer än under de ljusa sommarkvällarna. Nu råkar det ju vara så att jag hela tiden fyller på den förbaskade listan - men denna stod först på sida ett, sagt och gjort - då börjar vi där! 
 
En riktig klassiker, förstås, men jag har inte läst mer än några utdrag tidigare. Egentligen är det ju inte min grej alls, men det är något med dessa riktiga klassiker som gör mig nyfiken ändå. Och jag har ju sagt att jag ska vidga mina vyer, så det är väl bara att sätta fart med det där. 
 
Billy Pilgrim är vår huvudperson. Efter att han blivit kidnappad av utomjordingar har han "lossnat" i tiden. Han pendlar konstant mellan olika skeden i sitt liv, och vi får följa honom genom dem alla, med stort fokus på hans fruktansvärda tid som krigsfånge i Dresden under andra världskriget - men även med små glimtar av livet efter kriget, äktenskapet, barnen. 
 
Det är så oerhört skickligt sammanflätat - och så absurt, så viktigt och så otroligt imponerande. Det är lätt att förstå varför den blivit en klassiker, och det är en av de starkaste antikrigsskrifterna jag någonsin kommit över. Fantastiskt, hela vägen igenom. 
 
 
Boken kan du köpa här eller här
 

2015: 221 - The Boyfriend List av E. Lockhart

Ruby Oliver är 15 år och går hos en psykolog. Det är nämligen inte så konstigt att hon har fått några panikattacker på sistone - hon har nämligen haft tio jäkligt tuffa dagar. 
 
Hon har - låt mig saxa: 

"lost her best friend (Kim),

lost all her other friends (Nora, Cricket),

did something suspicious with a boy (#10),

did something advanced with a boy (#15),

had an argument with a boy (#14),

drank her first beer (someone handed it to her),

got caught by her mom (ag!),

had a panic attack (scary),

lost a lacrosse game (she’s the goalie),

failed a math test (she’ll make it up),

hurt Meghan’s feelings (even though they aren’t really friends),

became a social outcast (no one to sit with at lunch)

and had graffiti written about her in the girls’ bathroom (who knows what was in the boys’!?!)." 

Mmm, ni hör ju! 

Psykologen föreslår att Ruby ska skriva en lista på alla killar hon varit förtjust i eller haft något samröre med - ända sedan förskolan. Och det är där narrativet ligger - varje kapitel är på sätt och vis relaterat till vardera kille - även om det inte är så strikt hållet. Vi får förstås reda på varför alla de här jobbiga sakerna har hänt på så kort tid - och hur. 

Och det är rafflande! Och fy, vad jobbigt att vara femton år! 

E. Lockhart lyckas som vanligt med att skriva feministisk litteratur för ungdomar utan att påvisa att den är feministisk. Är det bra då, undrar du? Jo, jag tror det. Eftersom ordet "feminist" har fått ett vansinnigt stigma på sista tiden är det väldigt viktigt att den presenteras för vad den är - en strävan efter jämlikhet och lika behandling. Varken mer eller mindre (och jo, visst vet jag att det finns extremer). 

Jag älskade detta. Så himla bra. Lockhart är ett geni - men det visste vi ju redan förut. Kanon!