2016: 245 - Barnet från ingenstans av Kari Rosvall och Naomi Linehan

Nu ska jag göra något jag inte brukar göra, och kopiera vad jag skrev på Buke om denna. Annars blir det väl på något vis ändå bara en upprepning! 


Barnet från ingenstans
av Kari Rosvall - jag såg henne i Skavlan i vintras och tyckte att hennes berättelse verkade intressant - hon fick reda på när hon var över 60 år att hon föddes som del av Lebensbornprojektet. Det är en intressant berättelse men den är inte särskilt bra berättad.

Det ska nämnas att den först skrevs på engelska tillsammans med en irländsk författare (Rosvall bor i Dublin sedan många år) och har alltså översatts... och det känns lite konstigt på sina ställen. T.ex förklaras förhållandet mellan svenska och norska medelst en liknelse mellan Dublin- och Corkdialekter, det är ju helt överflödigt i den svenska översättningen kan jag tycka. 


Så störde jag mig på en sak, något så infernaliskt faktiskt - brace yourselves för gnäll-Anna. Som tonåring arbetade Rosvall som en sorts assistent till Sven Stolpe, ni vet, den store författaren som även var morfar till bröderna Schulman och alltså far till Lisette Schulman, programledare, talskrivare och deltagare i allra första På spåret. Så lite kändis sådär.

I boken beskrivs hur Rosvall och Lisette var i samma ålder och gjorde en del saker tillsammans och så. Det är bara det att det skiljer sju år mellan dem, och om Kari jobbade där som sextonåring (vilket verkar stämma med en annan händelse där hon var sjutton) var Lisette alltså nio år. En sextonåring och en nioåring är inte jämngamla och det känns alltså som om hon kastades in i berättelsen som någon sorts helt onödig namedropping. Jag förstår såklart att man nämner arbetet för Sven Stolpe, det är ganska stort som tonåring, men inte varför man liksom hittar på någon sorts relation. Särskilt inte en som är så lätt att kolla!

Men detta har antagligen med faktumet att den skrevs på engelska att göra. Ingen på Irland bryr ju sig om att kolla detta, men jag råkar veta att Lisette Schulman föddes 1951 för mamma och jag pratade om henne för inte så längesen. 

Förstår ni varför jag kopierade vad jag redan hade skrivit? Det är ju faktiskt väldigt tråkigt att gnälla egentligen, och jag tycker att det är extra tråkigt att gnälla i bloggen! Jag lade till och drog ifrån lite grann, men essentiellt så är det samma sak. 

PS: Om ni klickar på länken i hennes namn ovan så kan jag säga att det räcker gott att läsa DN-artikeln. 

Annas sommartips #10 - Sommar i P1 med Kim Källström

Glömde tipsa igår! Eller - jag glömde tipsa här, jag tipsade på Facebook istället...

Jag vill innerligt tipsa om Kim Källströms Sommar i P1! Vare sig man är fotbollsälskare eller ej så är det ett jättefint program av en duktig, ambitiös, varm och smart kille.

Lyssna här, för all del!

2016: 107 - Dagbok från kvinnofängelset av Lillemor Östlin

Jag läste Hinsehäxan för ett par år sedan, och kände väl inte riktigt att jag kunde ta den till mig. Men så fick jag syn på Östlins andra bok, Dagbok från kvinnofängelset i Storytelappen i veckan - den var lagom kort och jag är ju, som jag skrev igår, fascinerad av fängelseskildringar - så sagt och gjort. 
 
Och detta var betydligt intressantare än första boken, som som sagt gick lite över huvudet på mig eftersom jag är lite för ung för att ha koll på 70-talets politiker, och sånt. 
 
Det går inte att säga så mycket om boken. Det är en dagbok från ett par olika kvinnofängelser, betraktelser och vass kritik av rättsväsendet och berättelser om schyssta poliser. Och det är intressant lyssning om man är intresserad. Så mycket mer vet jag inte om jag kan komma med vad gäller kommentar. 
 
Detta var min första bok inläst av Gunilla Leining, och jag förstår varför hon är så hyllad!