Veckan som gått - i lite bilder

 
 
I måndags var det äntligen dags för Martina Montelius Främlingsleguanen på Stora Teatern! One night only, följt av samtal mellan Johan Hilton och Montelius. Mycket intressant men extremt obekväma stolar... 
 
 
Under eftermiddagen gjorde jag något annat spännande - nämligen körde bilsimulator! Jag har ju inte körkort och har aldrig suttit bakom en ratt "på riktigt" - var således riktigt nervös innan men det gick faktiskt bra! Jag hamnade någonstans i mitten av tabellen och fick ett fint bevis... ;-) 
 
 
Rapport från Rymden i tisdags har jag redan berättat om. 
 
I onsdags var det föreläsning på Konstmuséet, om Batavernas trohetsed till Claudius Civilis
 
 
. Jag kan inte så mycket om konst, men jag är väldigt fascinerad och intresserad - det var spännande att lyssna på Görel Cavalli-Björkman och få lite insikt i hur en konservator bär sig åt, och om hur man kan röntga konstverk... ja, det var riktigt bra. 
 
Gick igenom utställningen Stadslandskap på väg in och ut ur hörsalen och högg ett par foton i farten. 
 
 
 
 
 
Kaffe på Evas Paley innan - jag är så förälskad i denna tapet. Det är kanske min sorts konst? 
 
 
Stor lycka när denna dök upp på väg till bussen också - om det nu var onsdag eller torsdag vill jag inte uttala mig om... 
 
 
I torsdags föreläste Ulrika Knutson både roligt, informativt och spirituellt om Charlotte Löwensköld (och de andra böckerna i trilogin) på Stadsbiblioteket. Hörsalen var nästan full - det var strålande! 
 
 
Hoppade högt när jag fick syn på detta härom eftermiddagen, men det var ju inte riktigt så dramatiskt som det såg ut på håll. 
 
 
Igår hade vi besök av Bob på kontoret! Jag vet inte om han blev förtjust i mig eller ville mörda mig, men söt är han. Jag tog en promenad till biblioteket på lunchen och hittade massor av vacker höst på vägen. 
 
 
 
 
 
En fantastisk, men ganska hektisk vecka alltså! Trots detta har jag hunnit läsa en hel del - förhoppningsvis är jag snart ikapp med mina texter :-) 

Linje Lusta av Tennessee Williams

 
 
Samlingen med Williams pjäser som inleddes med Katt på hett plåttak och fortsatte med Glasmenageriet avslutas med Linje Lusta, eller A Streetcar Named Desire. Detta var min stora favorit bland pjäserna när jag pluggade, och det är det fortfarande. 
 
Lite kuriosa - när jag gick på högstadiet, alltså innan internet och google var vid gemene mans fingertopp, läste jag Namedropper av Emma Forrest. Jag ska inte gå in för djupt på vad den handlar om, men en viktig person är en kille som spelar under artistnamnet "The Kindness of Strangers" vilket kommer från ett citat ur just Linje Lusta "I've always depended on the kindness of strangers". Men det visste ju inte jag förrän jag läste pjäsen och äntligen klack det till! Och nu klack det till igen under läsningen, för allting kom jag faktiskt inte ihåg. 
 
Vi är ännu en gång i New Orleans, i en sliten del av staden. Här bor Stella och Stanley Kowalski, och hit kommer Stellas storasyster Blanche Dubois, efter att hon förlorat plantagen som systrarna är uppvuxna på. Blanche har minst sagt nerverna på utsidan, kombinerat med alkoholproblem och någon form av PTSD efter att ha blivit änka i mycket unga år. 
 
Under perioden som Blanche bor hos Stanley och Stella träffar hon Mitch på ett av Stanleys pokerpartyn. Tiden går och relationerna blir än mer komplicerade och det är massor av dålig stämning och livslögner, precis som i de andra pjäserna. Denna har något mer än de andra, för mig - det är en sådan oerhörd passion och energi i pjäsen, det går inte att sluta lyssna. 
 
Även denna har filmatiserats, 1951 med Marlon Brando och Vivien Leigh - jag har inte sett den men vill gärna. En bit ur den är ju mycket berömd, när Stanley ropar på Stella - men det vore kul att se hela! 
 
 
Den engelska texten finns att köpa här

Glasmenageriet av Tennessee Williams

 
 
Ni minns att vi pratade om livslögner och Tennessee Williams igår? Det ska vi göra igen. 
 
Man tror att denna pjäs är baserade på Williams egen, dysfunktionella familj - och det var Glasmenageriet som gjorde honom riktigt berömd. Plågsamt, men briljant! 
 
Pjäsen introduceras av sonen i familjen, Tom - han berättar att den är baserad på hans mors och systers minnen, och att det kanske inte alls var riktigt detta som hände. 
 
Amanda är modern i familjen - en före detta debutant som blivit lämnad av sin make. Hon bor i en trång liten lägenhet i St. Louis med sonen Tom och den neurotiska dottern Laura (som är ägare till själva glasmenageriet, en samling små prydnadsdjur i glas som hon spenderar massor av tid på att polera), och är fullständigt besatt av att hitta en friare åt Laura. Tom å andra sidan arbetar på skofabrik och försöker bli författare - men han spenderar större delen av sin tid på bio. En kväll bjuder han med sig en kollega, Jim, hem - Amanda blir eld och lågor och tänker att nu kommer äntligen friaren! Så blir det förstås inte - Laura inser att Jim är killen hon var intresserad av i high school, och drabbas av en enorm blyghet, såpass att hon går till sängs. 
 
Så ja, ni hör. Dålig stämning här med! Men briljant och sorgligt - jag skulle gärna vilja se den på scen och hoppas få chansen att göra det någon gång! 
 
 
Inte heller denna hittar jag översatt, men man kan köpa den engelska texten från Penguin här. Jag fick just nys om att Radioteatern sände den för inte allt för längesen - får forska i det och återkommer isåfall med länk!