Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid

Jag hade så otroligt blandade känslor inför denna när jag läste den. Såpass att jag fortfarande inte visste vad jag tyckte när jag lade den ifrån mig - jag var irriterad, imponerad och förvirrad, allt på en gång. Och det tog några dagar innan jag kunde tänka tillbaka på den och faktiskt bestämma mig för vad jag tyckte. 
 
Som jag förstår det är detta en autofiktiv roman, och huvudpersonen heter mycket riktigt Johanna. Hon är tillsammans med Emil, som är dansk, och Emil har en ex-flickvän som heter Nora. En dag råkar Johanna se att Emil får ett meddelande från Nora, hon ifrågasätter detta och han berättar att de fortfarande är vänner, att Nora ska komma till Köpenhamn där de bor, och vill ses en sväng.
 
Detta startar en fullständigt vansinnig svartsjukecirkus, där Johanna blir helt besatt av Nora, främst genom hennes Instagramkonto. Parallellt med denna svartsjukesmärta har Johanna svåra problem med endometrios, vilket gör att hon spenderar mycket tid sängliggande - vilket förstås betyder alldeles för mycket tid till att ligga och titta på sociala medier. Det blir så fruktansvärt destruktivt. 
 
Man skriver på baksidan att boken handlar om två stora kvinnosjukdomar - Instagram och endometrios. Jag kan förstå vad de menar, även om jämförelsen är lite ful. Smärtorna går in i varandra så att man som läsare till slut inte vet vad som är vad - och kanske spelar det ingen roll heller. 
 
Jag läste Familjeepos förra året (!) som Frid skrev tillsammans med Gordana Spasic, och tyckte att det var lite jobbigt att den var skriven på en sorts blandning mellan svenska och danska. Även Nora är skriven med mycket uppblandning av såväl danska som norska, och under läsningen tyckte jag att det var riktigt störigt - nu i efterhand ser jag poängen. Det blir bra. 
 
Det är svårt att låta bli att bli smått tokig på huvudpersonen, det är det. Lägg bort telefonen, liksom! Men nog vet vi alla att det inte är riktigt så lätt. Det hela är skrivet med en sådan driven humor att vi får hoppas att det finns mycket självinsikt och ironi där också ;-) För det är roligt, och det är väldigt begåvat. Och jobbigt! Jag kan inte identifiera mig med svartsjukan eller endometriosen, men jag kan identifiera mig med smärtor som inte går att tackla och hur frustrerande det är. 
 
Boken finns att köpa här eller här